Oförskämt bra.

Ikväll har mitt humör varit oförskämt bra. På topp. Vad har jag gjort ikväll då? Tittat ett par timmar på tv, pratat med Pernilla i telefon en halvtimme om veckan som kommer, skruvat fast handtag på kastrullerna jag köpte på IKEA, chattat med folk över msn (stackars Anders & Andreas sitter till exempel och jobbar med något som har deadline på söndag..), lyssnat och diggat till musik, dansat runt lite, ätit mat, plockat undan lite och sådär. Inget speciellt med andra ord. Går omkring i linne och pyjamasbyxor och känner mig på topp. Fler sådana här dagar tack! Kan skickas till ... eh.. min adress ja. Som jag inte skriver ut nej.

Men va fan. Fick just ett icq-meddelande från någon som inte finns på min lista.
"Hello Heidi. :-) I am a 33 yr old guy. Do you want to have phonesex with me now?"

Vad förväntar sig snubben att jag ska säga? "Oh yes. Call me at xxxxxxxxxx!"..? Idiot. Svarar inte, blockerar på en gång. Eller lägger till på ignore-list som det så fint heter på icq.

Linnet jag har på mig är.. ett linne som lätt åker upp strax ovanför naveln. Det är vitt och väldigt tunt så att det är smått genomskinligt. Helt underbart tyg. Köpte detta linne 1999 och det är en av favoriterna fortfarande. Har varit lite slapp framtill efter att ett visst ex (inte Anders nej) drog i det så mycket vid något tillfälle (framtill som sagt) att det blev slappt. Men ehh.. Nu är det inte riktigt så längre. Om jag sitter eller står upp rakt så är det inte sådär slappt som det varit förut. Det har jag mina "nya" bröst att tacka för. Jag vet, jag är bröstfixerad, men mina bröst har verkligen överraskat mig positivt de senaste månaderna. :D

Nämen nu ska jag ta och lägga mig eller sätta mig på golvet och stretcha lite. Min kropp behöver töjas och böjas lite hit och dit. Massera bort lite värk och sådär. Jag vet inte vad som tagit åt mig, men jag är på ett rätt trevligt och uppåt humör idag. Och nej, jag har inte tagit något.. ehh.. olämpligt. Schnitzel, vatten, banan och lite choklad och två morötter. Låter det knasigt? Nä. Precis. Det bara är såhär.

*ler stort*

Kärlek är..

Kärlek är när man gladeligen har en liten bebis uppe på ens axlar som håller ett rejält grepp om håret och dessutom slickar en i håret och dreglar som fan - medan man själv har ett stort leende på läpparna. Det sitter en bebis och drar en i håret (jag är dessutom håröm) och jag känner hur blött det blir däruppe på huvudet och ändå kan jag inte göra annat än att le. För hon tycker om att sitta där och dra mig i håret. Hon ler och är glad. Det gör mig glad. Älskar den där lille busungen. Mitt gudbarn. Linnea. Fick vara med henne flera timmar idag, eftersom jag passade henne medan Hanna tatuerade sig. Hon var på glatt humör (Linnea alltså, Hanna också i och för sig) och trots att hon emellanåt gnällde lite så var hon mestadels glad och hon tycker om mig. Hon somnade i mitt knä med nappflaskan i munnen. Sötnos. Sov inte så länge och när hon vaknade så var hon på ännu bättre humör. Jaja, ska inte mala på om henne nu. Jag älskar den där gullungen. Punkt.

Snart ringer Pernilla, för att prata om veckan. Veckan jag ska tillbringa ute på landet i deras hus. Som hästvakt, kattvakt och husvakt. En dag nästa vecka ska jag åka hem till Uppsala ett par timmar (förmodligen på onsdag) för att kolla min post och för att vattna mina blommor så att de inte dör medan jag är borta.

Min dag började inte bra. Men den vände till det bättre då när jag tog mig ner på stan för att passa Linnea. Sedan har det bara varit bra helt enkelt. Förutom bussresan till Flogsta. Jag hoppade av bussen efter fyra hållplatser ungefär. Jag stod i bussen (myyycket folk) och jag svettades som en tok, svetten rann i pannan på mig och överallt. Och då var det sisådär tio minuter kvar av resan. Jag hoppade av och gick hem istället. Svettades lite när jag kom hem, men det var mycket mycket mycket svalare och skönare att gå än att åka buss. 20 kronor åt skogen blev det helt enkelt. Men jag hade inte pallat att stanna kvar på bussen. Usch.

Haha.. Tatueraren hade rätt rolig musik som vi lyssnade på. Mongolisk strupsång. Mycket.. ehh.. annorlunda. Vet inte riktigt om jag kan sträcka mig till att säga att den var bra, men .. intressant och annorlunda. Och imponerande också för den delen. Hur man kan åstadkomma sådana ljud. Strupsång.

Undrar om jag ska ta en morot? Jag har fått ett "ätafleramorötteromdagen"-ryck. Så fruktansvärt gott. Jo, jag ska nog ta och skala en nu. Gott och nyttigt. Extra goda morötter är det. Ibland är inte morötter sådär goda, men de där är verkligen jättegoda. Mmmm. Ska nog skala två när jag ändå är igång.

Jag älskar rumpor. Mycket. Me like very much. Klämvänliga läckra rumpor. Ja tack. Har alltid varit en sådan där vars blick automatiskt åker ner en bit för att landa i rumphöjd om jag ser en snygg kille/man. Rumpor är bara så.. jävla sexiga helt enkelt. Inte alla förstås. Platta rumpor är tråkiga. Det ska finnas något att klämma på. Att greppa. Yummy-yummy. Helt enkelt. Heidi hjärta rumpor. Jeansrumpor. Jeans är nog det sexigaste en kille eller man kan ha på sig. Finns en hel del andra plagg som också är snyggt, men inget går upp mot en riktigt trevlig jeansrumpa. Jag tycker förövrigt att min rumpa ser bra ut i jeans. Min jeansrumpa är snygg. Det här är min blogg, jag får vara ego här. ;)

Morötter var det ja. Få se när Pernilla ringer. Får väl ha penna och papper redo utifall jag måste anteckna saker.

By the way så känner jag mig snygg idag. Glöm det jag skrev imorse om svullen och osnygg och vad jag nu vräkte ur mig. Det var då det. Nu är jag bara snygg. Slänger in en bild bara för det. Man kan ana svullnad under ögonen (för jodå, jag var svullen när bilden togs), men jag tycker ändå att jag är snygg.. hehe.. ;)

Måste givetvis slänga in en bild till. Som jag trixat med. Gillar den. Även om den är lite mysko och väldigt ljus. Ser glad ut iallafall och jo, jag är nog lite snygg där också. Nämen vadå ego idag? Jag? ;p

Dagens favorit.

Turen har kommit till nummer 49 i listan "100 Greatest Guitar Solos". Och det är dagens favoritlåt. Utan tvekan. Nummer 49 som tas upp av Santana - Europa. Underbar låt. Underbar underbar.

Jag har duschat. Jag eftersvettas. Jag har rakat alls som rakas skall. Ansat behåring som finns där i närheten av bikinilinjen som jag rakade, mer än så vill jag inte raka mig helt enkelt. Nä. Då har jag hellre det bra ansat och håller snyggt i övrigt. Är bara jobbigt med utväxt och sådär.

Snustorr i ansiktet. Får inte glömma att smörja in mig innan jag tar mig ner på stan.

Måste smörja in benen också för den delen. Torra de också. Jag piffar upp allt som går att piffa upp, för då kanske den där känslan av fulhet (svullenhet..) glöms bort. Typ.

Åh. En Metallica-låt. Master of Puppets. Den gillar jag. Metallica är bra.

Nä. Ska väl ta och göra mig klar nu. Inom en timme ska jag vara nere på stan.

Men blä.

Klev upp en stund sedan. Jag har sovit sex timmar inatt. Jag har inte sett mig själv i spegeln än, men jag behöver inte det för att veta hur jag ser ut. Jag känner med fingrarna vid ögonen och jag är svullen. Jag känner på huden och det där under hakan och jag är svullen. Idag är jag knappast en läckerbit. Det kvittar, jag orkar inte bry mig. Jag ska duscha innan jag åker ner på stan (senast halv ett ska jag åka hemifrån) och sedan får det helt enkelt vara som det är.

Drömt mycket mycket mycket konstiga drömmar inatt. De går inte att beskriva. De var väldigt konstiga bara. En sådan där dröm som helt enkelt inte går att återberätta. Alls. För rörigt.

Igår mailade jag min läkare. Undrar om jag får svar idag eller om jag inte får det förrän i början av nästa vecka. Det visar sig väl. Det är inte så bråttom med att få svar. Det kommer när det kommer.

Nu ska jag äta frukost eller något sådant där vettigt. Känner mig less idag. På det mesta. Vilken tur att jag får träffa Linnea (och Hanna) idag. I kind of need that. Typ.

F.J.S.

Eftersom jag inte vill svära i rubriken så skriver jag istället initialerna till tre svordomar. För det är vad jag spontant känner just nu. Bara sådär ändå. Det är känslan som dyker upp.

Förövrigt har jag varit hemma hos Lisa ikväll. Gick dit efter halv nio (ville titta klart på Time Out först), vi bakade kladdkaka och tittade på tv. Pratade om konstiga saker (som jag såg att Lisa kommenterade i ett tidigare inlägg: "Konstigt egentligen. Hur Lisa + Heidi = mystiska samtalsämnen & frossande i onyttigheter. VARJE GÅNG! Imponerande...") och åt som sagt onyttiga saker. Kladdkaka med grädde till. Drack coca-cola till det. Igår åt vi på Max. I måndags frossade vi chips och coca-cola på kvällen. Eh, jag anar en viss trend när det gäller våra "möten". Jag klagar inte. Verkligen inte. Det är trevligt att mina vänner (eh, alla tre som jag umgås mest med) är lika svaga för onyttigheter som jag. Så slipper jag känna mig som Fröken Onyttig helt ensam..;)

Det här är inte ett dugg intressant att läsa om, men idag har jag på mig en svart sammetsbehå. Jag har alltid gillat denna bh, men den har varit jobbig på ett sätt. Att den högra bågen "ätit" sig ut flera gånger. Så att jag har fått sy igen för att den ska stanna där den ska vara och inte visa sin vita topp utanför. Vilket är irriterande, jobbigt att hålla på och sy sådär om och om igen. Tog med mig behån hit från Tierp (där den legat i flera år, osydd och jag lämnade den där av just den anledningen att jag var less på att sy) för kanske en månad sedan. Då tog jag fram nål och tråd och tänkte sy igen skiten. Jag tänkte om. Jag drog ur båda bågarna istället, eller byglar heter det kanske. Hur som helst så är den utan sådana nu. Så har jag gjort med ett par behåar förut. Som dummat sig på samma sätt som denna gjort förut. Denna sitter snyggt iallafall nu, trots att byglarna är borta. En del behåar tappar passformen fullständigt efter en sådan makeover, men denna sitter skönt nu också och ser till och med bra ut. Vilket nog mest beror på storleken av mina bröst. Nu när de är lite större så.. hm. Det ser bättre ut helt enkelt. Nåja, det var det jag ville ha sagt. Att denna svarta sammetsbehå är en av mina favoriter och att den trots allt fortfarande sitter bra på mig, utan byglar i. Slut på stycket om behåar. Punkt.

Imorgon är det fredag. Eller det är det redan, klockan är halv ett. Om tolv timmar ska jag åka ner på stan. Jag ska umgås med Hanna och Linnea ett par timmar. Trevligt trevligt. Linnea-gos. Det tycker jag om. Givetvis tycker jag om att träffa Hanna också. Med eller utan Linnea. Numera är Linnea dock alltid med och det är ett stort stort stort plus i kanten kan jag säga. Gullunge.

Sedan ska jag .. ja, vad ska jag sedan? Det visar sig. Jag ska hem iallafall och jag ska plocka undan lite/städa. Känns trevligare att komma hem nästa söndag om det är städat härhemma. Disk finns det inte alls just nu och blir det disk imorgon så diskar jag det på en gång. Så. Mitt hem är trevligt att återvända till sedan.

Min mage är sådär otrevligt svullen igen. Så att jag ser gravid ut. Jag ogillar det.

Jag har förövrigt kommit ner till låt nummer 32 nu. Alltså när det gäller "100 Greatest Guitar Solos". För en gångs skull låter jag mediaspelaren ta dem i ordning och inte slumpa. Så att jag verkligen får höra alla. Sedan kan jag dra igång slumpfunktionen. Men inte nu. Nu tas de i ordning.

Mitt huvud känns väldigt konstigt. Jag har inte huvudvärk. Jag är inte yr. Jag mår inte illa. Men mitt huvud känns konstigt. Det känns som om det är lite "tungt", men ändå inte. Då menar jag inte tung som i trött. Det känns bara väldigt konstigt och jag kan inte beskriva med ord hur det känns. Känslan i huvudet. Och mina armar känns också konstiga. Underarmarna, inte överarmarna. Orklösa på något sätt. Det är nästan sådan känsla i huvudet också, men ändå inte. Det går inte att beskriva som sagt. Känns bara fruktansvärt konstigt i huvudet och i mina armar. Övriga kroppen är som den brukar, inget anmärkningsvärt alltså i övrigt. Jag tar tag i en liten mjukishund som ligger här på bordet, som jag köpte en gång inför ett tandläkarbesök bara för att ha något att klämma på. Jag klämmer åt så hårt jag orkar men det är inte mycket...

... Känslan jag har i mina armar nu, liknar känslan jag brukar få i mina händer när de värsta aggressionskänslorna bubblar upp. De som ligger och pyr under ytan och aldrig kommer ut. Då kan det nästan börja klia i fingrarna och de känns samtidigt lite orklösa. Fingrarna alltså. Händerna. Känslan i dem är att slå. Hårt. Jag brukar ta frisk luft när den känslan dyker upp. Frisk luft och så klämma på något mjukt (som den där stackars mjukishunden) tills händerna inte pallar mer. Tills orken verkligen är slut i dem. Jag skakar på armarna och händerna för att bli kvitt den där speciella känslan i dem. Som jag inte kan beskriva.

Nästan så känns det nu. Men jag har inga aggressionskänslor nu. Det var några månader sedan jag hade just sådana, just sådana speciella känslor som jag knappt pratar om med folk för att det känns onödigt att ta upp den delen av mig själv. Som ändå dyker upp sällan. Hur som helst, mina armar känns konstiga. Händerna likaså. Fingrarna likaså. Huvudet är mystiskt och nu ska jag avsluta det här inlägget och istället lägga mig. Det känns som om jag inte kan göra så mycket annat än just det.

Godnatt. Är förövrigt nere på låt nummer 36 nu. Yngwie Malmsteen - Black Star.

Vattenmassor.

Jag är svullen. Jag har samlat på mig vatten/vätska i kroppen. Det märks i mitt ansikte. Främst under hakan och på nedre delarna av mina kinder. Men tydligast under hakan och däromkring. Det syns och det känns. Jag gillar inte när min kropp gör sådana saker. Remeron har en tendens att leda till sådant där, att man lätt samlar på sig extra vätska. Nämen så trevligt. Hur som helst, jag har vattenmassor under/i huden i ansiktet och det irriterar mig. Gillar inte att känna mig svullen i ansiktet. Jag gillar i och för sig inte när min kropp svullnar i övrigt (som min mage när jag ätit lite VÄL mycket av något någongång, då kan den få för sig att leka ballong). Efter denna sommar är jag less på att vara svullen i framförallt ansiktet. Jag brukar dock "bara" vara svullen under ögonen, nu är det mer än bara det och det känns inte bra. När jag rör på huvudet så känns det att det är mer vätska än normalt runt och under hakan och på sidorna. Känns mystiskt. Ovant. Jag gillar det hur som helst inte. Jaja, det går väl över det också. Någongång. Tror inte direkt att min kommande mens (början av nästa vecka) gör saken bättre heller. Tjohej. Äh. Lyxproblem.

Har diskat undan all disk. Det stod två glas i diskhon, två av mina favoritglas (som jag har tre av). Jag tog upp något annat för att diska det och då flög en sked ner i diskhon (gled typ av tallriken/skålen jag hade i handen) och träffade ena glaset på så sätt att en stor bit av glaset lossnade. Jippi. Inget glassplitter tack och lov utan "bara" en enda stor bit som lossnade av smällen och hamnade under en tallrik. Fan. Jaja, nu står glaset på köksbänken med glasbiten i sig. Får vara glad för att jag har två hela glas kvar av de där tre.

Sitter och lyssnar på 100 Greatest Guitar Solos. Många superbra låtar. Just nu är det en som är väldigt bra, "Cliffs of Dover" Eric Johnson. Njutning på hög nivå att lyssna på kan jag säga. Mycket bra. Väldigt bra till och med. Nästa är Jimi Hendrix. Av dessa 100 låtar är sex låtar med Jimi Hendrix. Många av dessa 100 låtar har jag aldrig hört förut, en del är hur bra som helst och andra är sådär. Finns låtar som jag känner igen och har hört förut. Till exempel så såg jag att "Sultans of Swing" med Dire Straits är med. Den gillar jag.

Nu ska jag se på tv. Snart iallafall. Time Out ska jag se. Ska nog äta mackor till. Har en stor chokladkaka i kylskåpet som jag ätit några bitar av, men det får räcka. Tänker inte ge min kropp nöjet att svullna ännu mer eller att ge mig fler finnar. Det räcker som det är nu helt enkelt. Någon måtta får det vara på skiten.

Nu. Tv. Mackor.

Så bra då.

Inga ord nu heller. Åtta minuter har jag haft denna ruta uppe framför mig. Men inga ord. Så varför skriver jag? Jag vet inte. Det bara blev så. Men nu ska jag vara tyst tills jag har något vettigt att skriva om.

Äh..

Mätt.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Nu är det sådär igen, att fingrarna vilar mot tangentbordet, men jag vet inte vad jag ska skriva. Bara stirrar på skärmen och mina fingrar om vartannat och känner att det tagit stopp. Jag vet inte vad jag vill få fram. Vad jag inte vill skriva. Vad jag kan skriva. Vad jag ska skriva. Tomt bara. Därför jag skriver om att jag inte kan skriva. Hm.

Plugga? Jo, det borde jag väl. Men då är det nästan så att jag måste jag ta mig hemifrån. Var ska jag då ta vägen? SVC? Ekonomikum? BMC? Ekonomikum och SVC ligger närmast. Men nej. Jag stannar här. Jag kan läsa här, helt enkelt.

NÄ NU J..... *går och mosar äcklig insekt*

Jag förstår ärligt talat inte varifrån de kommer. För det är likadana snuskäckelfjärilsliknandesmåsnuskinsekter som jag dödar. Flera om dagen. Som sitter uppe i taket. Jag har sällan fönstret öppet och jag FATTAR INTE varför de är så många. När jag tror att det ska vara slut på dödandet så ser jag en sitta någonstans. Ursäkta, men jag drömde till och med om de där äckliga insekterna inatt. Just för att jag dödar flera om dagen. Blä.

Äh.. Vet inte vad jag ska skriva. Gäspar mest hela tiden och känner mig allmänt jobbig. Det finns dagar då jag är fruktansvärt less på mig själv. Det här är en sådan dag. Det går över, det gör det alltid. Ibland går det över fort och ibland tar det tid. Sådana här dagar drar jag mig undan lite, pratar inte så mycket med folk för att jag inte ska bli mer less på mig själv. Saksamma. Det blir bättre senare. Typ.

Nu ska jag nog läsa lite. I "Nattens barn". Jag vet, fortfarande samma bok. Men jag har inte läst en rad på sisådär tre veckor. Inte ens nuddat boken på en evighet. Har inte känt mig motiverad/sugen på att läsa och det går inte att läsa på kvällen eftersom jag slocknar efter två sekunder om jag försöker läsa innan sovdags. Det är tack vare/på grund av Remeronen det blir så. Vilket är meningen, men ändå. Eller meningen med dem är att jag ska få sova bättre om nätterna. Jaha? Jag har ätit dem i en månad. Jag vaknar ändå en gång eller två om nätterna. Underbart. Inte. Undrar när jag ska börja dra ner på Zoloften? Nu har jag ätit dem i sju månader. Ibland känns det som om det inte spelar någon roll om jag äter dem eller inte. Känns inte så mycket skillnad så att säga. Egentligen. Jo, humöret är väl lite stabilare. Men i övrigt? Tveksamt. När jag får ångest och liknande så är det inte Zoloften som hjälper mig att klara det hela. Zoloften är för att jag inte ska vara så jäkla deprimerad. Inte till att minska ångesten. Jaja, saksamma. Jag får väl fortsätta ett tag till eller något. Prata med min läkare om det där och så vidare. Blablablabla.

Inget mer svammel nu. Jag ska istället gå och kolla om posten har kommit. Det kanske den har, men det är såklart inte säkert att jag fått något. Får sällan post.

Lite shopping.

Är väl lika bra att jag börjar med att förtydliga en sak här. Öppet för alla:
Björn och jag har aldrig varit ett par. Kommer aldrig att vara det heller. Han är inte typen som binder sig lätt och jag har aldrig någonsin varit intresserad av honom på det sättet. Never. Otänkbart. Förmodligen träffar jag honom aldrig igen. Varför skulle jag? Och när jag skriver att vi pratade med webcam igång så menar jag inte att vi hade något jävla cybersex eller liknande. Han höll på att laga mat och jag satt och läste bloggar och skrev på annat håll samtidigt. Han vet att det är kört. Jag vill inte sådant med honom. Punkt. Det står jag fast vid. Så, inte för att jag behöver förklara mig när det gäller sådant här, men jag ville få det nerskrivet. Så att det inte blir några missuppfattningar och annat på grund av det där.

Det var det.

Nu över till det jag tänkte skriva om.

Strax efter två åkte jag och Lisa ut till IKEA/Max. Vi började med att vräka i oss onyttigheter på Max och därefter vidare till IKEA. Jag köpte glödlampor, värmeljus, halkskydd (mattan i hallen skulle annars ta livet av någon av mina vänner vid något tillfälle eller mig själv också för den delen), två vispar (de hörde ihop), ett extra hyllplan till bokhyllan och så tre kastruller. De hörde ihop de också. Rostfritt stål. 149 kronor och det kunde jag inte bara låta slinka ur händerna på mig. För jag har länge velat ha kastruller som INTE har en teflonliknande insida, men har inte haft råd att lägga pengar på sådana kastruller för att de kostat för mycket. Så det var ett bra köp. Det var det värt. Visparna likaså. Ogillar min plastvisp. Som jag måste använda pga de kastruller jag har. Men det är det äntligen ändring på! Lisa plockade på sig lite gott och blandat och vi åkte till lagret för att hämta ut två fåtöljer som hon köpt och in med dem i bilen efter mycket bök. Sedan hem till Flogsta och packa ur och bära in hennes saker och så åkte jag till parkeringen med bilen. Traskade hem med min kasse och här är jag nu. Jag har äntligen (eh, tog bara nästan fyra månader...) sorterat mina pocketböcker så som jag vill ha dem. Bytt ut lampan i hörnet borta vid min byrå så att ljuset inte är så starkt. Innan var det jobbigt att ha den lampan igång, för den lyste lite väl starkt. Men nu är det bra. Brabra.

Men nuså.

Då var det klart. Videosamtalet varade knappt en minut för att det tjöt så mycket därborta. Här funkade det bra. Enda personen som kör igång videosamtal med mig ibland (har väl hänt ett par gånger) är Björn. Sådär ändå, men så gick det inte så bra som sagt. Så det blev webcam och prat bara. Han är rätt rolig. Nu var det bra länge sedan jag träffade honom. Han bor i Katrineholm om jag inte minns fel, förut bodde han i Enköping. Det var då jag träffade honom. Första gången i oktober år 2000. Sexfriend. Kan man väl säga. Vi har hållit kontakten sedan dess, han är rolig. Kul att hålla kontakten sådär, trots att det var läääänge sedan (år 2000...) som vi träffades då och då för diverse aktiviteter. Han har inte förändrats ett dugg sedan dess tycker jag. Blivit äldre iofs, men ändå.

Oj. Kanske skulle gå och kolla om jag fått någon post. Det har jag nog inte. Bäst att kolla ändå.

Jodå. Nu har jag kollat posten och jag fick en utbildningskatalog från Uppsala Universitet som jag har beställt. Sista anmälningsdagen för kurser och program (för vårterminen) är 15 oktober, det vill säga snart. Måste sätta mig ner någon dag och bläddra i lugn och ro. Tjock var den. Mer än 230 sidor är den på. Känner lite ångest över det där, men det går väl över det också. Så småningom.

Vi ska som sagt till IKEA idag, jag och Lisa. Jag brukar alltid vilja köpa något när jag är där, men ärligt talat kan jag i skrivande stund inte komma på något som jag skulle behöva köpa. Jag saknar inget vad jag kan komma på och det är ju bra i och med att jag inte har några pengar. Värmeljus ska jag köpa förresten. Det behöver jag, för det har jag inte. Bara några stycken. De räcker inte länge. Just ja.. Svagare glödlampor ska jag köpa också. Men utöver det är det inget jag behöver. Vad jag vet. Nepp. Nothing.

Fy fan. Ibland blir jag less när jag tänker på vad jag är för person. Hur jag är. Farlig. Det kan väl inte vara överdrivet positivt. Nej. Det är det nog inte. Less less less. Väx upp för fan Heidi.

Tystnad. Jag är tyst. Är man tyst så kan man inte säga något som är fel.

Kanske ska ta en titt i spegeln och se hur jag ser ut idag. Inte sett mig själv i spegeln än. Klockan är ett och jag har inte varit i närheten av en spegel än. Tjohej. Men nu blir det av. Typ.

Trötter.

Det står "Vi har Pondus" på min stora svarta t-shirt. En gammal jobbtröja från Telia som jag har fått av Anders. Den är ful, men skön.

Inatt vaknade jag till runt fyra. Klev upp en sväng (varför det? Det var väl onödigt) och stängde av teven och hjärtlampan. Sedan lade jag mig igen. Om jag inte minns fel så var jag en sväng till datorn också. Kanske. Har för mig att jag loggade in på lunar en sväng och loggade ur på en gång igen för inget nytt hade hänt. Somnade om och klev upp någongång runt tio kanske?

Men va fan. Videosamtal över msn. Får koncentrera mig på det nu.

Svängigt.

Vilka jäkla diskussioner man har med folk ibland. Eller vad säger du Lisa? ;)

Magknip. Min mage hatar mig idag. Rätt åt mig. Jag borde ha vett att inte äta för mycket av det goda. Nu är glassen och marängerna slut, så det är ingen risk att jag äter mer onyttigheter nu på ett tag. Att jag ska äta på Max imorgon räknas inte, för det är betalning för att jag åker ut till IKEA med Lisa imorgon som ska köpa saker. ;p

Min mage har svullnat rejält. Döläckert. Verkligen.

Häromdagen kom jag att tänka på komplimanger. Inte sådana där vanliga i stil med "Du är söt", "Du är snygg" eller "Du är vacker" utan lite.. speciella sådana. För några år sedan fick jag höra (vilket ger mig rysningar pga den som komplimangen kom ifrån) att en man tyckte att jag hade snygg profil. Eh, jaha? Tack.. Tror jag. Jag tycker inte att min profil är överdrivet snygg, men sure. Låt gå då. "Du har söt näsa" hör också till avdelningen "tack..trorjag" när det gäller komplimanger. Sedan har jag fått höra "Din rygg är så fin" när jag blivit smekt över den när jag legat på mage. Fin rygg? Det lustiga är att jag fick höra det just för att jag inte skulle få höra "vanliga" komplimanger utan något speciellt. Jotack, det var en rätt speciell komplimang. Något som jag inte gärna lyssnar på när det sägs om mig är "Päronrumpa". Va fan. Jo, jag tycker själv att jag har en välformad rumpa, men säg det då på ett finare sätt än "päronrumpa" tack. Det har jag inte hört sen i våras, tack och lov. Vill inte höra det heller. Please, säg något annat.

Maghelvete. Svullen och magknip. Känns toppen. Men som sagt, jag har mig själv att skylla.

Nu blev jag lite.. nere. Det bara sköljde över mig. Bara sådär. Nåja, jag är åtminstone snygg i håret.

För fyra år sedan sa min dåvarande pojkvän (som är en datanörd) att han kunde hjälpa mig att starta en blogg på nätet istället för att jag skulle sitta och skriva dagbok på bland annat lunarstorm. Han förklarade vad en blogg var och jag sa att jag inte var intresserad utan nöjde mig med att skriva dagbok där jag gjorde det då. Inte behövde jag någon blogg för det inte. Han tyckte att jag lika gärna kunde skaffa mig en hemsida och där starta en blogg, eftersom dagboken på lunar ändå var öppen och det skulle bloggen också vara. Han sa också "eller så kan du välja att sätta lösenord på den så att bara väl valda människor kan läsa den". Jag nappade ändå inte. Fyra år senare skapade jag min blogg. Jag har två. Men den andra använder jag inte. Jag började med denna, startade en på blogg.se också men gav upp den och återvände till min första igen. Det vill säga denna. Jag trivs bättre med blogger än med blogg.se - den ville sällan som jag ändå så.

Jag dansade tidigare idag i några minuter. För skojs skull. Vissa låtar kan jag helt enkelt inte låta bli att röra mig till så att säga. Ibland räcker det med att sitta och gunga kroppen från sida till sida i takt med musiken. Ibland måste jag ställa mig mitt på golvet och dansa. Det är skönt att dansa. När ingen ser.

Plötsligt log jag. Men jag känner mig ändå nere. Jag är trött och jag är seg.

I mitt fönster har jag nu en lampa. Kom på att det känns så mörkt därborta om kvällarna. Visst kan jag tända lampan som står i hörnet borta vid byrån men då blir det så jäkla ljust. Visst kan jag tända lamporna här vid datorn, men det blir så varmt. Måste köpa svagare lampor till dem och till lampan i hörnet. Brukar tända lampan vid köksfläkten om kvällarna. Det är lagom mycket ljus. Men jag ville ha en lampa i fönstret, så jag rotade fram min hjärtformade lampa som ger ett mysigt (lite smygporrigt dessutom) rött sken när den är tänd. Har alltid gillat den där lampan. Fick den av Anders 1999 eller 2000, köpt på IKEA. Har inte sett en liknande lampa sedan dess. Visst har jag sett hjärtformade lampor efter det, men inte just den där sorten så att säga. Jag ska nog ta hit min ljusslinga från Tierp, som det är en massa röda hjärtan på. Ger en mysig belysning också. Just nu sitter den fast runt den stora anslagstavlan i mitt gamla rum hos mina föräldrar. Den ljusslingan fick jag i julklapp julen 2001. Tillsammans med en gigantisk nalle, ett kort som gällde fem gånger på Nautilus (centralbadet) här i stan (för sol och bad alltså) och om jag inte minns fel så fick jag en grej till. Vilket jag dock inte minns nu. Var tvungen att läsa dagboken från den julen bara för det. Jag fick en röd pläd med hjärtan på. Den pläden ligger i Tierp. Hm. Kanske skulle ta hit den någon gång, skulle matcha lampan i fönstret. Allt det där fick jag av samma person alltså. Det var hjärt-tema då tydligen. Nästan.

Apropå det, ska nog ta och byta örhängen. Var länge sedan jag bytte och omväxling förnöjer.

Jag känner mig som en satkärring emellanåt. Som om jag vore gift med Fan själv. Måste börja tänka positivt för då kanske jag kan sprida lite positiv energi istället för negativ. Då kanske jag inte skulle svika och såra. Då kanske jag inte skulle känna mig elak. Då kanske jag skulle vara bättre.

Magknip än. Tänker inte magen ge sig än? Tydligen för mycket begärt.

Men jag vet inte.

Snygg i håret är jag. Jag gillar mitt hår idag. Typiskt att jag inte har några ärenden att gå idag, inte kommer jag att träffa folk heller. Som jag skrev till Madde, jag kanske borde gå och ställa mig i trapphuset för där passerar det folk emellanåt. Så får någon mer än jag se mitt fina hår? Nä. Så desperat är jag inte. Jag kan bara inte låta bli att gå omkring och känna mig snygg i håret idag helt enkelt. Perfekta lockar. Mjukt. Fint.

Tisdag. Är det en bra tisdag? Jag vet inte. Den känns okej. Tror jag. Men jag vet inte. Fixade nyss omlån på en bok, det var tur, för det var idag lånetiden gick ut. Egentligen. Nu kan jag ha boken en månad till. Bra. Det behövs.

Jätteintressant att läsa om, jag vet, men jag måste bara nämna att jag tycker att min mens denna månad prickat in en bra vecka. Nämligen nästa vecka. När jag är ute på landet. Ute på landet där jag träffar två busiga söta katter, tre hästar och förhoppningsvis Hanna och Linnea någon/några gång(er). Ska åka en sväng till Tierp också och pussa på brorsdöttrarna som jag inte träffat på evigheter! Var verkligen länge sedan nu. Måste se till att träffa dem och gulla med dem så att de inte glömmer bort mig. Inte för att jag tror det, iallafall inte Engla. Med tanke på hur mycket hon tycker om mig. Gullungen. Hur som helst, tycker att det är rätt skönt att mensen kommer när jag befinner mig därborta. När jag ändå går omkring och känner mig smått sunkig med tanke på att jag i stort sett kommer att gå i stallkläder hela veckan. Mens är inte direkt en mysfaktor om man säger så, snarare sunkfaktor. Så, två flugor i en smäll. Tjohej typ.

Nu ska jag äta glass med maränger och chokladsås och titta på tv. Vänta på bättre tider. Slöa. Skriva lite i min riktiga dagbok, någongång idag måste jag det. Jag vill det. Men det kan jag göra senare.

Less på all musik också i stort sett. Vad jag än lyssnar på så tänker jag "nej, usch". Så jag skippar musik för tillfället. Jag ska nu ta och göra det jag sa att jag ska göra.

Obehagligt.

Inatt hade jag riktigt obehagliga drömmar. Jag drömde att jag gick i en skola som var en blandning av skolan jag gick i på låg-och mellanstadiet och min högstadieskola. Vi fick olika uppgifter att göra som skulle vara klara till dagen efter. Av någon anledning skulle vi bjuda en annan klass på korv med bröd och Peder som jag gick i samma klass med förra våren var där och hade köpt med sig korv. Jag var också hemma i Tierp och mamma tvättade kläder och hade sig. Sedan kom hon in i rummet som varit mitt rum och sa en massa saker. Hon hade läst min dagbok, min riktiga dagbok alltså (vilket jag nog drömde för att jag och Madde pratade om just det igår, om rädslan för att någon ska läsa..) och jag blev förbannad och ledsen och allt på en och samma gång. Om så dagboken ligger uppslagen på ett bord så ska man inte läsa. Så enkelt är det. Jag åkte till skolan (och tog den med mig..) och väl där träffade jag några klasskamrater (några jag gått med i högstadiet, några från gymnasiet och några från universitetet..). Pappa skjutsade mig och jag var tårögd hela vägen till skolan. Mest på grund av det där med dagboken. Jag var besviken på min mamma som läst.

Hur som helst, det visade sig att jag var utanför. Inte bara lite utanför utan väldigt utanför. Utfryst. Mobbad. Det kommer förmodligen från gårdagens prat med Lisa. Jag gick runt utanför skolan och var ledsen, visste inte vad jag skulle ta mig till. En del i klassen trodde att jag slapp göra vissa uppgifter bara för att jag mådde som jag mådde, men så var det verkligen inte. Jag gjorde precis lika många uppgifter som de gjorde, men det sved för dem att veta att jag ibland fick en extra dag på mig att göra dem. Men de visste inte att när jag fick en dag extra på mig så gjorde jag ofta lite mer än jag behövde för att bevisa att jag är värd ett visst betyg och så vidare. Det obehagliga (förutom det där med mobbingen och utfrysningen) var att jag vid ett tillfälle satte mig ute på skolgården, på marken, i gruset. Satte mig där och grät. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Plötsligt satt en gammal klasskompis från grundskolan bredvid mig och mådde dåligt också. En kille (som jag förövrigt inte sett på flera år nu) och en del gamla klasskamrater dök upp. Försökte trösta (vad fan hjälpte det.. inget) och var allmänt jobbig. Hon sa till S som satt bredvid mig "jag bara måste få krama om dig" och han sa åt henne att dra åt helvete. Då sa hon "men då måste jag få krama om dig" till mig. Jag knuffade bort henne med min ena fot och sa åt henne att låta mig vara. Ge fan i mig. Hon såg rött kan jag säga. Hon försvann en stund men kom sedan tillbaka och började slå mig. Hon hade en täljd träsak i handen (såg ut som en liten elefant typ..)och med den slog hon mig. Om och om igen. Ingen reagerade. De andra två som dykt upp tillsammans med henne tittade bara på. Hon slog och slog och jag kunde inget göra. Sedan slog hon sig själv med den där trägrejen, för att göra märken på sina armar. Av en enda anledning gjorde hon så - för att ljuga för lärare och liknande att det var jag som började och att hon bara försvarade sig.

Hon visste inte att det hela filmades av skolan övervakningskameror. Det blev min räddning. Usch, det var verkligen obehagligt det där. Stämningen i drömmen var jobbig och jag utsattes för en massa jobbiga saker. Senare i samma dröm anklagades min pappa för att ha orsakat att en man hade hjärtfel (eh..?). Skum dröm. Vaknade svettig och var inte överdrivet lycklig när jag vaknade nej.

Just ja. Drömde också om en blogg (eh, något säger mig att jag läser för många bloggar och att jag skriver för mycket..hm..), det stod mindre trevliga saker där och när jag tittade nästa gång var all text borta. Jag började inbilla mig att jag sett fel, men när jag gick tillbaka i historiken (ungefär sådan som finns på msn) så såg jag att jag inte alls sett fel. Mystiskt.

Men åh. Igår hade jag tänkt sätta mig ner och skriva i min riktiga dagbok. Ska göra det idag. Det behövs. Att skriva är skönt. Man behöver skriva av sig ibland. Eller ofta. Ja jämt.

Oj. Måste ringa till biblioteket idag och fixa omlån på en bok!

En sådan där uppdatering.

Jag ser att klockan är mycket och jodå, jag ska sova snart. Inser att jag suttit här i åtminstone en timme och tjugo minuter (hur fasen kan tiden gå så fort? Har knappt gjort något) eftersom jag lyssnat på en konsertinspelning eller liknande som var så lång. Spanska gitarrer. Svängigt och bra. Har alltid gillat instrumentala låtar, har två skivor med sådant. Ena med panflöjt och den andra med piano. Fint. Bra pluggmusik om inte annat, lyssnar helst på sådant då för att inte bli distraherad och sådär.

Min mage har svullnat upp en hel del så att jag ser sådär gravid ut igen. Smått irriterande, men det gör inget. Jag ska ändå sova och när jag vaknar så är min mage sig själv igen. Ungefär. Varit hos Lisa hela kvällen och pratat, tittat på tv, vräkt i oss chips, druckit cola och sådär. Verkligen trevligt, har saknat att prata och umgås med henne! Någon dag denna vecka ska vi svulla i oss onyttigheter, hon hintade lite fint om att det är Princesstårtsvecka denna vecka och en gång förut när vi hade handlat på ica maxi så köpte hon en sådan bakelse. Jag köpte annat. Nu är det alltså dags igen. ;)

Jag är trött nu. Tabletten har gjort sig tillkänna och det är dags att krypa ner i den där möbeln som finns här bakom mig. Slötitta på tv, läsa kan jag glömma att jag kan göra för då slocknar jag på tre sekunder och glömmer bort vad jag läst. Lisa prackade på mig en stor bunt böcker idag som hon tycker att jag ska läsa. Så jag får väl lyda och läsa dem när jag har ro till att läsa. Prackade på var väl att ta i, tog emot dem rätt frivilligt. Lär ha dem här några månader vilket jag förvarnat om så. :p

Mina ögon gör ont. Min mage gör ont. Mitt hjärta gör ont. Mitt ben gör ont. Min högra överarm (på utsidan) gör ont. Misstänker att det är hållandet av barnvagn i rulltrappor och liknande som lämnat spår i form av smärta efter sig. Det är smått irriterande. Jag vet, jag använder ordet "smått" ofta..

Nu ska jag bädda ner mig i sängen. Eller först ska jag ta och stryka på Absolut Torr. Det behövs. Less på att svettas som en tok under armarna, det är dags att stryka på en omgång igen nu helt enkelt.

Godnatt. Eller något åt det hållet iallafall. Jag hoppas att jag imorgon kan sova ut. Inte vakna före nio och kliva upp då. Jag behöver inte kliva upp då. Helt enkelt. Jag vill sova länge och bli utsövd.

Allt klart. Äntligen.

Hemma från stan nu. Åkte ner så att jag var där kvart över ett och mötte Hanna och lilla Linnea där. Hon köpte lite tyg och sedan gick vi till Studentstadens kontor för att jag skulle skaffa nytt p-tillstånd. Nu är det fixat och jag ska ta och flytta bilen idag innan jag går till Lisa och lägga dit det. För det gäller inte där bilen står för tillfället (precis här utanför). Jag har fyllt på medicinlagret, eftersom jag var nere på noll på apotekskortet så kostade medicinerna mig 500:- idag. Det sved. Men nu har jag både Zoloft och Remeron så att det räcker, Zoloft har jag så att det räcker 1,5 månad och Remeron för en månad. Jaja, nödvändiga utgifter. Har också använt mina presentkort/värdecheckar på Åhléns och Kicks. Köpte hårinpackning på Kicks (och någon balsamspray) och på Åhléns köpte jag en konservöppnare (köpte liksom konservburkar med champinjoner i juni och insåg efteråt att det var onödigt eftersom jag inte ägde någon konservöppnare.. men nu så!) och en bok/ett block/whatever som jag ska ha som ny dagbok. Har sjutton blad kvar i den jag har nu. Snart fylld. Hårsnoddar köpte jag också för tjugo kronor, för jag har bara 2-3 sedan förut. En flaska vin köpte jag också. En ny sort som lät god och dessutom var flaskan snygg. Utifall jag får för mig att dricka vin någongång. Vilket jag knappast lär göra på ett tag, men saksamma, nu har jag en flaska hemma iallafall. Tänker inte dricka alkohol så länge jag äter Remeron som jag tar på kvällen. Inte så smart att dricka alkohol och sedan ta den tabletten nej.

Jag ska till Lisa ikväll. Skrev ett sms till henne om att jag saknar att prata med henne och så vidare. Hon skrev att hon skulle ringa ikväll. Jag i min tur svarade att om hon inte har något för sig kan hon komma över eller ringa om hon nu hellre vill det. Hon tyckte det lät toppen men att hon hade en bättre idé, nämligen att jag ska till henne ikväll för då tvingas hon städa vilket hon behövt göra i flera veckor nu. Så jag ska dit. ;)

Pratade med Madde i telefon idag. Var evigheter sedan vi pratades vid på annat sätt än via msn, sms och lunar. Det var trevligt att prata lite och jag saknar henne som en tok! Vi har inte träffats på ett och ett halvt år, men i November kommer hon hit och hälsar på. Det ska bli så roligt, för då ska vi gå och strosa på kyrkogården och titta på alla fina gravstenar och alla fina färger som hösten ger träden. Vi har det som ett gemensamt intresse, att gå på kyrkogårdar och titta på alla gravstenar och sådär. Jag har sett kyrkogården där hon bor och nu är det hennes tur att komma ner och strosa runt med mig på den som finns här. Jag längtar. Verkligen!

Hanna och jag åt på McD. Eftersom vi var vrålhungriga och jag hade bara ätit mackor (och glass med maränger..) innan jag åkte ner på stan så blev jag proppmätt på det där och min mage svullnade upp sådär lite läckert. Ont fick jag också efter en timme. Brukar bli så när jag ätit lite och sedan äter en rejäl måltid. McD brukar innebära en rejäl måltid. Gott är det.

Nu ska jag ta och ringa till Lisa och fråga när jag ska komma över. Så att jag vet på ett ungefär när jag kan traska över dit (ja, först flytta bilen). Eftersom vi knappt pratat sedan i onsdags (?) så lär vi ha mycket att prata om. Vet ju inte alls vad hon har haft för sig sedan dess och så vidare. Hon är rolig hon. :)

Aj.

Bonka bäver.

Trött är jag och öppnar upp winamp för att lyssna på musik. 250 kg kärlek - Bonka Bäver. Enda låten som finns där i playlisten. Jahaja, lyssnade på den igår. Hanna skickade den via msn någon dag. Den är smått rolig måste jag få lov att säga..

"Man bonkar bäver i Borås,
får sig ett nyp i Allingås.
Man får flott på skinnespiken i Arvika,
man pippar i Karlskoga
Å man gökar ut i Flen,
å i Pite har man bara ta’t en fika"

Hur får man för sig att skriva en sådan låt? Förövrigt tycker jag att "flott på skinnespiken" låter äckligt. Snuskigt. Inte snusk som i porr utan bara.. Snuskigt.

Jag somnade efter två och hade tänkt sova ut, men jag var uppe kvart i nio. Vaknade före sju, men somnade om tack och lov. Sedan fick jag sms och när jag hade det uppe och tänkte "jag ska svara nu på en gång" så somnade jag uppenbarligen för jag vaknade kvart i nio med mobilen bredvid mig på kudden. Duktigt Heidi.

Ont gör det.

Som vanligt hade jag skumma drömmar inatt. Nuförtiden är det så att jag blir förvånad om jag har någon dröm som inte är skum. Det händer dock aldrig att jag har oskumma drömmar, men ändå.

Tjugosjätte september. Snart har jag bott här i fyra månader. Har det redan gått fyra månader? Har det inte gått mer än fyra månader? Känns som både och. Det var en fin sommar i år. Då menar jag inte vädret och sådant där utan fin i övrigt. Till och från var den mörk och dyster. I juni hade jag en rejäl svacka i ett par veckor. Sedan har det gått upp och ner mest hela tiden. Många fina minnen som jag sparar i ett speciellt förråd i hjärtat. En del andra kastar jag bort, för att de var mindre trevliga. Som att jag dödat tre larver i min lägenhet till exempel. Blä. Det är något jag helst glömmer bort.

Ärenden nere på stan idag. Tar nog inte så lång tid att fixa allt. Studentstaden, apoteket och banken. Klar. Eller klar är jag inte alls, jag måste till Kicks och till Åhléns för att använda värdecheckar jag fått. 25 kronor på Kicks och 50:- på Åhléns. På Åhléns tänker jag köpa mig en ny dagbok att skriva i. Block blir det väl av något slag, med hårda pärmar. De brukar ha fina sådana. Min dagbok är snart helt fylld med en massa ord.

Ska kanske ta och rensa skåpet på disk nu. Alltså, disken ställs in på torkstället i ena köksskåpet. Någongång idag ska jag flytta över den rena disken till deras "hem" i lådor och skåp. Sedan diska det som står i diskhon, vilket är disk från gårdagens glassätande. Typ. Inte så mycket med andra ord. Men nu när jag har rensat diskbänken och allt så måste jag försöka att hålla det snyggt. Helt enkelt.

På lördag åker jag till Tierp. För att vara exakt så ska jag dit där jag brukar vara husvakt/kattvakt/hästvakt. Då ska jag vara där en vecka. Åker nog in någon dag nästa vecka till Uppsala ett par timmar, för att kolla posten och vattna blommorna. Sedan tillbaka dit igen. Kommer att ha fullt upp med mockning, fodring och motionering av två hästar under veckan. Nästa lördag ska jag mocka, fodra och därefter åka ut till hundarna till ett. Sover där en natt och är där hela söndagen. Fullt upp med andra ord.

*gäspar*

Ska nog lägga mig i sängen och titta lite på tv en stund. Trött och seg.

Såhär på natten.

För en stund sedan släppte jag ut mitt hår. Ikväll har jag haft två flätor, jag tänkte på det redan igår (lördag tänker jag på då alltså), att jag borde ha flätor. För när jag har flätor så hårar jag inte ner allt i min närhet med mina långa hårstrån. Mycket smidigt. Släppte ut håret en stund sedan för att jag inte vill sova med flätor. Det är inte överdrivet bekvämt. Förstår inte hur jag kunde sova med hela huvudet fullt med flätor när jag var liten (nåja, mindre). Minst 10-15 flätor i håret inför natten bara för att jag nästa dag ville ha jättelockigt hår. Något sådant behöver jag inte ta till nuförtiden, det är bara att handdukstorka håret lite efter dusch och sedan låta det vara. Inte borsta det eller reda ut det eller så - bara låta det vara. Då blir det lockar, stora fina lockar. Förra hösten började mitt hår (som dock alltid varit lite "vågigt") locka sig mer och det är så än. Fina lockar, inte jobbiga lockar. Mitt hår är rätt fint när jag tänker efter.

Jahaja. Och nu då?

Imorgon ska jag ner på stan, hoppas det är fint väder så att jag kan cykla dit. Ska börja med att köpa nytt p-tillstånd, sedan ska jag till apoteket och hämta ut mediciner och lite annat, sedan ska jag sätta in pengar på banken. Om det finns några kvar att sätta in, men det borde det vara. Om så bara några hundra. P-tillståndet är långt ifrån gratis. Å andra sidan ska min pappa flytta över pengar till det, mina föräldrar är snälla och betalar det nämligen.

VA FAN! Är det en spindel jag ser traska runt på mitt tak?! *panik*

Nej, det var en nyckelpiga. Då var det ingen fara. Nyckelpigor är okej, spindlar är inte okej.

Imorgon måste jag höra av mig till Lisa, börjar få lite abstinens. Knappt pratat den gångna veckan. Tror att det var i onsdags vi pratade sist och det är ju en evighet sedan ärligt talat. Vi brukar prata varje kväll på msn annars, men hennes msn vill inte funka så vi har inte hörts av. Har inte kommit mig för att lyfta på luren och ringa heller. Jag är lite dålig på sådant, jag är medveten om det.

Nu börjar visst Insider. Ska nog ta och titta lite på det, har sett ett program tidigare om den där jäkla Hans Scheike eller vad han nu heter och jag förstår mig inte på det där. Det gör mig irriterad, men jag tänker titta iallafall. Nu börjar de dock med att visa ett inslag om något annat. Bra, för då kan jag borsta tänderna (åt glass en stund sedan.. eller hm, en timme sedan..) och sedan krypa ner i sängen och titta på det.

Oj. Min tablett. Den måste jag ta. Den borde jag tagit flera timmar sedan, men har glömt bort det. Det är förövrigt sådana tabletter jag ska hämta ut imorgon, jag har så att det räcker två dagar till. Sedan är de slut. 192:- för trettio tabletter. En månad räcker de då. Jag är nere på noll igen på mitt apotekskort.

Nu är det dags för tandborstning och sådär.

*gäspar*

Slänger in ett kort på söta söta Breeze som låg och sov intill mig igår. Sötnos.

Fått lite gjort iallafall.

Diskberget är borta. Jag har diskat all disk, torkat av diskbänken och spisen. Plockat undan mer saker som låg framme och skräpade och slängt sådant som ska slängas. Jag ska peta in mitt täcke i garderoben (kan inte sova med täcke, sover fortfarande med bara påslakan) och bädda sängen. Sopa golvet och därefter ser mitt hem riktigt riktigt trevligt ut igen. Vilket gör att jag trivs ännu mer. Ett städat hem är trots allt trevligare än ett stökigt. Då slipper man åtminstone tänka "jag borde städa..." och sådant där onödigt.

Köttbullar och mos. Det blir min middag idag. Ska bli gottgottgott!

Sedan ska jag duscha. Mitt hår behöver tvättas och övriga kroppen också för den delen. Blir lätt varmt när man är igång och städar och diskar och har sig. Jag är inte längre så svullen överallt tack och lov.

Om en timme måste jag gå ut till p-automaten och lägga i mynt så att det räcker till imorgon. Min p-biljett som ligger i bilen nu räcker till 18.50 idag. Får inte glömma att fixa ny, för här har de ofta kontroller av sådant så.. Dumt att chansa helt enkelt. Med min tur så skulle det väl innebära p-böter.

Ont i magen har jag också.

Täcket ska in i skåpet och sängen bäddas och golvet sopas.

Återkommer eventuellt senare.

tom.

Nyss var jag tvungen att ta på mig strumpor. Jag var iskall om fötterna. Som vanligt.

Sådär. Nu har jag skvätt kallvatten i ansiktet också eller åtminstone kring ögonen. Jag har varit vaken flera timmar, men ändå ser det ut som om jag nyss klivit upp. Svullen och jag ser nyvaken ut. Jag har för länge sedan konstaterat att mitt högra alltid är värst. Om jag spärrar upp ögonen så är högra ögat "mindre" än det vänstra, det spärras inte upp lika mycket. Mitt högra öga dummar sig. Hur som helst, jag är ändå mest nöjd med mina ögon av alla kroppsdelar. Jag gillar dem.

Dagens främsta mål är att rensa diskbänken på disk. Det ser förjävligt ut. Less på det.

Fint väder ute idag. Jag kanske ska gå ut och gå en sväng? Mina benhinnor säger dock motsatsen. Jag har gått så mycket de senaste dagarna att mina benhinnor satt sig på tvären och säger att det räcker. Ta det lugnt. Vem är jag att säga emot? Precis. Jag tar en lugn dag idag. Helt enkelt. Förutom diskandet förstås.

Imorgon ska jag ner på stan. Ska sätta in pengar på mitt konto, köpa nytt p-tillstånd, hämta ut medicin och jag ska förbi Kicks för att använda mitt presentkort/min värdecheck på 25:- som jag har fått från dem. Jag ska köpa balsam, mitt hår behöver verkligen det. Jag har balsam hemma, men inget bra. Måste ha något som gör att håret verkligen blir lättare att borsta igenom. Som det är nu så går det sådär med den saken. Sliter på håret om inte annat, så något måste göras. Eller så köper jag inpackning. Vore inte helt fel. Jo, så blir det nog.

Mina fingrar är svullna också. Det går ner snart det också. Min kropp har inte fattat än att jag är vaken och har varit det länge nu. Den beter sig som om jag vore nyvaken, men det är jag inte.

Grannen är hemma hör jag. Han spelar musik.

Måste göra något åt den livsfarliga mattan i hallen. Den glider åt alla håll så fort man kliver på den. Inte så bra när det kommer folk och om jag glömmer att säga att de ska vara försiktiga. Hanna svor till exempel över mattan när hon var här, jag glömde säga att den halkar runt och hon höll på att slå ihjäl sig. Inte bra. Måste köpa sådana där saker man kan lägga under så glider den inte omkring.

Jag längtar till julen av en enda anledning just nu. För att jag får en dammsugare i julklapp. Jag vet att jag får det och jag behöver verkligen en. Sopkvast och sopskyffel duger, men när man har långt hår som jag har så är det hårstrån överallt och det behövs en dammsugare till att få bort allt sådant. Helt enkelt. Mitt hem ser förövrigt rätt städad ut just nu. Inga saker som ligger på hög på golvet, plockade undan det mesta igår. Sängen är i och för sig obäddad och diskbänken ser förjävlig ut, men i övrigt är det städat. Brabra.

Nu ska jag göra annat.

Bild.

Hundar som är underbara. Som jag tycker om och som tycker om mig.

Breeze sover sött.

Men äsch. Kunde bara ladda upp en bild, sedan ville inte Blogger samarbeta mer.

Snygg.

Mitt hår är fint. Jag har låtit det självtorka och har inte borstat det. Fina lockar. I övrigt är jag väl .. också snygg.

Dessutom. Såg just att en av mina favoritskådisar (nåja, en av de snyggaste..) är med i filmen jag tittar på. Madonna är också med i den. Har faktiskt inte sett den förut, "Det näst bästa". Har aldrig orkat kolla vad den där skådisen heter. Han spelade även läraren i Never Been Kissed. Bra film. Denna film är också bra, lite .. sorgsen emellanåt av olika anledningar.

Fan, jag får ont i hjärtat och magen av sådana där filmer. Som nyss till exempel. :(

Ont i hjärtat och magen har jag. Annars också. Mitt fel. Skyller inte på någon annan.

Nu fick filmen mig att gråta. Ovanligt. Inte. Och så slutar den. Jaha.

Måste verkligen diska imorgon. Kan inte ha det som det är nu. Den dumma disken diskar inte sig själv tyvärr och eftersom jag skjuter upp allt så har jag inte tagit hand om den på hela veckan. För sex dagar sedan fyllde jag diskhon med all disk och fyllde på med vatten. Idag tömde jag diskhon på vattnet för det var äckligt. Det säger väl en del om hur dags det är att diska.. Plus att det tillkommit en massa disk.

Söndag. 25 september 2004 var mina föräldrar och hälsade på tydligen. Vi gick ut på promenad och jag bjöd på mat. Där ser man. De har hälsat på två gånger (eller är det en gång..?) sedan jag flyttade hit till min lilla mini-lägenhet. Jag får sällan besök. Lisa är "stamgäst" här hos mig dock. Vilket är treeeevligt. Fan, jag saknar att prata med henne. Inte pratat på flera dagar ju! Lisa FIXA DIN DUMMA MSN!

Mer onyttigheter nu. Se på tv och sådär. Måste nog ta en ipren, har ont där i bröstet igen. Rätt irriterande, önskar att jag bara kunde massera som på andra delar av kroppen men där är det liksom svårt.

Heartbreaker.

Käftsmäll. Plötsligt spelade min playlist upp Dolly Partons låt "Heartbreaker" och det kändes som en käftsmäll. En låt till mig, skriven pga mig. Jag har dock aldrig krossat Dolly Partons hjärta, men det var inte det som var det väsentliga heller. Men ändå. Käftsmäll. Jag har stängt av all musik nu. Det blir tv resten av kvällen för min del. Enda musiken jag skulle kunna lyssna på nu är Iron Maiden och det känner jag inte för. Tv återstår.

Bortspolad.

När jag stod i duschen nyss så kom jag på mig själv med att tänka att det vore skönt att bli bortspolad där och då. Ner i golvbrunnen tillsammans med allt lödder och vatten. Försvinna. Men tänk, så smal är jag inte att jag skulle kunna spolas bort ner i en sådan där golvbrunn. Även om det nu inte var det första som slog mig. Tänkte bara på hur skönt det vore att spolas ner där. Bort från allt.

Flera timmars promenerande i skogen sätter sina spår. Mina ben tycker att jag är dum som utsätter dem för sådant. Har två snygga blåsor på ena stortån, hårda blåsor. Irriterande. Men jag trivs med hundarna. Det är rena himmelriket att vara där och klia på dem, leka med dem, gå ut och gå med dem och allt sådant.

Trött. Imorgon ska jag sova ut. Jag behöver det.

Ikväll ska jag vara onyttig. Jag tänker vispa upp lite grädde och sedan äta det med glass, maränger, chokladsås och banan. Jag har varit sugen på det i flera veckor och tyckte att jag var värd det nu efter tre dagars "jobbande" (som är mer nöje än jobb, men ändå). I övrigt är jag inte värd något alls för tillfället.

Jag står fortfarande fast vid att jag borde tatueras med varningstext. Jag har för många krossade hjärtan på mitt samvete. Som jag bär på inom mig. Krossade hjärtan som jag har delar av med mig överallt, var jag än går. De skär som små knivar där inom mig. Påminner mig om att de finns där. En dag kommer jag förmodligen att själv bli krossad av någon annan än mig själv. Jag har krossat mig själv, mitt eget hjärta genom att krossa andras. Men ingen har krossat mitt. Inte "på riktigt". Fan för mig. Jag kan inte säga annat.

...

Måste ta bort handduken från mitt hår, hänga in handduken jag har runt min kropp, fila min vänstra långfingernagel, vispa grädde, klä på mig, se på tv. Och så vidare. Borde diska, men det får jag väl göra imorgon. Orkar inte ta tag i det idag. Vilket jag sagt hela veckan, men idag har jag inga krafter kvar. Alls. Det är ett under att jag är vaken fortfarande. Gäspade mig igenom sista promenaden (tre idag totalt) och jag har ont. Jag har ont i kroppen. Jag har ont i fötterna, benen, ryggen, hjärtat, huvudet, själen. Överallt.

Nu.. Fixa allt som ska fixas.

Så.

Alla räkningar är betalda. Skönt. Jag fick givetvis en elräkning igår och det kändes som om jag lika gärna kunde betala den nu också. Så nu har jag inga räkningar som ligger i lådan och blänger surt på mig. Jag upptäckte ett par dagar sedan att jag fått 4000:- överfört till mitt konto. Det var från mina föräldrar. Alla barn har fått det. Inte bara jag alltså. Pappa har köpt en begagnad bil och mamma sa något om att hon inte skulle betala något för att blablabla (minns inte vad hon sa) och så blev det så att alla barn fick lite pengar istället. De där 4000:- kunde inte komma vid en lämpligare tidpunkt om man säger så. Ska spara 1500:- av dem till nästa månads hyra.

Nu är det bråttom. Ska slänga i mig frukost och därefter åka ut till hundarna. Ska linda min fot (slutat vara så röd där, men svullnaden/knölen är kvar och gör ont) och därefter klä på mig och åka.

Igår backade jag förövrigt på en bil. Min första "olycka" eller vad man ska säga när det gäller bilar. Jag parkerade, ingen fickparkering utan skulle köra in i en ruta men kom för nära ena bilen (var en bil på båda sidorna) och var tvungen att backa ut och köra in igen. Jag backar långsamt ut och så BONK! Oops. Jag tittade till den bilen efteråt och det var inga skador på den. Tack gode gud. Även jag kan visst ha tur.

BRÅTTOM!

Kross.

Hej. Det här är en intervju med Heidi aka Krossaren:
- Hej Heidi. Hur känns det att vara en krossare?
- Förjävligt. Jag försöker att inte vara sådan, men misslyckas alltid.
- Dags att isolera sig kanske?
- Jo, en bra idé. Utan kontakt med omvärlden = inget krossande.
- Men, har du någongång blivit krossad själv?
- Nej, om det nu inte räknas att jag krossat mig själv i samma veva som jag krossat någon annan.
- Vad gör du för att försöka bli något annat än krossare?
- Allt i min makt. Men det misslyckas. Murphy älskar mig. Enda jag inte krossat.
- Tack.

Jo. Idiotiskt löjligt. Jag vet. Men va fan. Är jag inte bättre än såhär? Hela vägen hem från Tierp tänkte jag på det. Hur .. jag finner inte ens ord för det. Fan för mig helt enkelt. Toppen, jävligt toppen. Jag kan inte göra annat än .. att säga förlåt. Men det hjälper inte. Det tätar inte hål i hjärta och själ. Det torkar inte upp hjärtats tårar. Det gör inte allt bra. Det är futtigt. Ett förlåt är ibland det största som finns och ibland så fruktansvärt futtigt. Nu är det futtigt. Det känns futtigt. Men jag kan inte .. göra så mycket annat.

Foten gör ont. Hoppas den är bättre till imorgon. Vill ogärna ha ont när jag ska klampa runt i skogen flera timmar. Dock inte i sträck, går oftast max en timme per promenad.

Tabletten gör mig extra sömnig. Dags att sova. Nu.

...

Tårar. Babben lägger huvudet på sned och tittar på mig. Undrar varför jag ser ut som jag gör, varför jag snyftar. Hon lade sig nyss ner och vilar. Rosso var här nyss och hoppade upp i mitt knä. Innan dess satt Bazil i mitt knä.

Jag ska gå ut i skogen med dem. Sedan åker jag hem.. höll jag på att säga. Jag menar till stallet. Jag behöver Zeppolin nu och det är bra att jag ska dit just idag.

Hoppas att jag inte möter någon när jag går med hundarna. Möter sällan folk, vore typiskt om jag mötte någon nu när tårarna rinner. Det har de gjort ett tag nu.

Idag fyller förövrigt ett av mina ex 31 år och min första bästis (som jag lärde känna när jag var fem, vi gick i samma klass från kyrkans barntimmar vid fem års ålder upp till nian) Johanna 21 år. Kul för dem. Inte sett någon av dem på över två år nu.

Men nu. Nu går jag ut i skogen. Tack gode gud för att hundar finns. Att hästar finns. Att vänner finns. Att skogen finns.

Någon har jag svikit, det gör ont. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag och mina hjärnspöken och allt kan dra åt skogen. Precis vad jag ska nu också,.

Vilse.

Babben ligger till vänster om mig och sover. Varenda gång jag går in här på kontoret så följer hon med och lägger sig bredvid på golvet. Rosso var här nyss och blev kliad i mitt knä och nu är han och sover någonstans. Valparna är trötta och Bazil ligger och sover antingen ute eller i vardagsrummet medan Breeze ligger utslagen på golvet till höger om mig. De är trötta och jag är trött. Mitt under den timmeslånga promenaden tidigare idag trampade jag hårt på en spetsig sten som träffade mitt högra fotvalv och det gör ont än. Jättelätt (inte..) att gå på små stigar emellanåt över stockar och sten och samtidigt få trädgrenar i nyllet. Dessutom försvann ena valpen vid ett tillfälle. Jag ropade och visslade, men inte ett ljud eller spår efter honom. De andra tre hundarna såg ut som frågetecken och Breeze sprang hit och dit och tittade efter sin bror/lekkamrat Bazil. Det var utan tvekan evighetslånga tio minuter att ropa och titta efter honom. Vi vände och gick tillbaka till åkern där stigen vi börjat gå på började. Då kom han springande från skogen (inte från samma håll vi kom ifrån) och var blöt och flåsig. Då kunde jag andas igen. Valparna brukar ibland dröja kvar någonstans när man går, men de kommer alltid ikapp efter max en halv minut.. Usch. Inte roligt. Senare under promenaden kändes det som om jag aldrig skulle hitta till en stig jag kände igen (vi gick alltså på en för mig okänd stig), men med de där hundarna som känner skogarna häromkring kan man inte gå vilse. Tack och lov.

En timme till ska jag vara här, sedan bär det av mot Tierp och stallet. Ännu mer att göra.

Jag borde inte få existera på denna jord. Jag står fast vid att jag borde tatuera in en varningstext på mig själv. Jag gör mer skada än nytta och jag hatar mig själv för det.

Det blir inget.

Jag orkar inte skriva. Jag är trött. Jag har varit hemma i lite mindre än tre timmar. Åkte hemifrån någongång före tolv idag. Ut till hundarna. Därefter hem till Johanna vid fyra och jag kom hem vid nio. Fått en hel del motion idag. Imorgon får jag ännu mer motion. Imorgon är jag ut hos hundarna en längre tid (till fyra) och därefter till stallet för att mocka tre boxar, ta in hästarna och longera Scarlette och Zeppolin. Sedan åka hem. Är knappast hemma före åtta, förmodligen framåt nio. På lördag är det hundar hela dagen igen.

Fan för mig. Jag blir less på mig själv.

Helvete. Nu gråter jag också.

Ett inlägg.

Klockan är mycket. Jag borde lägga mig och sova. Jag ska vara ute hos hundarna vid tolv, upp senast elva. Inga problem, oavsett vilken tid jag lägger mig lär jag vakna långt före det. Förut kunde jag sova länge (med länge menar jag tolv-ett), sedan jag började med zoloften är elva det längsta jag lyckas sova till. Om jag nu inte lagt mig väldigt sent - då sover jag såklart längre. Det jag menar är att jag förut kunde lägga mig vid tolv och sova till elva-tolv, inga problem alls. Nu är till och med tanken löjlig, för så blir det inte. Liksom.

Fick ett sms 22.50 - som jag tänker fläka ut här:
"Glöm inte att jag älskar dej och bryr mej om dej. pussar och kramar från din då bästaste bror TEPPO"

Det är från min mellersta bror. Min första tanke var "eh, är han full?!". Tro mig, något dylikt har jag aldrig hört (vad jag kan minnas och sådant lär man väl ändå minnas?) från varken honom eller mina andra två bröder. Jag ska skicka ett sms imorgonbitti och tacka för det där och .. sådär. Undrar vad det för ryck han fick när han skickade det där, ärligt talat. Jag vet såklart att mina bröder älskar mig, men att säga det är en annan sak. Kan inte minnas om jag har sagt det till dem någongång. Har jag det? Vet inte.

Strax två, nu får jag fan ta mig samman och lägga mig. Slötitta på tv (matlagningsprogram? det brukar de ju sända mitt i natten..) och lär väl slockna relativt fort. Imorgon är det hundmys och promenader som gäller.

Ska komma ihåg att hålla mina tummar imorgon också. :)

Roligare än såhär blir inte detta inlägg. Orkar inte skriva mer.

En granne till.

Jag har sett en granne till. Tjejen som bor i första lägenheten till vänster från korridorsdörren. Jag gick ut för att hämta posten och hon tog precis upp sitt passerkort ur fickan när hon såg mig och hon lade ner det igen. Jag skulle ändå ut liksom. Inget hej nu heller. Men ett leende från henne och "tack så mycket" och ett leende som svar från mig. Så nu har jag sett en granne till. Jag har sett sex stycken. Denna slapp se en Heidi iförd pyjamasbyxor eller liknande. Jag har "vanliga" svarta byxor på mig och en svart tröja (som jag i och för sig bara har på mig hemma, men ändå) och oborstat hår och sådär. Lite lägre sunkfaktor idag jämfört med igår.

Idag fick jag mer post. Ett brev från banken (inget viktigt dock, något om mina fonder), en paketavi, lönespecifikation och MåBra. Nu måste det väl ändå vara sista numret av MåBra som jag får? Vet inte hur många jag har fått, men sex nummer totalt ska det vara och jag tror faktiskt att jag fått det nu.

Jag får träffa Linnea (och Hanna) idag också. Hennes bror med sambo är på BB och har blivit föräldrar för andra gången idag. De har en flicka sedan förut och nu blev det en liten Anders. Jag har deras bilbarnstol. Den ska de såklart få idag och då kommer jag att träffa Hanna som lär åka in till Uppsala idag. Det blir nog till och med så att jag får ha Linnea helt för mig själv en stund medan Hanna (kanske) hälsar på brorsan med sambo och deras lilla bebis. Två veckor för tidigt kom han. Men ärligt talat var inte det oväntat, så himla stor som Sanna varit ett bra tag nu så. På dopet (13 augusti) var hon enorm eller ja, magen var enorm och hård. Säkert en söt bebis. Deras dotter är en liten sötnos iallafall, med riktigt blåa ögon (efter sin far).

Usch. Borde ta tag i disken.. Speciellt disken från gårdagens middag. Har inte ens orkat slänga den mat som blev över (brända falukorvsbitar bland annat). Men orka. Jag ska diska en djup tallrik och därefter äta yoghurt med müsli. Yoghurten passerar bäst före-datumet snart. Nåja, på fredag. Men ändå.

När jag hämtar ut paketet från ica idag så ska jag köpa mjölk och lite godis. Jag ska använda mina värdecheckar som betalning. Jag tänker inte ta ett enda öre från mitt konto förrän hyran är betald och sådär. Då är det sisådär ingenting kvar i och för sig, men jag tänker som sagt inte ta något alls därifrån innan jag betalat av det som ska betalas denna månad. Dessutom har jag 75:- i värdecheckar på ica som jag kan använda och dessutom har jag mat så att det räcker ett bra tag. Det går bra att leva snålt helt enkelt.

Äta något. Nu.

Haha.. Kom på att jag kan slänga in en bild på mig själv som jag tog igår. Ser sådär lagom.. ehh.. dryg ut på det. ;)




Någon är omtyckt. Mycket. Fortfarande.

Varningstext.

Jag borde tatueras med en varningstext.

Såhär har det varit hela mitt liv. Därför borde jag ha en varningstext. Jag lyckas krångla till saker, jag säger fel saker, jag gör fel saker, jag sårar och sviker människor jag älskar och listan kan göras oändlig. När ska jag lyckas göra något rätt? Hanna skrev häromdagen att vi borde ta och flytta till Jokkmokk hon och jag och skaffa några renar. Långt ifrån allt. Låter inte som en dum idé. Dock ogillar jag mygg och det är lite väl mycket mörker där när det inte är sommar. Blä. Varningstext. Gör ont att tatueras har jag hört, men det vore väl inte mer än rätt det.

Att lära känna mig och komma mig nära är farligt. Hur jag än gör så gör man sig illa på mig. Vad ska jag göra? Isolera mig? Kapa all kontakt med omvärlden så kan jag bara göra mig själv illa?

Jag vet inte.

Fan för livet som är komplicerat och jävligt. Jag vet att medvind inte är att räkna med alltför ofta, men lite oftare skulle inte skada. Eller vad säger du om det Murphy? Ska du ta och lämna mig ifred snart?

Trots detta, hur jag är och vad jag tycker och känner, så är jag omtyckt för den jag är. Älskad för den jag är. Av vänner, familj och andra nära och kära. Hur är det möjligt? "Älska mig när jag förtjänar det som minst, för det är då jag behöver det som mest" är det inte något åt det hållet man brukar säga? Det är nog så det är med mig.

Jag är långt ifrån ett helgon/ängel med en gloria över huvudet. Om jag har en gloria så hänger den på sniskan och det har den alltid gjort. I mina föräldrars ögon har jag alltid varit den skötsamma av barnen (vilket kan stämma, om man jämför mig med mina bröder) och någon slags.. ängel. Hur det är med den bilden nuförtiden vet jag inte, men jag tvivlar på att den består. Att bilden är densamma. De vet bara hur den Heidi är som de får se. Det är mycket de inte vet om mig, så är det väl för de flesta föräldrar. Att de inte riktigt vet hur barnen är till 100%.

På mitt kylskåp hänger ett vykort som mamma och pappa skickat till mig en gång (januari 2004). På det står det såhär (text på framsidan):

En dotter

Ett barn är ett mirakel
väl värt att vänta på.
Det största och det bästa
en mor och far kan få.

En dotter kan förtjusa
från början med sin charm.
Och gärna blir hon buren
av någon villig arm.

Men snart hon börjar tröttna
på att bara vara rar.
Och livet har så mycket
som lockar och som drar.

Den tiden går så fort
från liten tjej till stor.
Dock är hon alltid älskad
långt mera än hon tror.

Jag läser det där en gång om dagen. Det stämmer in så bra. Det är så det är. Livet.

Beundrare.

Idag när jag lade ner ett papper i min översta skrivbordslåda så såg jag en nyckelring jag fått av Madde. Då kom jag plötsligt på att för några år sedan (hur många år sedan tro?) hade jag en beundrare i Halmstad. Han skickade en nyckelring med en Mirandanalle som höll i ett hjärta (alltså, sådan där platt metallsak eller vad man ska kalla det) till mig. Sådär ändå. Om jag inte minns fel så var det något mer som fanns med i kuvertet. Hur som helst, det som slog mig var att jag kan för allt i världen inte minnas vad han hette (eh, heter)! Det är totalt nollställt i huvudet på mig. Minns inte ens första bokstaven, hur gammal han var och var jag stötte på honom på internet egentligen. Ehh.. Duktigt Heidi. Jag ser den där nyckelringsnallen då och då. Ibland brukar jag försöka tänka efter vad han hette, men det går inte. Omöjligt. Jag var inte intresserad av honom, inte mer än vänskap. Han däremot var intresserad av mig (uppenbarligen). När jag nu ändå är inne på "beundrare" så har jag ett foto på en kille från Holland. Edwin heter han, inte pratat på bra många år nu. Han hade inget kort på sig själv på datorn utan skickade ett foto med snigelpost istället, där han skrivit på baksidan. Har för mig att det är ett vykort med också. Kan nog inte kalla honom för beundrare, även om han var det på något sätt.

Innan jag blev tillsammanss med Christer (i början av 2001) så skickade han tre röda rosor med blommogram (i december 2000) med ett kort som det stod "jag gillar dig" på och "Krister". De i blomaffären hade stavat fel. Vi hade inte träffats ens. Det gjorde vi då när vi blev tillsammans. Inte ett varaktigt förhållande. Eftersom jag träffade Tony på alla hjärtans dag och vi blev tillsammans där och då (eh, ja, jag hade två förhållanden samtidigt i ett par veckor.. Tony visste om att Christer var min pojkvän men Christer visste inte att jag träffat Tony - bara att jag nämnt honom). Jag fick en röd ros då. Jag träffade min kompis Emma inne på Forumgallerian när jag var på väg någonstans med honom och då gick han och köpte en ros som han dök upp med.

År 2000 fick jag ett halsband av Anders (då var vi ihop ja), guldhalsband med ett hjärta som har en liten sten i mitten. Av Christer fick jag ett halsband med ett hjärta som alla hjärtans dag present. Av Tony fick jag ett halsband med ett hjärta som har 15 små diamanter i ett rutmönster. Det har jag förövrigt på mig nu, det är fint. Mamma säger att jag samlar på mig "souvernirer" från pojkvänner/killar. Men ursäkta mig här nu igen. Jag BER knappast om att få sådana saker. Jag har fått sådant ändå.

När jag var kär i en kille som hette Conny under hösten 1999 (besvarat, men vi kunde inte bli tillsammans av olika anledningar) så fick jag en nästan tom liten flaska med Farenheit (killparfym ja). Det var den han använde och jag fick den där som ett minne av honom. Att jag liksom hade något som påminde om honom, även då när vi inte träffades (hos min dåvarande bästa vän där han bodde...). Den flaskan har jag förövrigt kvar, i en låda hemma i Tierp.

Jag har sagt det förut och jag gör det igen. Av någon anledning är det så att faller man för mig så gör man det rejält. På ett eller annat sätt. Om det är kärlek eller om det är sex (min kropp eller så) som gör att de fastnar varierar (nej, jag har inte en massa beundrare nu, även om det där kanske fick det att låta så). Men fastnar gör de. Ibland är det lite jobbigt, iallafall om jag inte ser något hos dem. Om så bara vänskap - ibland känner jag inte ens något sådant. Ibland faller jag*. Såklart.

Eva sa häromdagen att jag är en killmagnet. Men ursäkta? Fresterska sa hon också för den delen. Flörtig må jag vara, men fresterska? Det klingar inte positivt tycker jag. Låter som om jag medvetet frestar killar/män till att falla. Att jag kastar ut krokar och ser till att de fastnar. Så är det INTE. Jag är mig själv, jag bjuder på mig själv och är öppen. Det tilltalar en del. Vad kan jag göra åt det? Isolera mig?

Jag ska inte mala vidare om det där. Jag skulle egentligen bara skriva om den där jäkla nyckelringen, bara för att jag försökte tänka efter vad den killen heter som skickade den. Men det är bara att inse att det kommer jag aldrig att komma på. Toppen Heidi. Så omtänksamt av dig.

Nu är maten klar dessutom. Jag ska äta.

* Angående det där med att jag faller också ibland. Det har hänt ett par gånger. Det är två som jag fastnat för ordentligt. Andra har det inte varit så med, då har det väl mer varit så att jag blivit intresserad eller liknande när jag träffat dem IRL. Som Tony - vi skulle för fasen bara fika i brist på annat att göra (min pojkvän bodde uppe i Härnösand). Jag var tio år yngre. Men vi föll pladask där och då. Direkt. Innan hade jag inte tänkt en tanke på att han skulle vara någon jag skulle kunna falla för mer än som en vän. Men tji fick jag. Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Verkligen inte.