Äh..

Mätt.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Nu är det sådär igen, att fingrarna vilar mot tangentbordet, men jag vet inte vad jag ska skriva. Bara stirrar på skärmen och mina fingrar om vartannat och känner att det tagit stopp. Jag vet inte vad jag vill få fram. Vad jag inte vill skriva. Vad jag kan skriva. Vad jag ska skriva. Tomt bara. Därför jag skriver om att jag inte kan skriva. Hm.

Plugga? Jo, det borde jag väl. Men då är det nästan så att jag måste jag ta mig hemifrån. Var ska jag då ta vägen? SVC? Ekonomikum? BMC? Ekonomikum och SVC ligger närmast. Men nej. Jag stannar här. Jag kan läsa här, helt enkelt.

NÄ NU J..... *går och mosar äcklig insekt*

Jag förstår ärligt talat inte varifrån de kommer. För det är likadana snuskäckelfjärilsliknandesmåsnuskinsekter som jag dödar. Flera om dagen. Som sitter uppe i taket. Jag har sällan fönstret öppet och jag FATTAR INTE varför de är så många. När jag tror att det ska vara slut på dödandet så ser jag en sitta någonstans. Ursäkta, men jag drömde till och med om de där äckliga insekterna inatt. Just för att jag dödar flera om dagen. Blä.

Äh.. Vet inte vad jag ska skriva. Gäspar mest hela tiden och känner mig allmänt jobbig. Det finns dagar då jag är fruktansvärt less på mig själv. Det här är en sådan dag. Det går över, det gör det alltid. Ibland går det över fort och ibland tar det tid. Sådana här dagar drar jag mig undan lite, pratar inte så mycket med folk för att jag inte ska bli mer less på mig själv. Saksamma. Det blir bättre senare. Typ.

Nu ska jag nog läsa lite. I "Nattens barn". Jag vet, fortfarande samma bok. Men jag har inte läst en rad på sisådär tre veckor. Inte ens nuddat boken på en evighet. Har inte känt mig motiverad/sugen på att läsa och det går inte att läsa på kvällen eftersom jag slocknar efter två sekunder om jag försöker läsa innan sovdags. Det är tack vare/på grund av Remeronen det blir så. Vilket är meningen, men ändå. Eller meningen med dem är att jag ska få sova bättre om nätterna. Jaha? Jag har ätit dem i en månad. Jag vaknar ändå en gång eller två om nätterna. Underbart. Inte. Undrar när jag ska börja dra ner på Zoloften? Nu har jag ätit dem i sju månader. Ibland känns det som om det inte spelar någon roll om jag äter dem eller inte. Känns inte så mycket skillnad så att säga. Egentligen. Jo, humöret är väl lite stabilare. Men i övrigt? Tveksamt. När jag får ångest och liknande så är det inte Zoloften som hjälper mig att klara det hela. Zoloften är för att jag inte ska vara så jäkla deprimerad. Inte till att minska ångesten. Jaja, saksamma. Jag får väl fortsätta ett tag till eller något. Prata med min läkare om det där och så vidare. Blablablabla.

Inget mer svammel nu. Jag ska istället gå och kolla om posten har kommit. Det kanske den har, men det är såklart inte säkert att jag fått något. Får sällan post.