Fult kärleksbarn

 Börjar kännas att jag bar på 27 kg mellan Hemköp och bil samt mellan bil och min lägenhet en trappa upp. Har också känningar i min högra underarm efter att ha använt “musplattan” på min jobbdator under 1,5 h när vi hade en avstämning/genomgång av frågetecken kring thoraxgranskningen som ska vara klar nu under slutet av maj. Min kropp gillar inte när jag använder en annan sorts mus än en vanlig “på sidan om” datorn. 

Det är mycket min kropp har åsikter om. Den hade en del åsikter om att jag gav mig ut på en löptur efter att ha loggat ut från jobbet idag, den hade åsikter om städrycket som pågick nästan två timmar efter att jag varit ute och sprungit. Den goda nyheten är ju dock att hemmet är rent nu. Dammade (med vippa) här och där innan jag dammsög och sedan blev det moppande efter dammsugning. Innan jag gjorde något av det höll jag på med annat dock. Hällde över pant i stor sopsäck och hanterade kartonger och så vidare. Svintrist men köttade på bara. Köttade på är ett uttryck jag inte jättegärna använder mig av så oklart varför jag gjorde det nu. 

Kom ihåg att ta bort mitt nagellack idag i samband med duschen eller ja.. efter den. Vad jag däremot INTE kom ihåg var att jag ville klippa naglarna också. Känner nu när jag skriver på min bärbara dator i soffan att mina naglar är för långa (enligt mig). Kände det tidigare idag när jag skrev på jobbtangentbordet och det var då jag tänkte “måste komma ihåg att klippa naglarna sen”. Sure. Sådant kommer jag inte ihåg i första taget. Obviously. 

Mötte min blick i spegeln innan jag skulle kliva in i duschen. Där och då såg jag bra ut. Alltså att jag själv kände “jomen du ser ju bra ut din tönt”. Efter duschen hängde den tanken kvar. Får se om det håller i sig resten av dagen eller jag kommer känna “men fy fan” nästa gång jag ser mig i spegeln senare idag. Spänningen är oliiiiidlig. 

Bara för att jag eventuellt möjligtvis kanske jättemycket kanske överväger att åka in till jobbet en sväng imorgon så vet vi ju hur det kommer vara imorgon. Det här utseendet? Not gonna last. Imorgon kommer jag vakna och se ut som om ett träsktroll parat sig med en vårtig häxa och fått ett fult kärleksbarn (mig). Det är vad jag förutspår alltså. För det är sällan “yes, snyggdag!” känns i kroppen en dag när man faktiskt ska visa sig bland folk. Är aldrig så snygg som när jag sitter hemma ensam utan att träffa någon överhuvudtaget. I-landsproblem. Snygg på fel dagar. Nåväl. Får se vad jag känner imorgon, om jag ska dra in på jobbet en sväng eller inte. Den som lever får se och så vidare. 

Är på ett konstigt humör idag. Egentligen är det inte ett konstigt humör när det gäller mig men kändes ändå lite väl drygt tidigare idag när måendet/humöret pendlade mellan diverse olika saker. Det var inslag av ångest, känslan av att vara gråtfärdig, less, lite glad (?), okej och tom. I något skede diggade jag med i musiken jag lyssnade på. Berg- och dalbana idag. Kände mig också nervös men ändå inte. Över vad? Inte som att jag hade något speciellt planerat idag. Kliva upp, jobba, springa, städa, duscha, äta, blobba. Ja jävlar vad mycket att bli nervös över. NOT. Min lunchrast spenderade jag med att hämta tunga paket på Hemköp som sagt. Inte heller något jag var nervös över om man säger så. Jaja. Det är vad det är. Borde vara van. Känslan av nervositet är snarlik en ångestkänsla men lite annorlunda. Nervositeten sitter mer i magen jämfört med ångest som känns på andra ställen i första hand. 

Great. Nu är jag kissnödig igen. Förvånar mig i och för sig inte då jag senaste timmarna druckit mycket. Hydration is important. GÅR VÄL OCH FIXAR DET DÅ! Annars kommer jag sitta här och störa mig på att jag är kissnödig. 

Nuså. Nu kan jag fortsätta skriva. 

Vill bara lägga till protokollet att jag alltså var in på en affär idag och jag SÅG ostbågar stå på en hylla och ropa på mig men jag lyssnade inte och köpte inga. Däremot köpte jag en liten godispåse. När jag kom hem insåg jag att jag köpt fel påse. Jaja. Synden straffar sig själv I guess. Fördelen är väl att jag inte är lika ivrig på att äta upp dem som med den rätta sortens godis. Till mitt försvar har påsarna samma färg och båda har texten “SUR” på sig. Jag tog bara fel sorts surpåse. 

Känner mig själv som en surpåse ganska ofta. Apropå surpåse alltså. 

Urk. Kom precis ihåg en av två drömmar jag hade inatt. Det där var lögn. Kommer ihåg tre drömmar. En innehöll att jag var barnvakt på scen inne i en stor arena medan pappan till barnet och andra uppträdde. Jag gungade med barnet. På scen. Bland annat. En som skulle uppträda var väldigt sen ut på scenen, hon var tydligen höggravid och detta skulle bli hennes sista uppträdande innan bebisen skulle födas. I en annan dröm passerade jag massor med lägenhetshus som hade 2-3 våningar. Alla och då menar jag verkligen alla fönster i alla lägenhetshus var krossade. Ägaren till husen hade gått bärsärkargång. Oklart varför. Han ville få ut alla hyresgäster. De som bodde där var livrädda. Tror jag det när ens hyresvärd smashar ruta efter ruta på husen så det flyger glassplitter överallt. Sjukt. Dock inte lika sjukt som när jag tog mig in i en stad som egentligen var Stockholm men inte riktigt såg ut som Stockholm. Det var något USA-firande som pågick med speciella flygplan som flög lågt över staden och så fanns ett stånd (nej inte SÅDANT! Fy!) med ett långt bord med en massa papper och lådor med saker i. Bakom satt fyra personer. Det var någon sorts kampanj till Trumps fördel. Ja. DEN Trump. Längst ut på kanten såg jag Toscas Stormatte sitta bakom bordet. Jag försökte att inte titta för att slippa prata med henne om det. Ville inte riktigt fatta att hon var någon form av Trumpsupporter (det är hon INTE irl). Hon såg att jag såg henne och lämnade sin plats för att gå fram till mig som redan hade passerat ståndet (INTE SÅDANT STÅND! SLUTA OMGÅENDE!). Hon frågade något om Toscas kommande vistelse hos mig och jag svarade på det och undvek att ta upp något annat överhuvudtaget. Då dök Trump i egen hög person upp och ville skaka hand med mig. Det ville jag absolut inte. Det kröp i hela mig över tanken på att behöva röra vid honom. Han tog min hand och skakade den ändå med ett stort flin. Jag fick rysningar i hela kroppen. Inte bra sådana. Jag började gå därifrån och när jag gått cirka hundra meter så vaknade jag. 

Tack men nej tack. Vilken mardröm. Drömmen med barnvaktandet var också en mardröm för att barnet vid ett tillfälle (när jag var flera meter bort) kräktes i en papperskorg och pappan blev lite stressad över det och jag sa “jag kan inte vara kvar” och började springa därifrån. Någon annan tog hand om barnet (som var max 2 år gammal). Någon av dem som jobbade bakom scenen sa att det tyvärr har härjat magsjuka inom jobbgruppen (deras). Jag sprang med panik i kroppen därifrån. Att jag ens drömde något sådant här är ju för att Jessicas ena barn blev just sjuk i sådan sjukdom häromnatten så hon har vabbat på grund av det. Det är en mardröm för mig och sätter sig i huvudet på mig när någon ens pratar om sådant trots att hon inte skrev det rakt ut då hon är schysst och undviker att skriva orden utan brukar bara skriva “blev dålig, nöjer mig med att skriva det”. Då förstår jag ändå. Hon är snäll på så sätt. Ja andra sätt också såklart, men hon är mån om att inte trigga min fobi. 

Det är torsdag idag. Var tog den här veckan vägen egentligen? Känns inte som att jag riktigt hunnit med att.. njuta (?) av den här veckan. Konstig känsla. Att det är fredag redan imorgon känns lite sjukt. Blir nästan lite irriterad över att det redan är fredag imorgon. Kan inte riktigt förklara känslan eftersom det brukar vara skönt med helg men känns som om jag “förlorat” flera dagar denna vecka men lite oklart vad den känslan grundar sig i. Fick precis dra upp pannan (typ spänna upp den) för jag kände hur den knycklade ihop sig mer och mer, så som den gör när jag fokuserar eller när jag är irriterad. Nu ska vi inte sitta här och vara irro utan allt är så bra så. Frid och fröjd. Fredag imorgon betyder att det inte är många jobbtimmar kvar på veckan och sedan är det helg och ledighet. Nice nice nice nice. 

Nästa vecka är min sista vecka som sjukskriven på 25%. Sedan är det back to reality på riktigt. 30 jobbtimmar i veckan blir 40 jobbtimmar. Det går det med antar jag. Det räcker nu. Det här med att vara deltidssjukskriven. Oktober - maj känns som en evighet samtidigt som det inte alls känts som en evighet. Det har varit.. Utmanande i perioder. Med medicinbyten och justeringar av medicin och allt det där. Måendet har.. eh.. inte varit top notch. Obviously not när jag varit sjukskriven men ÄNDÅ. Det har stabiliserat sig och jag hoppas det blir bättre eller stannar som det är. Får gärna gå länge till nästa “skov” med mycket sämre mående. Jag vet ju att det kommer komma igen någongång. Inget jag går och väntar på så att säga men empiriska studier senaste 25+ åren tyder på att det kommer bli djupare depression igen någongång men det är svårt att säga när och hur det blir då. Det kan man inte sia om. Man kan bara vara säker på det som har varit, inte på det som komma skall. 

Förträngt att jag skulle boka återbesökstid hos min fysioterapeut. Eh.. Får ta tag i det. Kom på det nyss när det började göra ont i min fot här i soffan. Ibland när jag sitter på soffan så börjar det göra ont på ovansidorna av mina fötter, antingen ena eller båda. Just nu är det enbart vänster. Det är en obeskrivlig smärta, vet inte riktigt hur man på ett vettigt sätt skulle kunna beskriva hur den känns. Det här är inget nytt fenomen utan såhär har jag haft det i kanske… 20 år? Att ibland gör det bara så infernaliskt ont på ovansidorna av fötterna och det hjälper liksom inte att flytta på fötterna och ändra position och så vidare. Bara i soffan (inte bara denna soffa) känslan kommer. Numera mer sällan än förut men när den väl dyker upp så gör den ju det med besked. På sistone dessutom känt att mina vader ger känningar av “sendrag” utan att faktiskt börja krampa fullt ut tack och lov eftersom jag genast gör allt för att avvärja känslan så den går bort. Jag drog nyss upp mitt vänstra ben där foten just nu gör ont och då fick jag nästan sendrag i vänstra vaden som bonus och sträckte snabbt ut benet igen. Skitkropp. Nu är det dock varken mina ben eller fötter som jag ska på återbesök för men de påminde mig om att jag SKA på ett återbesök. Skulle egentligen på återbesök efter cirka en månad. Det är nu det.. Så det blir lite längre fram helt enkelt. Ska sladda in direkt och kolla om det finns något ledigt närmaste veckorna till Adam.

 Haha! Absolut. Det blir om en månad. Så nu kan man säga att jag bokat in min första semestergrej. Ett besök hos min fysioterapeut. Wow. Riktigt känner semesterfeelingen i den händelsen. 

Nu gör höger fot också ont. Det spelar för övrigt ingen roll om/att jag ställer ner foten på golvet eller liknande. Då blir det sendrag som bonus. Får se mig besegrad denna gång och avrunda här så att jag kan gå upp och röda på mig och försöka mig på någon form av stretching. Möjligt att jag kommer behöva värma vetekudde för att få bukt med smärtan och hoten om sendrag. Ska inte glömma att ta mitt magnesium ikväll när jag tar min kvällsmedicin. Skitfötter!

Hade egentligen tänkt skriva mer men nu blev det inte så. 

Tackhej.

Tilägg efter 45 minuter:

Jävla blogg.se vägrar fungera. Verkar vara något trassel med servrar från deras sida.

Har inte lämnat soffan och smärtan har försvunnit. Kanske blev omfördelat till inner rage istället för herregud vad jag varit irriterad senaste trekvarten. JETEIRRO har jag varit.

Skitservrar. Skitsaker. Skitallting.

Nu tackhej på riktigt.