...

Tårar. Babben lägger huvudet på sned och tittar på mig. Undrar varför jag ser ut som jag gör, varför jag snyftar. Hon lade sig nyss ner och vilar. Rosso var här nyss och hoppade upp i mitt knä. Innan dess satt Bazil i mitt knä.

Jag ska gå ut i skogen med dem. Sedan åker jag hem.. höll jag på att säga. Jag menar till stallet. Jag behöver Zeppolin nu och det är bra att jag ska dit just idag.

Hoppas att jag inte möter någon när jag går med hundarna. Möter sällan folk, vore typiskt om jag mötte någon nu när tårarna rinner. Det har de gjort ett tag nu.

Idag fyller förövrigt ett av mina ex 31 år och min första bästis (som jag lärde känna när jag var fem, vi gick i samma klass från kyrkans barntimmar vid fem års ålder upp till nian) Johanna 21 år. Kul för dem. Inte sett någon av dem på över två år nu.

Men nu. Nu går jag ut i skogen. Tack gode gud för att hundar finns. Att hästar finns. Att vänner finns. Att skogen finns.

Någon har jag svikit, det gör ont. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag och mina hjärnspöken och allt kan dra åt skogen. Precis vad jag ska nu också,.