Släppet.

Jaa! Lisa hakar på mig på lördag (inte för att jag någonsin tvekat när det gäller det, men ändå), då ska vi gå på släppet efter en gask. "Härken". Själva gasken har jag inte råd att gå på. Men släppet. Frågade henne idag om hon råkar känna för att följa med och det vill hon. Jag var hos Lisa idag och käkade nybakade bullar och tittade på tv. Det var trevligt som alltid. :)

Sååå. På lördag kommer jag att vara döläcker har jag bestämt. Jag ska ha min svarta klänning (den jag visade i ett inlägg tidigare i veckan ja) och mina snygga skor med hög klackar (höga för att vara ett par skor jag äger..). Håret ska jag ha utsläppt (enklast så) och jag vet vilken ögonskugga jag ska ha. Som matchar mina skor lite. Kajal. Mascara. Fint halsband. Klart. En Heidi redo för att roa sig. Lite förfest först med matlagning och lite vin, sedan dit. Det ska bli roligt. Jag måste jobba på att bli lite mer social av mig och gå ut mer bland folk. Träffar säkert på åtminstone några jag känner. I nuläget vet jag bara tre som ska gå på den, men ändå. :p

Det är så underbart när folk försvinner från nätet utan ett ord. När man skrivit till dem.

Jag åt åtta bullar hos Lisa. Ja precis. Åtta stycken. Dessutom lite mer än en halv chokladkaka (100g chokladkaka). Ändå känner jag att jag skulle kunna klämma i mig något mer. Jag har dock inget hemma att fylla på med och det är väl lika bra det. Klockan är trots allt fem i halv ett.

Imorgon (måndag) ska jag och Lisa cykla ner på stan och köpa släpp-biljetter och därefter käka på McD och därefter är det dags att cykla hem igen. Hon ska hämta något barn på dagis. Vet inte vems barn, därav "något barn".

Upptäckte att det gör väldigt väldigt ont att gå nerför trappor just nu. Uppför går bra, men nerför gör det jätteont i musklerna vid mina höfter. Varför gör det inte ont när jag går uppför? Skönt i och för sig, men ändå. Irriterande att det gör ont överhuvudtaget. Äh. Imorgon måste det ha gått över. Punkt slut.

Men fan också. Jag MÅSTE åka och hälsa på Sifos innan det blir snö och halka och andra sattyg ute på vägarna. Storvik. Hur lång tid kan det ta att köra? Runt 16 mil. Det tar runt två timmar. Det är ungefär samma sträcka som det är till Falun och dit tar det runt två timmar att köra. Måste få tummen ur och komma iväg någongång under hösten. Jag har skjutit upp det i all evighet nu. :(

Känner mig lite nere. Inte deprimerad. Men nere. Inte så att jag gråter. Om det skulle rinna tårar ur ögonen på mig nu så skulle det vara för att det svider något så fruktansvärt i mitt vänstra öga. Innan jag ens tog en titt i spegeln så kunde jag lista ut att det ögat är lite rödsprängt. Jepp. Det var det. Till höger om iris (alltså närmast näsan...) blir jag ibland alldeles rödsprängd. Det är jag nu.

Och som sagt, idag har jag varit på väg att svimma flera gånger. Vad är det för fasoner?

Ärligt. Jag skulle ge mycket för att få krama om .. en person just nu. Som inte bor här. I denna stad. Inget mer. Jag vill bara krama om. Ordentligt. Bara för att.

Nu tänker jag gå och skölja ögat/ögonen och sedan slänga mig i sängen och se på tv. Och idag är jag smart nog att klä av mig och fixa iordning mig innan jag lägger mig. Av med glasögonen och sådär. Ja.

Men dumma öga. Svider verkligen mycket. :(

"Det ordnar sig".

Tre ord jag skulle vilja säga. Men jag kan inte det. Helt enkelt. Vill kunna säga det till mig själv och mena det, dessutom vill jag säga det till .... ja. Precis.

Om en timme ska jag hem till Lisa och äta nybakade kanelbullar, se på tv och umgås. Hon ringde 45 minuter sedan och sa något i stil med "vad sägs om nybakade kanelbullar?". Inte riktigt så, men något åt det hållet. Inte kan man väl tacka nej till något sådant inte. Så jag ska dit. Runt åtta sådär.

*gäspar*

Det går inte en enda dag utan att jag tänker på vad jag har gjort. Vad allt jag gjort lett till. Vad som hamnat i skymundan och vad som skulle kunna vara. Någongång. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag inte är säker på att det är förstört för all evighet. Just nu är det det. Men.. Jag kan inte säga att det aldrig blir något. Helt enkelt. Jag kan inte säga att det inte blir något med någon - någongång. Om inte någon gör som jag och drar sig undan och inte vill ha mig. Det kan jag inte göra något åt. Just nu kan jag inte ge 100% av mig. Men .. vem vet vad framtiden har att bjuda på. Å andra sidan vet jag vilken "tur" jag brukar ha. Om jag någongång blir/är redo att ge mer av mig själv så är det troligtvis försent. Chansen krossad helt. Det kan man aldrig veta. Man vet egentligen ingenting om hur ens liv blir och inte. Vad som blir och inte blir. Inte fullt ut.

Flera gånger idag har jag hållit på att svimma. Sådär som jag beskrev det i ett tidigare inlägg. Puckokropp säger jag bara. Den får ta och skärpa till sig innan jag gör slut med den och flyttar in i en annan. Eller något. Äh, det går inte. Jag vet det, men ibland känns det som om det vore toppen om det gick att göra så.

Inte lite omogen jag känner mig. Inte alls. Bara väldigt.

Bus. Barnasinnet ska man ha kvar. Oavsett ålder. Sådant behöver jag. Min framtida pojkvän (vem det än blir) måste vara en som får mig att skratta. Som retas med mig och hittar på hyss. Jag behöver det. Det gör att jag trivs. Humor är viktigt. Omtänksamhet. Retsamhet. Bus. Spontanitet. Lust (ja, när det gäller sex). Förståelse (jag är inte lätt att vara tillsammans med i alla lägen..). Tillit. Trygghet. Kärlek. Allt. En person som inte drar sig för att släpa med mig på bio eller något liknande. En person som inte heller drar sig för att kura ihop sig med mig i soffan och titta på tv en hel kväll och bara vara. En person som finns där. Alltid. Det som är viktigast av allt (i stort sett) är att jag måste få vara mig själv. Jag vill inte vara tillsammans med en person som jag känner att jag inte kan vara mig själv med. Ibland är jag sur och måste få vara det. Det går över. Ibland är jag väldigt flummig och fruktansvärt omogen. Men jag måste få vara det. Ibland är jag känslig och gråter för minsta lilla. Känner mig som världens sämsta människa. Men jag måste få känna så ibland. Jag vägrar gå omkring och bli hämmad. Jag måste få vara den jag är. Både på gott och ont. Älska mig för den jag är eller försvinn och hitta en annan som är bättre. Helt enkelt. Ska man vara tillsammans med mig så får man hela paketet. Hela paketet innehåller många bra sidor men också många dåliga.

Eh, det där lät nästan som en kontaktannons. Men var det inte menat. Alls.

Finns det ingen som har en trollformel som löser ens problem i ett nafs?

PM.

Duktigt nog har jag börjat renskriva mitt pm. Hittills har jag lyckats knappra in inledningen i word. Har även surfat runt på diverse sidor för att försäkra mig om att en del fakta som jag kommer att nämna verkligen stämmer och det gör den. Inledningen måste jag finjustera lite sedan när jag skrivit rent allt. Men inte nu. Jag har tre dinosauriearter att skriva om. Peta in bilder här och där. Skriva en bra avslutning på skiten. Skriva in källor och allt. Fixa framsida. Klart. Typ. Skulle vara bra om jag skickar in det idag, men jag tänker inte säga att jag måste skicka in det idag. Som bäddat för ångest.

Aj. Kände just att jag är öm på ett visst ställe. Varför vet jag inte. Kan knappt snudda där, det gör ont. Irriterande och störande. Tänk om jag skulle vilja.. ehrm.. roa mig på egen hand med något? Nä, det går inte för att jag är öm. Jag har å andra sidan redan roat mig en gång idag. Det räcker väl. Kanske.

Idag när jag skulle laga mat så höll jag på att svimma. Verkligen ovanligt. Inte. Det är inte så att det bara svartnar. Hela min kropp känns konstig. Den ville gärna ramla bakåt på något vis. Kändes som om någon skulle stå bakom och dra min kropp bakåt långsamt. Men ändå var det framåt jag svajade och åt sidorna. Sjukt. Min kropp kan aldrig bete sig normalt. Har den någonsin gjort det? Tror inte det.

Ibland önskar jag att jag kunde klona mig själv.

Det där med bakfull och trött. Jag hade rätt. Halv sju somnade visst denna person. Skapligt hörrödu. Och nu är det plugg som gäller resten av dagen. Spännande värre. Eller inte. :p

*gäspar*

Imorgon är det måndag och måndag imorgon innebär att ett nytt avsnitt av Cityakuten sänds! Jag har längtat sedan i våras och nu äntligen ska de börja sända nya avsnitt igen några veckor. Wohoo. Jag vet, jag är väl lite smått besatt i den serien. Men det är också det enda jag följer slaviskt på tv. Som jag ärligt talat gråter över om jag missar. Japp. Så är det. Otroligt löjligt, men sant.

Jag behöver handla. Får väl passa på att handla då när jag ska åka och storhandla med Lisa. När det nu blir. Jag behöver köpa hushållspapper, pasta, mat att frysa in (typ köttbullar och liknande), falukorv och bröd att frysa in och bröd (knäckebröd) att ha i skåpet. Mjölk behöver jag väl också. Morötter likaså. Gottgottgott.

Undrar hur mycket pengar det blir i lön för min del denna månad? Undrar också vad det är för räkningar jag har. Utöver hyran alltså. Telefonräkning har jag vet jag, hur mycket vet jag däremot inte. 60:- är en räkning på iallafall. Mobilräkningen är väl på några hundra denna gång. Telefonräkningen vet jag som sagt inte. Fler räkningar än så vet jag inte om jag får denna månad. Vore toppen om det inte blev fler. När jag har betalat min hyra och alla räkningar så är jag pank. Helt pank alltså. Jätteroligt. Verkligen.

Äsch. Aj. Jag har ont i överarmarna, iallafall i min vänstra. :(

Idag när mamma ringde för att.. öh.. Ja vad ville hon? Just ja, frågade om det skulle stå något mer än "12" i min adress. När det gäller husnummer och lägenhetsnummer och så vidare. Sedan pratade vi om resväskan som tydligen var dum, men det var den inte alls. Bara mamma som inte tänkt till ordentligt när det gällde en sak. Inte lite jag skrattade åt/med henne när det gällde det där kan jag säga. Hon sa plötsligt "Blev det ingen fotboll i onsdags ändå?" och jag sa att det inte blev så och varför. Jag nämnde att jag igår var hos snubben vi pratade om. Hon frågade om inte jag skulle träffa Lisa igår och jag sa att det var planerat så egentligen, men att jag jobbade. "Jobbade med vadå?".. "Jadu mamma, jag var hundvakt. Enda jobbet jag har just nu och det vet du". Jag sa att jag var hos Lisa i onsdags istället. Sedan lämnade vi det ämnet och hon började prata om kattungarna som bor hos dem än så länge. Min pappa (som alltid varit anti-husdjur) har tydligen börjat smälta och har slängt ur sig att de kanske ska behålla katterna. Men mamma vägrar. Hon sa att när hon kommer hem från Rhodos så ska katterna vara borta. Ja, inte tills dess att hon kommer hem. Men kort därefter.

Jag sa att det kanske de är. Jag kanske råkar stoppa dem innanför tröjan och ta med dem hit. Hon sa att det gör jag inte alls det och jag sa att det kan hon inte styra över, eftersom hon befinner sig på Rhodos. Katterna skulle kunna få bo här nästa vecka. Tre pyttesmå kattungar får plats. Så det så. Hemma där bor de ändå i mitt gamla rum som knappast är större än min lägenhet. Alltså, när de inte är hemma bor de där. När de är hemma så är dörren givetvis öppen så att de rör sig i alla rum. Så, why not liksom. Jaja, få se. Jag ska dit på tisdag för att pappa är borta nästan hela dagen då och det är synd om katterna om de ska vara inne i ett rum hela dagen, som mamma uttryckte det som. Så jag ska dit då och gosa och busa då. En av dem är tydligen väldigt kelig. Kommer och jamar och vill att man ska ta upp honom/henne. Även om den kanske inte ligger kvar så länge. De andra två är visst som två monsterungar som klättrar överallt och hänger och flänger på armar och ben och gör sattyg hela tiden. "De är som två rackarungar!" sa mamma. Tjaa. De är kattungar svarade jag. ;)

Dags att skriva lite mer på det där pm:et nu då kanske. Min rumpa är bortdomnad. Skumt.

Stå emot.

En stund sedan tog jag fram min mobil för att skicka iväg ett sms. Jag hann dock inte börja skriva på det, för jag kom på mig själv, jag ska inte skicka sms. Jag måste stå emot. Jag har ingen som helst rätt att skicka sms till någon. Nej. Det var en impuls. Ett kort enkelt sms. Bara för att. Lade ifrån mig mobilen igen.

Har ont i benen idag. Där jag misstänkte att jag skulle få ont. Benen och benen - snarare på sidorna. Vid höfterna. Finns tydligen muskler där också. Helt otroligt. Min rumpa är rätt.. slapp. Det stör mig ibland. Ibland tycker jag att min rumpa är helt okej och på avstånd ser den riktigt bra ut. Men ibland.. Nej.

Somnade med glasögon (nämen så ovanligt det är. Not.), pyjamasbyxor (vilket jag alltså inte sover med annars, blir för varmt), bh och t-shirt på någongång efter ett. Vaknade vid fyra och insåg att teven stod på och upptäckte allt det jag nyss nämnde. Jag klev upp och grejade med datorn, stängde av teven och tog av mig allt förutom trosorna och så somnade jag om. Vaknade några gånger, men klev upp halv tolv! Det var skönt. Att för en gångs skull få sova länge. Att min kropp höll med hjärnan om att sova ut. Jag vet att hjärnan tillhör kroppen, jag brukar ändå skilja på dem. För ibland vill hjärnan en sak och övriga kroppen något annat.

Höstrusk. Mulet och det blåser ute. Lockas inte ett dugg av att gå ut idag. Det ska jag inte heller. Jag ska vara inne hela dagen. Fixa med mitt pm bland annat.

I vanlig ordning hade jag mycket skumma drömmar inatt. Bland annat så gick jag någon kurs i datorhantering. En avancerad sådan. Jag drömde dessutom om Zeppolin/stallet. Och om att jag och mamma åkte till ett badhus för att bada. Omklädningsrummet låg typ uppe på en vind och jag kunde inte stå upprätt för att det var så lågt i tak. Jag hade av någon anledning vita string (alltså, det var en del av min bikini, inte "vanliga" string) att bada i och en svart överdel till det. Men jag hade också ett par svarta cykelbyxor över dem. För att jag inte riktigt visste om jag skulle vara bekväm med att gå omkring i en sådan bikini. Eh, kan säga som så att IRL skulle jag ALDRIG ta på mig en liknande bikini. Stringbikini. No way. Badhuset hade förövrigt en egen avdelning för nakenbad. Dit gick jag inte kan jag säga. Däremot kom det ut någon ful snubbe från avdelningen och nämnde en bubbelpool för mig och jag bara ryckte på axlarna och hoppade ner i en pool som hade en vågmaskin inbyggd i sig. Jag tog aldrig av mig cykelbyxorna. Jag behöll dem på. Badhuset låg förövrigt i ett hotell. Som också hade en stor restaurang och två avdelningar där det hängde skyltar över ingångarna dit. "Tillnyktring - kvinnor" och "Tillnyktring - män". Eh. Så om man drack för mycket i restaurangen så kunde vakterna ta och föra en dit för tillnyktring. Nästan som fylleceller, men ändå inte. Helt sjukt var det iallafall. Drömde också om kossor på rymmen.

Helt otroligt. Det är nästan kallt i min lägenhet. Det händer sällan kan jag säga. Att det är kallt.

Idag ska jag nog äta makaroner och köttbullar. Det var länge sedan jag åt det.

Äh. Mer än såhär blir det inte. Skrev ett stycke här nyss men tog bort det. Ointressant helt enkelt. Inget viktigt alls. Handlade liksom bland annat om bakfylla. SÅÅÅÅ kul att läsa om. Inte. Kan bara säga att en viss person lär vara rejält bakfull idag och det lär bli kul för honom att plugga idag i det skicket. ;p

Dags att göra mat kanske. Koka pasta och fixa köttbullar. Typ.

Igår funderade jag på saker och ting. I brist på annat att göra. Med saker och ting menar jag barn. Engla var by the way med i drömmen om badhuset. Men bara en kort stund, hon var kissnödig och jag skulle hjälpa henne att gå på toaletten. Sedan var hon inte med i drömmen längre.

Hur som helst. Jag tänker mycket på det där med barn ibland. Vill jag någonsin ha barn? Hur skulle jag vara som mamma? Hur skulle jag klara av det hela? Hur mycket hjälp skulle jag få av pappan? Hur skulle han vara med barnet/barnen? Jag skulle vara livrädd för att göra fel. Inte kunna ta hand om barnet på bästa sätt. Skulle jag klara av något dylikt? VILL jag ha barn? Skapa ett nytt liv som jag sedan .. hänger ihop med resten av mitt liv (om nu inte barnet säger "fan morsan, du är dum i huvudet!" och kapar all kontakt.. eller något annat drastiskt). Jag vet att det är en sak att ha egna barn och att ta hand om andras eller vara i närheten av andras. Barn i vissa åldrar kan jag ibland bli smått irriterad på och jag tänker "jaha, men sådär skulle säkert mina barn också vara" och då lockar tanken på att skaffa barn inte ett dugg.

Och så är det det här med när barnen blir sjuka. Magsjuka. Jag k l a r a r inte av sådant. Jag pallar inte med spyor. Knappt jag kan hantera bebisars spyor. Och om barnen då blir lite äldre och spyr här och där (för vadå gå till toaletten och spy, tänker man inte på om man är ett par år gammal eller så..) så .. Nej. Det skulle jag förmodligen inte klara av. Alls. Ärligt talat. Många säger "men det är en annan sak när det är ens egna barn som det blir så med.." . MEN ÄRLIGT. Är det något jag inte klarar av så är det spyor. Magsjuka åt andra hållet (diarré eller liknande) går an. Men spyor? Nej. Det skulle jag snällt överlämna till pappan till barnet att ta hand om. Men jaha, tänk om han också är som jag? När det gäller det? Sedan har vi det här med tänder. När jag var liten och hade lösa tänder så klarade jag knappt av att röra de lösa tänderna. Mamma sa åt mig att vicka på tanden och dra. Men det klarade jag inte alltid av. Ibland gjorde jag det och var skitstolt. Då och då var jag tvungen att åka till tandläkaren för att dra bort tänderna (mjölktänderna ja), för att det var nya tänder på gång under och mjölktänderna satt inte tillräckligt löst för att jag skulle kunna få bort dem själv utan att dö (typ..). Det gjorde ont när tänderna under pressade sig uppåt och tanden ovanför satt kvar. Så var det nästan med alla mina tänder. Att jag hade tänder under som växt ganska så rejält. Men lösa tänder är skitäckligt. När Mikaela och Emelie var i den åldern då de tappade mjölktänderna så .. "HEIDI TITTA! Snart tappar jag den här tanden.. *visar genom att vicka en massa på den tanden*" .. Och jag ville bara dö. Det finns saker som får mig att bli illamående och känna obehag. Framförallt i magen och det sprider sig sedan i hela kroppen. Det där är en av sakerna. En annan är knakningar - när folk typ "knakar" fingrarna. Det får mig ärligt talat att må så illa att om jag utsattes för det en längre stund så skulle jag förmodligen spy till slut. Och att se sår är okej, jag blir inte äcklad av blod SÅ. Men om jag ser ett brutet ben/bruten arm/ett sår där man kan se ända in till benet. Ja, då kommer den där känslan igen.

Jag behöver knappast tänka på barn på bra många år. Men ibland tänker jag att det är självklart att jag ska uppleva det där med barn. Ibland tänker jag att jag utan problem kan leva ett liv utan barn. Och vem vet förresten om jag ens kan bli med barn? Nä. Precis. Så. Slutpratat om det nu.

Matdags. Jag måste försöka ta tag i det där igen. Matlagandet.

Stå emot impulsen att skicka sms. Gör det. Jag ska inte. Jag bör inte. Tror jag.

Det kommer mera.

Varje gång jag skriver eller hör "Det kommer mera" så tänker jag på det där programmet med Martin Timell som sändes för en evighet sedan. Känns iallafall som om det var en evighet sedan. Jag brukade också titta på "Kär och galen" med Lotta Engberg. "Kär och galen, klockor börjar ringa..." ehh.. sedan kan jag inte längre på texten.

I brist på annat att göra tänkte jag skriva upp (med kursiv stil) vad jag lyssnar på just nu. Dessutom citera varje låt, några rader sådär. Ibland mer. Ibland mindre.

Toni Braxton - Spanish Guitar.

"I wish that i was in your arms
like that spanish guitar
and you would play me through the night'
till the dawn
i wish you'd hold me in your arms
like that spanish guitar
all night long all night long
i'd be your song i'd be your song"

Ont i benen. Nej, nu överdrev jag. Jag har ont i mitt högra ben. Nu känns det sådär i mitt högra lår, som växtvärk. Inte träningsvärk (även om det skulle vara mer logiskt ja), utan det känns verkligen som växtvärk. Det är rätt irriterande. Jag tror inte att jag växer längre nej, men det är det enda sättet jagkan beskriva smärtan på. Min kropp är bra dum ibland helt enkelt. Rätt störande att få sådan där värk.

Eva Dahlgren - Du.

"Jag, jag har varit feg min vän
Sagt ok och sen gråtit inom mej
Men du, det gör ont att vakna upp min vän
Gå mot strömmen
med känslan att
kanske göra fel"

Det känns som om det mest kommer att bli en massa låtcitat. Men då är det väl så. Min blogg. Jag kan sitta och citera låttexter i all oändlighet om jag så önskar. Nästan iallafall.

Söndag. Det innebär pm-fixande. Punkt slut. Vill få det ur världen, så att jag kan få höra om jag blir godkänd på kursen eller inte och om jag måste komplettera med något eller så. Ifall pm:et inte blir bra alltså. Sedan kan jag börja koncentrera mig på anatomi och fysiologi. För fjärde gången på ett år. Jag längtar redan. Inte. Men det är något som måste göras. I vår kommer jag att få plugga häcken av mig i vilket fall som helst. Lika bra jag kommer igång ordentligt i höst så att det inte blir en chock för min hjärna i vår när jag ska börja plugga igen. Jag har liksom gått i skolan två dagar sedan i juni.

Aerosmith- Cryin'.

" I was cryin' when I met you
Now I'm tryin to forget you
Love is sweet misery
I was cryin' just to get you
Now I'm dyin' 'cause I let you
Do what you do-down on me"

Jag gillar Aerosmith. Trots det har jag inte lyssnat överdrivet mycket på dem. Dumt.

Imorgon åker mamma till Rhodos. Hon får det säkert trevligt där med sin väninna. Min pappa är ensam hemma. Jag kan tänka mig vad han tänker "roa" sig med mer då. Utöver det vanliga alltså. En person som gömmer en box (ja, sådan där 2-3 liters) vin under en filt i garaget för att slippa bjuda, som dricker rätt ur kranen på den istället för att använda glas och som dagen efter (när frun bär in boxen i kylskåpet och tar ett HALVT glas vin) muttrar något i stil med "köp ditt eget vin istället". Snål. Ska ha allt för sig själv. Men så är han också ... precis. Missköter dock aldrig sina arbeten. Inte onykter på jobbet. Går inte ut och roar sig. Dricker inte utanför hemmet. Blir inte sådär äckligt redlös/dryg/aggressiv/liknande. Blir full. Sluddrig. Trött. Somnar. Typ.

Marie Fredriksson - Sparvöga.

"Tiden den går, livet är så kort
Allt för kort för att gömmas bort
Så gör det du vill och blomma ut
Njut av din spegelbild, vår tid är nu"

Tycker att den är vacker. Låten alltså. Jag tycker att det är en myslåt. Sådan där låt som man ska ligga och kramas till. Pussas. Pilla i varandras hår. Småprata. Men nej, det har då inte hänt på över fem år. Det ska vara med någon man tycker om mycket. Inte med en person som i första hand vill nuppa. Nä. Så egentligen räknas inte det där för fem år sedan heller. Nej. Någongång. Då ska jag mysa till den låten. På riktigt.

Akon - Lonely.

"So lonely (so lonely)
Im mr. Lonely (mr. Lonely)
I have nobody (I have nobody)
To call my own (to call my own)"

Vadå tjatig låt.. Ganska så mycket ja.

*byter*

Elton John - Sacrifice.

"And it's no sacrifice
Just a simple word
It's two hearts living
In two separate worlds
But it's no sacrifice
No sacrifice
It's no sacrifice at all"

Vacker. Vacker. Vacker.

Benet värker än. Det stör mig.

Jag har ont i käkarna. På vänster sida iallafall. Märkte det när jag cyklade idag. Även när jag var ute och gick med hundarna. Det är nämligen så att när det är kallt ute (börjar bli riktigt kyligt ute nu ja, rätt skönt trots allt) så får jag ont i underkäken. Typ nere vid hakan. Men också på sidorna. I käklederna eller så. Det är inte skönt och det gör verkligen jätteont. :(

Nu kom jag av mig. Stirrade på skärmen en stund. Fastnade med blicken. Orden slutade flöda.

Nanne - Om du var min.

"Om du va min nu så skulle jag va din
Jag skulle aldrig lämnat de vackra vi haft
Om du va min nu så skulle jag va din
Jag skulle hålla om dig av hela min kraft"

Svängig låt. Gillar den som sagt. Men ändå inte. När jag hörde den första gången så hajade jag till rätt rejält. När jag började lyssna mer ordentligt på vad det var människan sjöng.

Nu tog den slut bara för det.

Stevie Wonder - I just called to say I love you.

"I just called to say i love you
I just called to say how much i care
I just called to say i love you
And i mean it from the bottom of my heart"

Jag lovar att aldrig skriva ett sådant här drygt inlägg någon mer gång. Med en jäkla massa låtcitat.

Erasure - You've lost that lovin' feelin'.

"Baby, baby, I get down on my knees for you.
If you would only love me like you used to do, yeah.
We had a love...a love...a love you don't find everyday.
So don't...don't...don't...don't let it slip away."

Och medan jag bökade fram den texten så blev det en annan låt.

R.Kelly - If I could turn back the hands of time.

"And you had enough love for the both of us
But i, i, i did you wrong, i admit i did
But now i'm facing the rest of my life alone, whoa"

En av få singlar som jag någonsin köpt. Älskade låten då. Älskar den nu. Älskar musikvideon till låten dessutom. En av mina favoritlåtar, helt klart.

Men nu ger jag upp. Orkar inte skriva mer. Inser att jag borde lyssna på någon annan musik och inte sådan där jäkla musik. Hm. Men ändå.

Dagen har gått fort.

Har jag verkligen inte skrivit idag? Tydligen inte. Hm.

Har å andra sidan inte haft tid. Jag somnade halv fyra inatt (drygt), vaknade strax efter nio och klev upp. Åt frukost, läste lite bloggar och dagböcker, pratade med folk på msn (som var vakna, inte många kan jag säga) och duschade. Därefter gick jag ner med soporna kvart över elva och väntade ett par minuter tills klockan blev tjugo över. Då ringde jag upp T och frågade om han vaknat. Jo, typ tio sekunder sedan fick jag som svar. Jag frågade om nattens inbjudan gällde än och det gjorde den. Jag cyklade dit och var där tio minuter senare. Halv tre inatt eller något bestämdes det att jag skulle dit direkt när han vaknade. Vilket var kvart över elva. Anledningen till den tiden var att han sedan skulle plugga, storhandla, förfesta och gå på någon fest (tyskfest eller vad det nu var). Jag skulle inte stanna så länge. Men fem i halv fyra cyklade jag hem igen. Bytte om och åkte därefter ut till hundarna. Kom hem därifrån strax efter tio. Åkte därifrån kvart i eller något sådant. Skulle vara där till nio egentligen, men jag slumrade till på soffan med hundarna och fastnade framför Animal Planet så när jag tittade på klockan så var den plötsligt halv tio! Denna dag har verkligen gått fort.

Imorgon var det inplanerat att umgås med T. Men det blir nog inte av. Eftersom han inte hann med något pluggande idag, så det lär han göra imorgon. Dessutom vet jag inte riktigt om.. hm. Vi ska träffas nu på ett tag eller inte. Vi hade ett snack idag. The Talk kan man väl säga. För att reda ut var vi står. Vad som blir och inte. Om vi ska fortsätta träffas som vi gör eller om vi ska träffas men då.. ehh.. ute bland folk för (försöka) att låta bli vissa aktiviteter som är mycket svåra att undvika när man ses på hemmaplan. Eller om vi ska ses på hemmaplan även i fortsättningen men verkligen se till att inte.. göra allt vi brukar. Kom inte fram till så mycket om just den biten, får prata vidare om det en annan dag. Eller något. Jag vet inte. No stress. Finns ingen anledning att skynda och tokstressa när det gäller sådant. Ses vi inte imorgon så gör vi inte det, det är inte världens undergång helt enkelt.

Idag var det bara två hundar hemma. Babben och Breeze. Vi gick ut på promenad, busade, gosade, vilade och hade oss. De är så söta. Båda två. Breeze är alldeles ljuuuvligt söt tycker jag. Gullhund. Babben är också söt.

15 oktober. Redan.

Min hand är fortfarande dum. Gör ont på ovansidan av högerhanden fortfarande alltså. Det gör väldigt ont att böja handen framåt. Alltså. Fingrarna mot underarmen. Konstig beskrivning kanske. Men något sådant. Inte blev handen gladare av dagens bravader heller. Jag har bland annat en tendens att alltid hålla hundarnas koppel i högra handen. Jag är högerhänt liksom.

Apropå smärta. Jag var med om något riktigt obehagligt idag när jag kom hem från hundarna. När jag var på väg upp för trapporna. När jag tagit mig upp för trappa nummer ett så fick jag plötsligt JÄTTEONT i mitt högra ben. Smalbenet ungefär. Däromkring. Det var inte benhinnesmärta. Det var något mycket värre. Kunde inte stödja på benet alls. Efter några steg gick det bra igen och känslan försvann. Men just där och då höll benet på att vika sig totalt av smärtan. Undrar vad som hände? Ont gjorde det iallafall. :(

Hm. Nu har jag bara en låt i min playlist. Skulle fylla på med fler låtar, men kom bara till en låt, sedan fortsatte jag att skriva här. Nanne Grönvalls "Om du var min". Jag gillar den. Men ändå inte. Eller jo.