Stå emot.

En stund sedan tog jag fram min mobil för att skicka iväg ett sms. Jag hann dock inte börja skriva på det, för jag kom på mig själv, jag ska inte skicka sms. Jag måste stå emot. Jag har ingen som helst rätt att skicka sms till någon. Nej. Det var en impuls. Ett kort enkelt sms. Bara för att. Lade ifrån mig mobilen igen.

Har ont i benen idag. Där jag misstänkte att jag skulle få ont. Benen och benen - snarare på sidorna. Vid höfterna. Finns tydligen muskler där också. Helt otroligt. Min rumpa är rätt.. slapp. Det stör mig ibland. Ibland tycker jag att min rumpa är helt okej och på avstånd ser den riktigt bra ut. Men ibland.. Nej.

Somnade med glasögon (nämen så ovanligt det är. Not.), pyjamasbyxor (vilket jag alltså inte sover med annars, blir för varmt), bh och t-shirt på någongång efter ett. Vaknade vid fyra och insåg att teven stod på och upptäckte allt det jag nyss nämnde. Jag klev upp och grejade med datorn, stängde av teven och tog av mig allt förutom trosorna och så somnade jag om. Vaknade några gånger, men klev upp halv tolv! Det var skönt. Att för en gångs skull få sova länge. Att min kropp höll med hjärnan om att sova ut. Jag vet att hjärnan tillhör kroppen, jag brukar ändå skilja på dem. För ibland vill hjärnan en sak och övriga kroppen något annat.

Höstrusk. Mulet och det blåser ute. Lockas inte ett dugg av att gå ut idag. Det ska jag inte heller. Jag ska vara inne hela dagen. Fixa med mitt pm bland annat.

I vanlig ordning hade jag mycket skumma drömmar inatt. Bland annat så gick jag någon kurs i datorhantering. En avancerad sådan. Jag drömde dessutom om Zeppolin/stallet. Och om att jag och mamma åkte till ett badhus för att bada. Omklädningsrummet låg typ uppe på en vind och jag kunde inte stå upprätt för att det var så lågt i tak. Jag hade av någon anledning vita string (alltså, det var en del av min bikini, inte "vanliga" string) att bada i och en svart överdel till det. Men jag hade också ett par svarta cykelbyxor över dem. För att jag inte riktigt visste om jag skulle vara bekväm med att gå omkring i en sådan bikini. Eh, kan säga som så att IRL skulle jag ALDRIG ta på mig en liknande bikini. Stringbikini. No way. Badhuset hade förövrigt en egen avdelning för nakenbad. Dit gick jag inte kan jag säga. Däremot kom det ut någon ful snubbe från avdelningen och nämnde en bubbelpool för mig och jag bara ryckte på axlarna och hoppade ner i en pool som hade en vågmaskin inbyggd i sig. Jag tog aldrig av mig cykelbyxorna. Jag behöll dem på. Badhuset låg förövrigt i ett hotell. Som också hade en stor restaurang och två avdelningar där det hängde skyltar över ingångarna dit. "Tillnyktring - kvinnor" och "Tillnyktring - män". Eh. Så om man drack för mycket i restaurangen så kunde vakterna ta och föra en dit för tillnyktring. Nästan som fylleceller, men ändå inte. Helt sjukt var det iallafall. Drömde också om kossor på rymmen.

Helt otroligt. Det är nästan kallt i min lägenhet. Det händer sällan kan jag säga. Att det är kallt.

Idag ska jag nog äta makaroner och köttbullar. Det var länge sedan jag åt det.

Äh. Mer än såhär blir det inte. Skrev ett stycke här nyss men tog bort det. Ointressant helt enkelt. Inget viktigt alls. Handlade liksom bland annat om bakfylla. SÅÅÅÅ kul att läsa om. Inte. Kan bara säga att en viss person lär vara rejält bakfull idag och det lär bli kul för honom att plugga idag i det skicket. ;p

Dags att göra mat kanske. Koka pasta och fixa köttbullar. Typ.

Igår funderade jag på saker och ting. I brist på annat att göra. Med saker och ting menar jag barn. Engla var by the way med i drömmen om badhuset. Men bara en kort stund, hon var kissnödig och jag skulle hjälpa henne att gå på toaletten. Sedan var hon inte med i drömmen längre.

Hur som helst. Jag tänker mycket på det där med barn ibland. Vill jag någonsin ha barn? Hur skulle jag vara som mamma? Hur skulle jag klara av det hela? Hur mycket hjälp skulle jag få av pappan? Hur skulle han vara med barnet/barnen? Jag skulle vara livrädd för att göra fel. Inte kunna ta hand om barnet på bästa sätt. Skulle jag klara av något dylikt? VILL jag ha barn? Skapa ett nytt liv som jag sedan .. hänger ihop med resten av mitt liv (om nu inte barnet säger "fan morsan, du är dum i huvudet!" och kapar all kontakt.. eller något annat drastiskt). Jag vet att det är en sak att ha egna barn och att ta hand om andras eller vara i närheten av andras. Barn i vissa åldrar kan jag ibland bli smått irriterad på och jag tänker "jaha, men sådär skulle säkert mina barn också vara" och då lockar tanken på att skaffa barn inte ett dugg.

Och så är det det här med när barnen blir sjuka. Magsjuka. Jag k l a r a r inte av sådant. Jag pallar inte med spyor. Knappt jag kan hantera bebisars spyor. Och om barnen då blir lite äldre och spyr här och där (för vadå gå till toaletten och spy, tänker man inte på om man är ett par år gammal eller så..) så .. Nej. Det skulle jag förmodligen inte klara av. Alls. Ärligt talat. Många säger "men det är en annan sak när det är ens egna barn som det blir så med.." . MEN ÄRLIGT. Är det något jag inte klarar av så är det spyor. Magsjuka åt andra hållet (diarré eller liknande) går an. Men spyor? Nej. Det skulle jag snällt överlämna till pappan till barnet att ta hand om. Men jaha, tänk om han också är som jag? När det gäller det? Sedan har vi det här med tänder. När jag var liten och hade lösa tänder så klarade jag knappt av att röra de lösa tänderna. Mamma sa åt mig att vicka på tanden och dra. Men det klarade jag inte alltid av. Ibland gjorde jag det och var skitstolt. Då och då var jag tvungen att åka till tandläkaren för att dra bort tänderna (mjölktänderna ja), för att det var nya tänder på gång under och mjölktänderna satt inte tillräckligt löst för att jag skulle kunna få bort dem själv utan att dö (typ..). Det gjorde ont när tänderna under pressade sig uppåt och tanden ovanför satt kvar. Så var det nästan med alla mina tänder. Att jag hade tänder under som växt ganska så rejält. Men lösa tänder är skitäckligt. När Mikaela och Emelie var i den åldern då de tappade mjölktänderna så .. "HEIDI TITTA! Snart tappar jag den här tanden.. *visar genom att vicka en massa på den tanden*" .. Och jag ville bara dö. Det finns saker som får mig att bli illamående och känna obehag. Framförallt i magen och det sprider sig sedan i hela kroppen. Det där är en av sakerna. En annan är knakningar - när folk typ "knakar" fingrarna. Det får mig ärligt talat att må så illa att om jag utsattes för det en längre stund så skulle jag förmodligen spy till slut. Och att se sår är okej, jag blir inte äcklad av blod SÅ. Men om jag ser ett brutet ben/bruten arm/ett sår där man kan se ända in till benet. Ja, då kommer den där känslan igen.

Jag behöver knappast tänka på barn på bra många år. Men ibland tänker jag att det är självklart att jag ska uppleva det där med barn. Ibland tänker jag att jag utan problem kan leva ett liv utan barn. Och vem vet förresten om jag ens kan bli med barn? Nä. Precis. Så. Slutpratat om det nu.

Matdags. Jag måste försöka ta tag i det där igen. Matlagandet.

Stå emot impulsen att skicka sms. Gör det. Jag ska inte. Jag bör inte. Tror jag.