2006-06-05

Lite ord sådär.

Fick plötsligt en längtan efter att skriva av mig lite, det får bli här i bloggen. Tänker väl inte skriva överdrivet mycket och inte för "djupa" saker heller. Även om det ligger en hel del tankar och mal i huvudet på mig emellanåt.

Sitter och lyssnar på musik, pratar med folk mellan varven och väntar på att min bror ska ringa. Det sistnämnda kan dröja bra många timmar till. Tror inte att de kommer att ringa före två för att bli hemskjutsade (sex mil får jag lov att köra inatt) från den där firmafesten. Jag behöver dock inte åka och hämta dem där utan någonstans inne i stan. Skönt det iallafall. Innan dess måste jag tanka, annars kommer vi inte ens halvvägs till Tierp.

För en kort stund sedan började jag gråta. Bara sådär. Det sköljde över mig som en våg. Ursäkta? Vad skulle det vara bra för? Nåja, det har gått över. Iallafall för stunden. Tror inte att det kommer tillbaka heller. Larvigt. Jag känner inte för att sitta här och snyfta, när jag inte ens tänker på sådant som skulle kunna få mig att gråta.

Lyckos dig. Låten alltså. Det är den som hörs i mina högtalare just nu. Det får mig att tänka på ett par olika saker. Dels spinningen som jag gick på för ett par månader senare (den var med bland låtarna på måndagspassen) och så får den mig att tänka på ... annat. Också.

Borde jag ha tankat bilen tidigare idag för att slippa göra det inatt? Kanske det, men nu blev det inte så.

Något som jag gjort idag däremot, är att packa upp mitt hem så att säga. Tömt alla flyttkartonger på dess innehåll, vikt in mer kläder och sängkläder i garderoben och byrån. Ställt sakerna i hyllan i en bättre ordning, var rörigt förut. Hämtat in mattan från bilen och lagt den på golvet så att det ser hemtrevligare ut här nu. Jag har flyttat på kassarna så att de inte tar upp så mycket plats. Mitt hem ser riktigt trevligt ut nu faktiskt. Det var så dags efter en månad och tre dagar .. det är så länge jag haft det här rummet som mitt. Ingen stress här inte. *harkel*


Jaha, nyss kom tårarna smygandes igen. Vad är det för fasoner? Tröttsamt och larvigt.

Van Halen är bra. Just nu är det "Why can't this be love". Jag tycker att det är en bra låt. En av favoriterna bland de låtar jag hört av Van Halen. Gillar melodin. Innehållet också i och för sig, men främst allt annat än sången så att säga. Äh, ni fattar.

Halv tolv .. Den här dagen har gått fort. Det är bra det, då är det snart en ny dag. Tisdag. Första halvan av tisdagen kommer att spenderas i Tierp hos päronen. Det blir nog bra det. Kanske kanske träffar jag brorsdöttrarna också, beror lite på om de är hemma eller inte. Eller var de befinner sig i övrigt också för den delen. Att de ska dyka upp hos mina föräldrar är väl att hoppas på för mycket.

Kort vecka. Det är vad det är den här veckan.

I helgen ska jag för övrigt vara hundvakt. Att jag ska vara ute hos hundarna redan vid tio på fredag gör att jag missar ett möte på jobbet (korrekturläsningsjobbet) klockan nio, men jag pratade med chefen idag och lär väl få höra om mötets innehåll i vilket fall som helst. Nästa vecka är det jobb igen, tre dagar förmodligen. Sedan hundvakt på söndagen. Sedan "ledig" på måndagen (den 19:e) och därefter är det hundvaktande mest hela tiden resten av veckan. Tjohej liksom ..


Nej, nu blir det inte mer.

För nu är jag gråtfärdig igen. Kan det inte bara bryta ut på "riktigt" så att det är överstökat sedan? Jaja, skitsamma, det går över. Som alltid.

Inga kommentarer: