Förtjänar det inte.
Vill börja med att utfärda en varning, det här inlägget kommer att vara mycket negativt och deppigt. Jag tycker INTE synd om mig själv. Det gör jag aldrig. Jag måste få skriva av mig bara. Så läs inte om du inte vill läsa en massa negativt. Så.
---
Jag har insett något. Jag förtjänar uppenbarligen inte att vara lycklig. Att känna lycka. Glädje. Jag är inte förvånad över det. Det kommer inte som en överraskning. Inget förvånar mig längre när det gäller mig själv. Med tanke på hur jag har varit. Alla sårande ord. Allt krossande. Allt "elakt". Allt som har med mig att göra leder bara till en massa skit. Smärta. Jag förtjänar inte lycka. Jag har insett det nu. Det bara är så. En del förtjänar det - andra inte. Jag tillhör gruppen "inte".
Idag mår jag riktigt riktigt dåligt. Jag har fortfarande inte fått på mig mer kläder än strumpor och trosor. Inga lampor har varit tända på över en timme. Inte teven heller. Enda ljuskällan i min lägenhet är datorn. Jag har legat på sängen och gråtit och krampaktigt hållit i ett gosedjur som pryder sängen om dagarna. Den är bra att krama om och röra vid när jag gråter. Någonting mjukt. Två tabletter har svalts. Ibland kan jag känna att jag lika gärna kan svälja fler än så. Men det gör jag inte. Tre är max. Sedan blir det för mycket. Jag tar två. En känns inte överhuvudtaget. Två. Det är vad som krävs.
Jag förstår inte vad jag gör för fel. Varför är jag som jag är. Varför kan jag inte vara mer som .. andra. Andra som har mer vett i skallen. Sådana där människor som inte förstör för andra. Jag vill inte vara överkänslig. Jag vill inte gråta mina ögon blodsprängda. Men det gör jag. Blodsprängda ögon klär mig inte ens. Det klär nog ingen i. Men jag gör det verkligen inte. Jag vill inte ens se mig själv i spegeln.
Nu önskar jag att jag kunde vända mig till någon. Skriva. Få ord tillbaka. Men jag har tappat allt det. Jag har ingen som helst rätt att göra det. Längre. Inte efter att jag förstört saker och ting. Jag har ingen rätt att ta tid från någon. Jag har ingen rätt att skriva av mig till någon. Som jag gjort förut. Ingen som helst rätt. Jag förtjänar det ändå inte. Jag är inte värd sådan tid längre. Jag får inte sådan tid. Jag har ingen rätt att ens tänka tanken på att skriva ett mail och tro att jag får något tillbaka. Nej. Jag har sumpat det. Allt sådant. I samma veva som jag krossade och förstörde. Det där. Med någon.
Jag gråter. Jag kan inte sluta gråta ikväll. Min kväll har bestått mest av tårar.
Rätt åt mig. Jag förtjänar inte att må bättre nu. Jag är inte värd det.
19 kommentarer:
Vet Du om att Du låter precis som Deep Ed aka N när en annan läser vad du skriver här. Att läsa din blogg och dina ord är som att läsa hans ord hans blogg när ni båda mår tarvligt.. konstigt.
Konstigt?
Att skriva av sig om hur man mår?
Nej inte det i sig.
Men ordvalet. Att det är likadant. Att ni i stort sett har samma språk.
Hm. Okej..?
Och det är konstigt för att?
För att ni är två individer. Visserligen efter vad jag har förstått nära varandra. Men ändå två olika människor
Och för att man är två individer, två olika människor så är det automatiskt konstigt om det finns likheter i sättet att skriva (vilket jag iofs inte ser, jag är väl hemmablind)? Om man resonerar på det viset så är alla konstiga, finns alltid människor som skriver på liknande sätt.
Förövrigt tycker jag att han skriver mycket mycket bättre. Helt enkelt. Jag tycker inte att jag är i närheten av det. Alls. Och det är inget jag eftersträvar heller för den delen.
Who the fuck is s.?
Ingen aning. Jag undrar detsamma.
Jag tycker ditt språk mer och mer liknar hans språk. Men ok: jag kan ju ha skit fel. Och då är det här ju ingen issue what so ever utan bara min åsikt.
Men det är ju rätt vanligt att man tar efter dem man är ihop med.
Vet du kära "S.". Jag är inte ihop med Deep Ed aka N. Om du nu fått för dig det. Vilket du tydligen har.
Jag antar förövrigt att det är lätt att slänga ur sig liknande åsikter när man inte kan stå för vem man är, jag har ingen aning om vem du är. "S." säger inte överdrivet mycket direkt.
Lustigt förövrigt att du skriver "what so ever", det gör nämligen han också. Deep Ed. Ibland. Sällan jag ser det på annat håll.
Ja ja. Ha det.
/S
Ha.
Jag förstod det. Att det där skulle leda till att du tystnade.
Förstår bara inte vad det var Du var ute efter. Helt enkelt.
Å andra sidan, det kvittar.
Vad jag var ute efter var vad jag i mitt allra första inlägg frågade dej: om du var medveten om hur lika era språk var. Och det var varken menat som nåt annat än just det. En undran om du var medveten om det.
Och sen vet väll alla som läser att du och Deep Ed åtminstone haft något ihop. Det är ju för fan bara att läsa.
Det har jag inte tänkt på. Språket alltså.
I övrigt får folk dra vilka slutsatser de vill. Jag vet var jag står i vilket fall som helst.
Det var som fan. Jag har det gärna ihop det med Heidi iofs... men jag visste inte att det var så! Fabulöst gode S. du är månne en stjärntydare eller så har du fått något i skallen som gör att du ser stjärnor...
Inte alls. Men ok. DÅ har jag väll fel då.Ni får förlåta en snubbe som snor ihop det men man läser det man läser liksom och drar de slutsatser man drar och ja... jag fick det att stämma så bra. Men det är väll bara jag som får för mej sånt ibland.
Apropå något helt annat än det nonsens som står här ovan... Heidi, jag tror inte ett dryft på det där med att man FÖRTJÄNAR lycka. Jag tror man skapar sig sin egen lycka. Inte för inte det heter att man är "sin egen lyckas smed". Och med det menar jag att det är meningslöst att skuldbelägga sig själv. Man kan inte våldföra sig på sina egna känslor för att göra någon annan lycklig. Det funkar inte så. Med risk för att vara tjatig: Man måste i första hand ta hand om sitt eget välmående innan man kan göra andra lyckliga. Därmed inte sagt att man inte ska försöka behandla andra människor med respekt och hänsyn. Det är så jag ser på det i alla fall. *tvångskramar lite*
Petra.
Jag var ganska så väldigt deprimerad när jag skrev allt det där. Men jag kan ändå inte (oavsett vad andra säger) bara tänka om, tänka att det inte är så att man förtjänar lycka eller inte förtjänar lycka. Jag vet att man själv styr över det en hel del, huruvida man är lycklig eller inte.
När jag mår som sämst så tänker jag ofta "rätt åt dig" om mig. Med tanke på all smärta jag bidragit till år efter år. Sådana tankebanor är svåra att bryta hur som helst.
*ler* Klart man inte kan ändra tankebanor "bara så där". Vad tror du jag TJATAR så förbannat för??? ;-D För...man kan ju försöka i alla fall och vem vet, en vacker dag kanske man faktiskt tänker en gnutta annorlunda.
Skicka en kommentar