Jaha?

Idag när jag loggade in på min mail så fanns det ett mail som meddelade mig om att jag fått en kommentar i min blogg. Jag läste kommentaren och blev fundersam. Jag förstår inte riktigt vad personen ifråga vill ha sagt med kommentaren? Avslutade kommentaren med "konstigt". Det jag tänkte på just då var "är det konstigt att skriva av sig om hur man mår?". Men äh, jag vet inte vad människan ville ha sagt med sin kommentar. Så "S." - kan du förklara dig lite mer än så?

Nämen titta. Redan ett svar.

Där ser man.

Innan jag vaknade nu sista gången (dvs, när jag vaknade för att kliva upp) så drömde jag en mycket mycket skum dröm om ett skepp. Jag kan tyvärr inte återberätta drömmen alls. Den är alldeles för konstig och invecklad. Hur som helst så var det i Kina vi hamnat med skeppet då precis innan jag vaknade. Jag fiskade och fick upp en fisk som såg ut att vara en blandning av en gädda och en liten krokodil. För den hade ben. Trots att jag högg av huvudet av den med en kniv så använde den sina framben till att ta tag i kniven och sedan gled den ner i vattnet igen. Upp dök ett större exemplar av den fisksorten. Med huggtänder. Oookej? Mystiskt. Hela drömmen var bara så jäkla sjuk. Helt enkelt. Det där var bara slutet av den. Allt annat går inte att återberätta.

Idag mår jag förövrigt bättre. Seg som jag vet inte vad och trött är jag också, men mår bättre. När jag går tillbaka och läser mitt deppiga(ste) inlägg så är första tanken som dyker upp: "Va?". Nog för att jag brukar vara negativ, pessimistisk, är osäker, har dåligt självförtroende och mår riktigt dåligt emellanåt. Men det där.. Det där är sådant jag annars skriver om i min riktiga dagbok. Inget för andras ögon. Nu blev det så. Folk får se en del av mig som jag ogärna visar upp eller talar om i onödan. En del av Heidi helt enkelt. Mina innersta tankar. En del tycker att jag fläker ut mitt liv för mycket. Att jag är för öppen. Men ärligt talat, vad finns det för anledning att gömma delar av sig själv? Jag skäms inte för att jag mår dåligt. Det skulle leda till att jag mådde ännu sämre. Nej, jag står för att jag ibland störtdyker rejält och kraschar. Att skriva det gör att det blir mer verkligt. Jag erkänner mina problem istället för att försöka låtsas som om de inte finns. Det funkar ändå inte. Att försöka låtsas som att de inte finns alltså.

Den 25:e oktober till 28:e oktober (preliminärt bestämt att det blir då) kommer Madde ner hit till mig! För första gången. Vi har nu inte träffats på 1,5 år. Verkligen dags för det. De två gånger vi har träffats har jag åkt upp till henne, upp till Norrlandet. Nu kommer hon till Uppsala och vi kommer att ha det väldigt väldigt trevligt och roligt. Strosa omkring på kyrkogården, besöka sexbutiken Lustgården (var evigheter sedan jag var där) och bara ha det bra helt enkelt. Promenera. Prata. Skratta. Madde är världens bästa Madde.

Fredag idag. Är det verkligen redan fredag? Jösses.

Undrar när jag träffar T igen? Igår berättade han att de fått veta att de bara kommer att läsa Algebra fram till tentan som är om två veckor. Sedan företagsekonomi. Så det innebär lite mer ledig tid. Som ska "spenderas vist" enligt honom. Vad det innebär vet jag inte, men han får lite andrum iallafall. Och vi hinner nog ses ja. Fick jag höra också. Great. Nåja, jag säger inget. Frågar inte om när. Har sagt att han får hojta till när han har tid/lust/ork helt enkelt. Det blir bäst så. No stress. Liksom. Det blir när det blir.

Förra veckan när jag körde från hästarna ut till hundarna så hörde jag en låt av Nanne Grönvall på radion. Den fastnade direkt i huvudet på mig och igår skaffade jag låten helt enkelt. Den är ju.. hm.. som den är. Ja, det är låten "Om du var min". Den är bra. Tycker jag. Trots allt.

Just nu lyssnar jag dock på "Sparvöga". Som jag hörde många gånger hösten 2000. Sparvöga. Mio min Mio. Mahna Mahna. För kärlekens skull. Sol, vind och vatten. Bright eyes. Ja, det är de låtar jag minns. För att de alla var med i en playlist som jag hörde flera gånger när jag besökte..ehh.. en vän. Typ.

Och nu blev det "Om du var min" mitt i allt. Den är irriterande lätt att fastna för. Dessutom känner jag lite hatkärlek till den låten. Men ändå.

Inatt drömde jag också om någon. En rätt skum dröm var det. Den började bra (eller vad man ska säga), men sedan blev den bara konstig. Minns inte alla detaljer, men den slutade iallafall med att jag satt kvar på en sten någonstans medan någon gick sin väg utan att vända sig om en enda gång. Där satt jag och kände mig bara.. jag vet inte vad jag kände mig som. Jag visste att det inte var någon idé att ställa sig upp och springa efter och prata och liknande. Så jag satt kvar på stenen. Kunde inte göra så mycket annat. Blev förövrigt kall om rumpan, för stenen var inte direkt ett varmt underlag. Jaja. Skumma drömmar har jag alltid.

Frukost nu kanske.