Det var det här med tårar.

Jaha. Jag har tittat på film, kollat på nyheterna (borde börja göra det oftare), gosat med katter (nåja, Tott låg och sov i min famn när jag tittade på film och nu ligger Knoll och myser i mitt knä) och gråtit.

Tårögd i båda ögonen, men det rann bara tårar från ena. Många tårar. Varför? Säg det. Det brast. Tänkte inte på något speciellt, visst var filmen en snyftare på slutet (iallafall om man är så känslig som jag är) men det var mer än så. Jag skäms som sagt inte för att visa känslor. Jag hatar att bära en massa inom mig. Been there done that och det leder inte till något annat än att jag bryter ihop fullständigt till slut vilket tar på krafterna. Behöver jag gråta så gör jag det. Det är värre med aggressionskänslorna, de samlas på lager inom mig och leder till frustration och jag önskar att jag hade en sandsäck att banka skiten (sanden blir det väl..) ur. Ungefär. Dock är det sällan numera de där känslorna dyker upp. Vilken jag är tacksam över.

Hm. Nu ligger Knoll med rumpan vid min nacke och huvudet har han intill min vänstra kind, han ligger och spinner som bara den och myser. Han verkar planera att sova där. Skönt för honom - mindre skönt för mig. Ger värme åtminstone. Mys. Bara för det så bytte han sida.

Fan. Högt ljud på teven och jag hör en massa läskiga ljud därifrån. From Hell eller vad filmen nu heter. Jag vill inte titta på den. Jag borde gå och stänga av teven eller titta på annat. Jag kan inte titta på sådant när jag är ensam ute på landet omgiven av skog och åkrar och gud vet vad. Jävla skit-tv. Borde stängt av den redan när jag hade tittat klart på nyheterna.

Men kattgulleskrälle. Nu ligger han in mitt knä. På min vänstra arm/hand. Jobbigt att skriva med bara höger. Så jag slänger in lite kort istället. Från igår och idag. Uppenbarligen vill korten inte funka, så jag slänger inte upp dem. Helt enkelt. Blä. Får göra det imorgon när jag är hemma i Uppsala igen.

En stor välvuxen (tjock?) hankatt som var gosig idag. Låg borta vid brevlådan så jag kelade lite. Han var jamig som bara den och gosig. Men också elak som fan. Nog för att katter brukar nafsas lite och ta tag i en med klorna. Men på skoj - denna typ attackerade min hand rejält en sista gång innan han gick (bet tag HÅRT och satte klorna i handen på mig..). Innan dess smånafsade han lite, men ibland lite väl.. hårt och kraftigt. Lömska kattfan. Söt - men inte rolig att kela med.