Söndag, kväll.

Tio i elva och det är mörkt ute, väldigt mörkt. Hösten närmar sig och detblir mörkt allt tidigare om kvällarna. Jag gillar mörker, jag gillar hösten. Dock tycker jag inte om att röra mig ute ensam när det är mörkt, jag är för rädd av mig för sådant. Det händer så mycket i denna värld, jag kan inte tänka "äh, det händer aldrig mig" för det KAN det göra. Något hemskt, det kan man aldrig veta. Så varför vistas ute i mörker ensam om man inte vill? Exakt.

Många blir deprimerade på hösten, mycket på grund av just mörkret. Själv är jag inte en av dem, mina depressioner följer inte årstider och har aldrig gjort. Kan lika gärna vara på våren eller mitt i sommaren eller under vintern eller hösten, inte bara under det mörka halvåret. Jag tycker att det är mysigt att sitta inomhus med ljus (värmeljus) tända eller några lampor som ger mysigt ljus, bara vara. Krypa ihop under ett täcke och titta på film. Helst med någon, om möjligheten finns. Det kan vara min Älskade eller det kan vara en vän, sällskap under mörka kvällar säger jag inte nej till. Att titta på film tillsammans eller kanske spela alfapet och TP om man känner för det. Umgås. Trivas. Ha det bra.

Ätit pizza idag. Jag tycker inte riktigt om pizza, jag mår oftast bara illa efteråt hur god den än må vara just när man äter den. Jag orkade äta halva och en av pizzabagarna skämtade efteråt om att "nästa gång får jag göra barnportioner åt er". Jo. Det skulle väl vara bättre. "Er" innebar mig och Anders. Var över en månad sedan jag såg honom sist och han frågade tidigare i veckan om vi kanske kunde käka en pizza på det nya stället (Capri). Så det gjorde vi. Pizzan smakade sådär, var godare innan de bytte ägare. Dock ser stället MYCKET fräschare ut nu med uteservering och allt. Vi pratade om jobb, om att jag är smal (jätteroligt samtalsämne, han sa flera gånger att jag måste äta bättre/mer och tänka på att jag äter rätt saker också.. För jag har blivit smalare enligt honom också. Jamen säg en människa som säger tvärtom? Jag vet att jag är smal och har blivit smalare) och pendlande och Tierp och mitt marsvin. Ungefär. Satt väl där en timme kanske och sedan följde jag med in på ica när han skulle handla frukost och så cyklade han hem och jag gick hem till mig. Uppför den där långa backen som får min andning att bli konstig. Ja, det är jobbigt, inte konstigt att man blir flåsig men just i den backen blir min andning lite.. skum. Det är som om jag inte kan andas in så mycket jag vill och det låter lite mer. Knaskropp.

Nej nu ska jag ta och greja med mitt hår litegrann, sedan se på film. Ungefär. Men är här i närheten hela tiden. Svårt att inte vara i närheten när man bor i en 19 kvm stor (liten) lägenhet... ;-)

Hämtade förresten mitt bokpaket (enbart pocketböcker) idag. Det innehåller följande böcker:

• "Å andra sidan" av Marian Keyes.
• "Liftarens guide till galaxen" av Douglas Adams. (Alla delar ja)
• "Nattens barn" av Traci Lords.
• "Små citroner gula" av Kajsa Ingemarsson.
• "Anhörig" av Katerina Janouch.

Jösses, "Å andra sidan" är 609 sidor! Trodde inte att den skulle vara så tjock. Att "Liftarens guide till galaxen" är en välfylld tjock bok visste jag, 880 sidor. Resten är väl på 260-330 sidor. Lite skillnad. Jag har att läsa i höst kan man säga. För innan tentan är gjord så lär jag inte kunna läsa så mycket misstänker jag.

Nu ska jag som sagt greja med håret och se på film.