Men smart Heidi..

På en skala mellan ett och tio: Hur smart är det att sitta uppe till efter midnatt när man ska upp senast 06.30 för att åka hemifrån senast 07.05? Jag skulle vilja säga att det går utanför skolan till och med - till noll. Det slog mig nyss att jag faktiskt ska vistas på röntgenavdelningen imorgon hela dagen och vara trevlig mot personal och patienter. Förmodligen hämta in patienter från väntrummet, be dem säga sitt namn och personnummer, hjälpa dem att lägga sig ner (om de är lite stela/gamla/whatever) och lite annat "smått och gott". Jag längtar inte ett jävla dugg. Jag lär dessutom träffade på kursledaren Kerstin och hon lär fråga om mitt mående och sådant där, hon vet alltså hur det ligger till med mig och hur jag mått under våren. Jobbigt.

Och där sjönk mitt humör från "toppen", "finfint", "underbart!" som jag svarat på allas "hur mår du?"-frågor idag, till långt ner. Fanjävlaskit. Helt enkelt. Vad skulle det vara bra för. Snygg är jag fortfarande, alltid något. Dessutom mår jag bra i vissa delar av mig inombords. Nu snackar vi inte om att min lever mår bra eller att magsäcken hälsat att den mår bra - utan djupare än så. I själen. Där finns glada områden trots detta.

Två gånger har ångest stoppat mig från att ta igen missad praktik, denna gång händer inte det. Punkt slut.

Ska gå och smeta på absolut torr under armarna så jag slipper svettas imorgon under praktiken.