Matt.

Matt i kroppen och lite skakig. Nu vet jag dock anledningen till att jag är skakig, blir så när man roar sig en längre stund om man säger så. Ont i låret har jag fortfarande. Men äh, det var det värt. Nu känner jag mig alldeles matt och direkt efteråt hade jag lika gärna kunnat ramla ihop i en liten Heidi-hög på golvet. Av utmatthet.

Men äh, nu har jag ont i min högra arm också, överarmen. Vilket i och för sig inte är konstigt, men ändå.

Jag är inte bara matt - jag är tom också. Känner mig lite konstig, inte bara i kroppen nu. Var väl i och för sig bara en tidsfråga innan jag skulle ramla ner en bit i depptunnan. Inte ända ner till bottenslammet denna gång, men en bit ner ändå. Det brukar vara så, en drös med bra dagar och så en eller två dåliga och därefter bra igen. Det är okej, hellre det än att må dåligt varje dag eller sex dagar av sju. Så var det i våras bland annat. Ångesten var på mig som ett jäkla plåster som satt stenhårt och hur man än drog så lossnade det inte. Ungefär. Ingen fin liknelse det där kanske, men så var det. Nu är inte Ångesten och hälsar på lika ofta. Vilket jag misstänker mest tror på att jag är ledig och inte har skola i tankarna (förutom tentapluggandet då). Det är 24 dagar till skolstart. Sjutton dagar till tentan. Tjugo dagar tills jag ska jobba och dagen efter det också.

Är för tom för att skriva mer. Har inget att dela med mig av.