Dålig natt, igen.

Somnade efter tre någongång. Tittade på klockan sista gången kvart över tre. Vaknade runt fyra av att det spöregnade ute, i förra (?) inlägget skrev jag något om att det spöregnade rejält. Det gjorde det, men inatt var det värre. Hur det nu är möjligt. Går inte att beskriva, det var som om någon hällde ut enorma tunnor med vatten uppe i himlen som vräkte ner. Jag tittade ut, det blåste och det regnade. Plötsligt lystes himlen upp av en ordentlig blixt och jag hoppade till. Var inte beredd på det eftersom det inte mullrade innan. Sedan kom mullret och jag lade mig ner i sängen igen och försökte somna om. Det gick inte. Det tog ett bra tag. När jag lyckats somna om så vaknade jag många många gånger innan jag klev upp efter tio någongång. Värdelöst.

Hm, satt nyss och bara stirrade rakt framför mig. Sänkte blicken lite och såg då att strumpan på min vänstra fot är ut och in. Drog på mig dem direkt efter att jag klev upp imorse så det förvånar mig inte att den är ut och in. Kan lika gärna ta och vända den åt rätt håll, annars kommer jag haka upp mig på att den sitter fel.

Ska åka och rida senare idag. När vet jag inte riktigt, men före tre lär jag iallafall inte vara där. Tänkte snarare åka vid tre, då är jag där runt fyra. Då ska jag först mocka åt Zeppolin och därefter hämta in henne från hagen. Sedan tar jag in de andra två hästarna. Därefter är det borstning av Zeppolin som gäller, på med grejerna och så rida ut en sväng. Därefter in med hästen och så åker jag hem till Uppsala igen. Kanske åker jag förresten till Tierp en sväng, mina föräldrar har inte sett mig på ett par veckor nu så ..

En dag i taget. Så tänker jag. Det är det bästa. Att planera längre än så är bara onödigt. Jag lever i nuet, vad som händer och sker i mitt liv framöver vet jag inte. En dag i taget, det är det bästa. Nästan alltid.

Fy fan va jag längtar efter... något.