Halka i hundskit.

Ute på landet. Hundvakt. En tik och hennes tre valpar. Som är rätt små och långt ifrån rumsrena, de har inte ens varit utomhus än. Eller.. två av dem var faktiskt ut på verandan på baksidan en stund på kvällen när deras mamma var därute, då vågade två gå ut och en låg och sov inne. Hur som helst, man får kolla var man sätter fötterna när man rör sig där valparna är/har varit. Risken finns att man annars kliver i en pöl med kiss, alternativt halkar i en diskret liten hög med hundskit. Inget av det är något jag strävar efter, så därför har jag råkoll på var de gör sina behov och tar genast bort skiten/torkar upp kisset. Här finns inget som heter "jag ska bara [infoga något lämpligt] först" - då glömmer man bort att man ska torka upp något och rätt som det är så står man i skiten. Inte för att det har hänt än, men det skulle lätt kunna hända. Kiss har jag klivit i en gång. Efter det blev jag än mer uppmärksam på var pölarna finns. Ibland är det fantastiskt roligt att vara hundvakt.. *harkel*

Imorgon åker jag hem. Runt två skulle jag tro. Jag har varit här sedan i fredags. Det är lugnt (nåja..) och skönt med bara fyra hundar hemma. Varav tre är små valpar. Som det är en jäkla fart på i och för sig, men ändå.

Annars då? Insåg att det är två veckor sedan jag skrev här sist. Man kan inte direkt påstå att jag skriver överdrivet regelbundet för tillfället, å andra sidan så är det inte många som läser (vad jag vet) och ingen har yttrat sig om att jag skriver så sällan.. Så, det känns som om det inte gör så värst mycket att jag uppdaterar bloggen så sällan som jag gör. Har inte överdrivet mycket att skriva om ändå. Eller jo, det har jag alltid. Frågan är väl dock vad jag bör/kan/ska/vill skriva om och inte. Lika bra att låta bli, för det mesta iallafall.

Jag har ett riktigt stort och riktigt fult blåmärke på min vänstra arm. Jag har aldrig haft ett så stort blåmärke förut. Nog för att blåmärket jag fick i oktober då Zeppolin bet mig i låret var stort och fult, men det här.. Med tanke på hur smala armar jag har, så är ett blåmärke av den där storleken inte att föredra om man säger så. Vad sägs om att blåmärket brett ut sig över en tredjedel av min arm? Joråsåatt.. Jags ser misshandlad ut. Minst sagt. Jag är lila, gul, blå och röd. Läcker som få är jag.

Varför?

Så kan det gå, när en på vårdcentralen ska ta blodprov och sticker igenom ådran helt. Det gjorde ont från det att han stack in nålen och .. resten av dagen (jag var där på förmiddagen). Som om det inte var nog, att det gjorde ont, fick jag äran att gå omkring med en rejäl svullnad/bula på armen resten av dagen som gjorde så förbannat ont att jag inte kunde räta ut armen, inte heller böja den så värst mycket. Ondast gjorde det att räta ut armen, det kvittade om jag böjt armen ett par centimeter bara eller mer. Det gjorde lika ont varje gång jag rätade ut armen. Toppen. Inte. Dagen efter var svulladen nästan helt borta, men öm var jag fortfarande och jag hade ett stort blåmärke kvar som "minne".

Jag trodde att det inte skulle bli större än vad det var då, blåmärket alltså. Hur kunde jag vara så dum? Att jag trodde att det inte skulle bli värre? Det har bara blivit större och större, men nu tror jag att det inte kommer att bli större. Nu kommer den väl bara att skifta färg tills det slutsligen försvinner. Irriterande.

Fyra rör blod tog de. Sedan kom han på att han skulle ha ett till och då hade han redan förstört min vänstra arm, så han fick sticka i högra istället. Det gick bra. No problems. Efter ett par dagar fick jag dock ett blåmärke. Det är väl tre centimeter brett och fem-sex centimeter långt. För ett sketet nålstick? Ja jösses..

Jag var alltså hos en husläkare i tisdags för att kolla upp lite saker som krånglar inuti min kropp. Främst magen och hjärtat. Därav blodprovet. 14 grejer skulle de kolla upp med det. Inte hört något än, jag vet inte om det är så att de i sådana fall hör av sig i början av nästa vecka om det är något (med tanke på denna "korta" vecka). Är det inget konstigt/fel med proven, så är det tystnad från deras håll. Det innebär att jag får återkomma om problemen kvarstår (det lär de göra ja), för att kunna göra andra undersökningar. Om det i sin tur inte visar något eller ger något så skickas jag vidare till specialister på akademiska som får ta reda på vad som är fel. Det ska väl ordna sig det här, i slutändan, det också.

Min mage är riktigt elak mot mig idag. På mig har jag ett par gråa byxor, killmodell (eftersom de är köpta i en affär med enbart killkläder..), som i vanliga fall sitter väldigt löst i midjan. Det har de alltid gjort. Och idag då? Idag spänner de åt så pass mycket att jag måste ha översta knappen uppknäppt och det krävs en hel del svullnad för att behöva ta till det. Magen är väldigt svullen, den väsnas och bullrar och gör ont. Jag är rätt angelägen om att få reda på vad som är fel med min mage.. Men snart så. Har jag väl svar på den saken också.

AJ!

Nej. Nu får det vara nog. Jag kan inte sitta här och skriva mer, min mage dummar sig och det är bara allmänt jobbigt just nu. Min kropp mest. Elakelakelak.

Men bortsett från all skit som min kropp bidrar till genom att bråka, så är det bra med mig. Finfint rentav. Jag har då inget att klaga på. Oh no. Hell no.

Bonde denna helg. Bland annat.

Det är inte direkt så att jag skriver här alltför ofta nuförtiden. Det går i vågor det där, nu fick jag plötsligt lust att uppdatera bloggen även om jag egentligen inte har så mycket vettigt att skriva om för tillfället. Men svammel funkar alltså, så det bjuder jag på.

Jag är ute på landet, här är jag husvakt/kattvakt/hästvakt. Kom hit igår vid halv nio ungefär och åker hem imorgon eftermiddag. Hästarna ska ha mat, de ska släppas in och ut från hagen, det ska mockas och fyllas på med vatten. Katterna ska ha mat och vatten. Det flyter på bra. Det är inte så värst jobbigt, det är som sagt bara ett par dagar och det är bara två hästar hemma. I höstas när jag var här för samma ändamål (plus motionering av två hästar..), så var jag här i en vecka. Det kändes rätt rejält kan jag säga. Det är stor skillnad på att enbart ha två hästar att ta hand om och att ha tre att ta hand om, dessutom behöver jag inte motionera någon av hästarna nu under helgen om jag nu inte absolut vill. Zeppolin vilar nämligen. På måndag ska hon ultraljudas, för att se om hon blev dräktig eller inte då hon betäcktes för ett tag sedan. Hoppas verkligen det!

Idag har jag tvättat bilen också. För första gången ever. Jag kan spegla mig i den. Visst, den skulle kunna skina och blänka mer än vad den gör, men den är ren för att vara min bil så att säga. Jag kan till och med se att det är en svart bil jag har och inte en grå bil som man anar en svart färg på. Något åt det hållet. Säg den lycka som varar, snart kommer bilen vara skitig igen. Pollen och damm och annat. Men just nu är den ren och fin. Brabra.

Måste tanka bilen imorgon. Vare sig jag vill eller ej. Det gillar inte min plånbok.

Kvart i åtta? Det kan man inte tro när man tittar ut, solen skiner och skulle jag inte veta bättre/tiden så skulle det kännas som om det var eftermiddag fortfarande. Det är trevligt att det är ljust lång in på kvällarna. Det gäller att passa på att njuta av den, när hösten/vintern kommer så är det inte ljust överdrivet länge och då kan man tänka tillbaka på sköna vår- och sommarkvällar. Nätter också för den delen.

Jag har ont lite här och var. I ryggen och i skinkorna (hm?). I armarna (iallafall högra) tydligen också, kände jag när jag skulle vispa ihop mosen jag åt till middag. Blir inte direkt bättre av att det mest är den armen jag använder till det mesta, när jag tvättar bilen, när jag mockar, när jag bär vatten och när jag pysslar med annat. Äh, det går över det där också. Ska inte gnälla i onödan.

Nog känner jag mig lite smått gossjuk nu. Det finns två katter och två hästar att utnyttja till gos om jag så vill. Det har jag gjort också, katterna är extremt kelsjuka och de är i himmelriket när jag är här. När jag dyker upp så blir de alldeles till sig och de vet att jag är en gostant. Ena katten ser alltid till att hon har den bästa platsen i mitt knä, hennes bror ska minsann inte få vara närmast mig och han ska inte alls gosas med lika mycket tycker hon. Jag är dock så pass snäll och ordentlig att jag gosar med båda lika mycket, så gott det går iallafall. Knoll (hankatten) brukar passa på att kela extra mycket med mig när syrran Tott ligger och sover, för då kan han fläka ut sig som han vill i mitt knä utan att Tott kommer och är svartsjuk och ego och klämmer sig in mellan honom och mig och fjäskar. ;)

Men inte stillar det där all gossjuka inte. Det är som att ta ett äpple när man egentligen vill ha vindruvor. Ungefär så. Det finns gossjuka och så finns det gossjuka. Helt enkelt.

Sitter och lyssnar på en lista med musik, det är 73 låtar. Just nu är det något som heter "Trainingmix 1" och den är 35 minuter lång. Det är väldigt bra remixer av olika låtar faktiskt. Sådär så att man sitter och smådiggar mest hela tiden här framför datorn, inte helt fel det inte.

Så. Snart har jag haft mitt studentrum i två veckor. Jag har packat upp grejer som motsvarar sisådär en flyttkartong. Jag har sju kartonger att packa upp och runt tio kassar med grejer. Men varför stressa? *harkel* .. Jag tar lite i taget. Jag brukar komma på någon sak som jag behöver och då rotar jag fram den och när jag ändå rotar så brukar jag ta fram en eller två saker till utöver det. Med den farten så lär jag ha packat upp allt om sisådär en månad eller något sådant. ;-)

Nämen allvarligt talat, jag ska väl åtminstone packa in kläderna i byrån och garderoberna (det sa jag förra veckan också..) snart. Nu till veckan som kommer ska jag ta tag i det. Då försvinner åtminstone tre IKEA-kassar ur vägen. Då återstår femtioelva andra kassar (i stil med icakassar). Det ordnar sig tids nog. Tror för övrigt att jag kommer att få nya fräscha tapeter om ett tag. Undrar om jag själv får ge önskemål om färg eller om de tänker slänga upp gula tapeter som det är nu? Tänkte ringa Studentstaden på måndag och höra om tapetseringen, jag är nämligen rätt säker på att det ska åtgärdas snarast. I alla fall enligt besiktningsprotokollet. Inte mig emot.

Mina grannar är toppen. De är väldigt trevliga och roliga. De jag har träffat hittills iallafall. Jag trivs!

Mitt arbete på Skatteverket är över också. Det som återstår är att kontakta två olika personer av två olika anledningar. Ena för att fråga om veckan då jag inte jobbade som jag skulle ha gjort enligt kontraktet. Den andra för att höra hur jag ska göra med passerkortet som skulle lämnats in i fredags. Tjohej liksom. Men det kan jag förmodligen antingen posta eller lämna in någongång då jag ska till Stockholm. När det nu blir. Det vet man aldrig.

Kanske skulle ta en promenad? Nej, jag orkar ärligt talat inte. Jag har egentligen ingen lust heller eftersom det blåser så mycket, jag struntar helt enkelt i det. Tycker att jag rört mig nog när jag gått till och från hagen tre gånger idag och dessutom mockat skit och haft mig. Jorå.

Igår somnade jag uppenbarligen före elva i soffan med katterna. Jag tittade nämligen på Bad Boys på ettan, den slutade 22.55 och jag såg inte slutet. När jag tänker efter så somnade jag säkerligen runt halv elva, om inte tidigare till och med. Katterna låg och spann intill mig och vi sov där alla tre till strax före tre då jag klev upp för att släppa ut katterna och därefter gick jag upp och lade mig i gästrummet. Klev upp strax efter åtta imorse för att ge hästarna frukost och därefter fixade jag frukost till mig själv också. Jag behöver verkligen den där sömnen. Natten innan lyckades jag skrapa ihop fyra timmars sömn. Först tre timmar och därefter en timme till efter en sväng uppe ur sängen. Och när jag tänker tillbaka på hur jag sovit denna vecka så är det här natten då jag sovit som längst. I övrigt har jag som mest fått till fem timmars sömn någon natt. Ungefär. Oftast mindre än så. Förra helgen sov jag som en gris fredag till lördag i sisådär åtta timmar (vaknade tre gånger under morgonen dock). Under veckan har jag sovit som en klubbad säl de timmar jag sovit. Inte helt oväntat. Men nuså, nu ska det bli bättre med sömnen eftersom jag inte har några tider att passa förrän om 1,5 vecka. Nu till veckan är det inget speciellt vad jag kan minnas. Förutom en tid på tisdag då, kvart över ett. Och så länge sover jag inte i vilket fall som helst inte ändå så. Nåja, nog om mitt sovande.

Imorse såg det för övrigt ut som om det skulle regna hela dagen. När hästarna fått frukost så skvätte det lite regndroppar, märktes knappt. När jag efter knappt en timme skulle släppa ut hästarna så spöregnade det som jag vet inte vad! Jag hade inte kunnat ta mig ut till stallet ens utan att bli som en blöt trasa hela jag. Dessutom har det blåst storm ute hela dagen, från fem och framåt har det dock lugnat sig, men imorse och under dagen har det verkligen varit kraftiga vindar ute. Jag släppte inte ut hästarna då vid nio, himlen var alldeles mörk och det spöregnade som sagt. Varken de eller jag hade uppskattat att gå ut. Efter 30-40 minuter så var det slut på regnandet och himlen var mest bara.. blå. Med några moln här och där. Inga regnmoln. Snacka om att slå om snabbt. Jag släppte ut hästarna och hela dagen har solen varit framme. Skönt det. Få se vad det är för väder imorgon, hoppas givetvis på bra väder.

Jomen det här blir ju uppenbarligen rätt mycket text trots allt. Tänk vilka underverk man kan göra med svammel...

Nu tänker jag avsluta det här inlägget och därefter ta och vatta blommorna här i huset, som det stod en önskan om på en lapp när jag dök upp här igår. Det är inte direkt så att jag har något bättre för mig, jag kan lika gärna göra det. Det är dock småjobbigt, för om det är som i höstas så är det runt trettio blommor att vattna inomhus. Det hänger och står blommor överallt. Verkligen överallt. I och för sig tror jag inte att det finns någon inne på toaletten, men annars så är det blommor överallt. Hej och hå. Själv har jag två blommor att ta hand om hemma. ;-)

Ha en trevlig kväll och trevlig helg. Det tänker iallafall jag ha. En slapp sådan trots att jag är bonde i helgen. Dessutom är det söndag imorgon och efter söndag kommer måndag, måndagar är bra. Nu är det i och för sig så att Cityakuten lyser med sin frånvaro, men saksamma. Gillar ändå måndagar.

Googlande.

(Ibland kunde jag inte ta första bilden av olika anledningar, men de första som gick att ta har jag tagit. Så ibland har det varit bild nr 3 eller så, pga konstiga hemsidor eller lite väl vulgära/groteska bilder.. som jag ärligt talat inte vill ha publicerade på min blogg.)

Answer these questions by posting the first image that comes up on google image for the answer:

1. Your age on your next birthday

2.Your favourite colour

3. Your middle name

4. The last meal you ate

5. Your bad habit



6. Your favourite fruit/vegetable



7. Your favourite animal



8. The town you live in



9. The most useful thing in your house



10. The name of your pet


11. Your most recent purchase



12. Something that makes you happy



13. Your first name



14. Your last name

Sista april.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här dagen. Jag har hunnit med en del. Jag klev upp runt tio efter en natt som inte bjöd på överdrivet angenämn sömn. Visst sov jag, men kvaliteten var inte den bästa. Jag vaknade dessutom flera gånger. Mycket irriterande. Men nåja, inget att haka upp sig på.

Idag har jag bland annat torkat rent hyllor i diverse skåp och torkat av köksluckor och kökslådor. Jag ska packa ner det sista imorgon när mina föräldrar anländer, förhoppningsvis har de med sig en kartong eller två så att jag kan peta ner täcken och kuddar där och annat småkrafs som inte passar att peta ner i kassar.

Kikat lite på en film också. Edward Scissorhands. Har aldrig sett hela filmen förut, bara vetat vad den handlar om. Men idag såg jag hela och jag gillar den. Annorlunda, bra. Helt enkelt.

Det svider i mina ögon. Vad är det för fasoner? Tycks vara lite torr.

Det var jag inte riktigt tidigare idag. Dök ner en sväng under eftermiddagen, så pass att det blev ögonläckage. Det gick över relativt snabbt ändå och på kvällen har jag varit på gott humör. Tänkt på bra saker och lyssnat på trallvänlig och glad musik, till exempel "Lyckos dig" med Nanne. Den gör mig glad. Av flera olika anledningar. Har gillat den sedan jag hörde den första gången och nuförtiden gillar jag den än mer.

Imorgon är det måndag. Det innebär Cityakuten. Händer mycket bra/spännande i den serien. Jag gillar den verkligen. Måndag vecka 18 (det vill säga imorgon) innebär också att vi ska tömma min lägenhet på nästan alla saker som finns här. Förutom datorn, en madrass (inklusive täcke och kuddar) och lite småsaker. Jag måste ha något att sova på till på tisdag och datorn stannar här dels för att jag ska ha något att göra och dels för att jag ska kunna se på Cityakuten imorgon klockan nio. Kommer kännas helt sjukt att vistas i en tom lägenhet. Två nätter till här, sedan är det nytt ställe. Nya grannar. Nytt allting förutom mina saker då förstås. Det blir nog bra det också. En liten omställning kan man väl säga att det blir.

Kramsjuk. Helt klart kramsjuk.

Min mamma ringde ett par timmar sedan från pappas mobil. Bara för att prata slut på de fria minuterna som ingår i abonnemanget varje månad. Hon frågade om jag var hemma (ringde till mobilen), om någon var här, om jag skulle någonstans ikväll och vad jag skulle göra. När jag sa att jag är hemma, ensam och inte skulle någonstans så lät det hon sa som svar som "nämen oj stackars dig som är ensam såhär sista april..". Även om hon egentligen i telefonen sa "Jaha, så du firar den här dagen ensam...?". Ungefär. Men det lät minst sagt som att det var smått synd om mig som skulle sitta ensam idag. Jag sa att jag inte kände mig lockad av att bege mig ut och supa som var och varannan person gör idag. Dessutom har jag inget emot att vara hemma. Iallafall inte en dag som denna.

Jag har alltid varit lite av en ensamvarg. Självklart tycker jag om sällskap och är väldigt social av mig när tillfälle ges och när jag vill det. Men om jag är ensam (vilket jag oftast är) så känns det inte jobbigt. Jag tycker inte synd om mig om jag inte har något att göra eller om jag inte träffar folk. Det kan vara skönt att vara ensam också, jag har inget stort behov av att umgås överdrivet ofta med mina vänner. Förutom en del då, som jag skulle kunna umgås med hela tiden då förstås. Det är också så att om jag är bra vän med någon så kan jag slappna av till 100%, bara för att man umgås och vistas i samma rum/bostad/liknande så betyder det inte att man måste umgås genom att roa varandra hela tiden. När jag är riktigt avslappnad i någons sällskap så kan jag lugnt sätta mig och läsa en tidning och vara tyst en timme medan vännen gör annat, utan att det känns jobbigt med tystnaden eller det faktum att man inte "umgås". Det är så det ska vara. Det är ett tecken på att jag trivs. Att kunna göra saker ensam/för sig själv trots att man umgås. Sådana vänner är toppen. Otvunget umgänge. Det känns bra. Att bara vara. Pyssla lite var för sig. Titta på tv tillsammans. Prata. Skratta. Äta. Sitta i ett varsitt rum. Inga problem, allt funkar. Sådana vänner borde alla ha, det är den bästa sorten.

I och för sig kan det vara så att man skulle kunna umgås på det sättet med fler vänner, om det inte vore för att de bor som de gör och för att man kanske träffar dem under en begränsad tid. Som när jag umgås med L, hon bor på 19 kvm precis som jag. När vi träffas så umgås vi aktivt så att säga. Visst kan man glo på tv och vara tyst en halvtimme utan att det känns jobbigt, hon är en sådan vän. J likaså. Men eftersom man träffas några timmar bara (oftast), så kommer man sällan till det där stadiet då man gör saker för sig eller vad man ska säga. Men det skulle jag kunna. Jag har inte många vänner, men de jag har är de bästa. De finns där oavsett vad. Det kan ibland gå ett par veckor mellan gångerna man talas vid per telefon till exempel, men det är som vanligt när man väl hör av sig igen. Det är så det ska vara. Tecken på hållbar och bra vänskap. Verkligen.

Det är väl i stort sett en eller två vänner som någonsin klagat på mig som vän. För att jag hört av mig för sällan eller liknande. För att jag inte velat träffas så ofta. Jag har sällan hört klagomål på hur jag är som vän i övrigt, men just det där med att höra av sig och att träffas - det har jag hört saker om både en och flera gånger. Jag vet inte om det beror på att folk tiger och inte vill/vågar säga saker till en (vilket man borde, om man är goda vänner) eller om det helt enkelt är så att det inte finns något att klaga på. Ingen är felfri, jag tillhör också den skaran människor som inte är felfria. Som har brister precis som alla andra. Jag är omtyckt ändå och jag vet om det.

Jag anser själv att jag har många bra sidor, att jag har många goda egenskaper som människor uppskattar hos mig. Som jag själv uppskattar att jag har. I överlag är jag nöjd med hur jag är, visst finns det sådant jag irriterar mig på och inte är alltför bekväm med, men om man ska väga positiva mot negativa delar så vinner de positiva delarna med hästlängder. Det är inte alltid jag kan övertyga mig själv om hur bra jag faktiskt är, men jag jobbar på det. Jag är nöjd med hur jag ser ut, jag tycker om min kropp, jag har inga större klagomål på min personlighet och jag har till och från gott självförtroende och ett ego som är sådär lite lagom stort. Ibland lite större och kaxigare än andra dagar. Det pendlar lite. Men jag trivs. I överlag trivs jag. Svackor har vi alla. Såklart.

Nu tänker jag göra något så viktigt som att se efter om det är något vettigt som sänds på tv ikväll eller om det är kört på den fronten. Jag tänkte bara uppdatera lite här och därefter göra annat. Nu när uppdateringen är gjord så återstår att "göra annat".

På tisdag börjar jag förövrigt att jobba. I Stockholm alltså. Upptigning 05.45-05.50 någongång varje morgon. Tar tåget till Stockholm 06.40 och tar tåget hem 17.40 skulle jag tro, om jag inte genom ett under hinner med tåget 17.10 - men det tror jag inte eftersom jag slutar 16.45 varje dag. Toppen. Borta hemifrån åtminstone 12 timmar per dag. Men nog fasen ska jag peta in lite socialt umgänge ändå någon kväll eller sådär, för jag tänker inte gå omkring och bara "sova - jobba - äta - jobba - äta - sova" i två veckor. Glöm det. Jag må vara trött, men då får det väl vara så. Jag tänker inte isolera mig bara för det. Välkommen till verkligheten bruden, det är sådär det kan vara när man ramlar ut i arbetslivet och jobbar. Lite tid över till annat. Men det får gå, allt går bara man vill. Det blir vad man gör det till helt enkelt. Svårare än så är det inte.

Nu blir det iallafall annat. Ska inte sitta här och svamla.

Rastlösrastlösrastlös.

Denna dag har jag gjort nytta. Jag har ringt en drös med "viktiga" samtal och packat saker. Sju kassar med böcker, småkrafs, kollegieblock och lite annat har jag samlat ihop. Slängt skräp och funderat på hur många kartonger det behövs för resten av grejerna i mitt hem. Som inte är möbler alltså. Jag har skruvat isär ett bord som jag hade en tv på förut, allt för att ta så lite plats som möjligt.

Jag har idag ringt till Vattenfall, Studentstaden, Proffice, CSN, skolan och jag har betalat räkningar. Alla obetalda räkningar jag kunde hitta, även de som inte ska vara betalda förrän om en månad betalade jag redan nu. Skönt att ha sådant gjort. Även om summan som blev kvar på kontot sved en hel del. Det lilla som blev kvar. Inte kul.

Jag är rastlös. Fruktansvärt rastlös. Jag försöker hålla mig sysselsatt, men det är inte så lätt som det låter. Visst har jag mycket att göra om jag nu skulle lägga den sidan till, ändå känner jag mig rastlös. Jag hoppas telefon piper till senare idag, min mobilfånen alltså. Hemtelefonen lär ringa den också misstänker jag, såg att min kära mor ringt igår och det brukar bli så att hon ringer igen dagen efter om jag inte ringer upp. Förmodligen inget viktigt, skulle tro att det är allmänt prat om bland annat flytten som står på schemat.

Inatt blev det inte mycket sömn för fröken Heidi. Den sömn jag fick var inte av den bästa kvaliteten heller. Men inte ska jag sitta här och gnälla över det, när det finns värre saker än så som skulle kunna hända istället. Lite sömn är bättre än ingen sömn alls. Så, sluta gnäll då. Ja, jag ska. Dessutom ska jag sluta prata med mig själv också när jag ändå är i farten.

Just det, idag har jag förgäves försökt få tag i någon på vårdcentralen här för att boka en tid hos en läkare. Helt omöjligt. Så, det är bara att inse att om man ska ha en chans att få tag i dem så ska man kasta sig på telefonen kvart i åtta på morgonen då telefontiden börjar. Under dagen är det kört. Typiskt. För jodå, tummen har halkat ur en bit så att jag ska söka hjälp för diverse problem jag har. Vissa av dem är lite för jobbiga för att jag ska kunna vifta bort det i all evighet. Lika bra att få saker och ting överstökat.

Skrivklåda idag. Vilket jag i och för sig har mest hela tiden, men idag är den snäppet värre än vad den brukar vara. Det har med rastlösheten att göra. Jag vet att jag så småningom kommer att slappna av och bli kvitt den där känslan, men just nu är den där den är så att säga. Om jag kapar av alla vägar för tankarna, kan det hjälpa tro? Tveksamt. Det är som det är. Jag kan ingenting göra. Typiskt nog.

Joråsåatt.. Kanske dags att fixa något ätbart? Åt visserligen yoghurt och müsli nyss, men det räcker inte. Jag måste få i mig något mer. Mackor kanske? Vore inte helt fel. Jo lite. Egentligen är det helt fel bröd, men det är det enda jag har hemma just nu och jag tänker inte gå och handla så länge jag har varor hemma. Dessutom är det bara bra att jag äter upp det som finns i frysen så at jag kan köpa nytt då när jag flyttar. Eftersom mina föräldrar genomför flytten själva på tisdag så besparar jag dem det där med att hitta rätt hylla i frysen och kylskåpet och så vidare. Det kan jag ordna själv när jag kommer hem från jobbet.

På tisdag börjar jag jobba, i Stockholm alltså. Vecka 18 och 19 kommer jag att åka dit varje morgon med tåget 06.40 och tar förmodligen tåget hem 17.40 så att jag är hemma i Uppsala efter klockan sex och hemma i min lya efter halv sju. Toppen. Långa dagar minst sagt. Vadå fritid? Vad är det?

Nu. Annat. Kan inte sitta här och svamla i all evighet.

Långfredag.

Den här dagen kan inte gå långsamt nog verkar det som. Jag skulle inte ha något emot att helgen svischade förbi snabbt. Utan att märkas. Så blir det givetvis inte, nej, det ska givetvis segas fram. Timme för timme, minut för minut, sekund för sekund. Snigelfart. Allt för att jävlas. I stort sett så.

Idag är det troligtvis städning på schemat. Dammsugaren behöver få komma ut från garderoben en sväng och rastas. Antingen det eller att jag utvecklar dammallergi. Ungefär. Jag väljer nog att rasta den. Min blåa Hugin.

Jag undrar i mitt stille sinne vad jag ska ta mig till. Jag känner mig mer avtrubbad än vad jag gjort på länge. Det har suttit i länge, i flera dagar nu. Det går över, jag vet det, men det är drygt. Sådant som i vanliga fall får mig uppåt reagerar jag knappt på. Sådant som i vanliga fall skulle ge mig ögonläckage ger mig inget ögonläckage. Jag är avtrubbad bara. Det lär jag väl få igen för senare, brukar bli så. När man tror att det är bra, när man tror att man har läget under kontroll så brister det. Det är en klassiker. Men vem vet, min kropp kanske har skärpt sig och slutat med sådana fasoner. Vad vet jag. Just nu vet jag bara att jag är avtrubbad. Gör ont i mig också, men ändå är jag avtrubbad. En rätt jobbig känsla om jag ska vara ärlig.

Två dagar kvar tills jag fyller tant. Nåja. Inte riktigt "tant" kanske, men 22 iallafall. Klockan 09.12 på söndag blir jag 22, om man ska vara väldigt petig och exakt. Jag har ingen aning om vad jag kommer att få i present. Får säkert något trevligt, jag brukar få det. Behöver inte vara något märkvärdigt alls.

Det är nästan så att jag borde lyssna på Iron Maiden, In Flames, Van Halen och AC/DC idag. Istället lyssnar jag på min vanliga lista med musik. Smått och gott. Vissa låtar hoppar jag förbi när de dyker upp. Man behöver inte gnida in salt i såren direkt. Känns lite onödigt. Eller rätt så väldigt onödigt.

Mitt hjärta slår hårt. Nu menar jag inte hjärtklappning, att det slår fort. Utan hårt. Det känns som om det slår ovanligt kraftfullt. Det känns så ibland. Jag förstår. Inte konstigt att det gör det. Ibland.

Jag borde gå upp på taket. Andas in frisk luft. Rensa tankarna. Bara vara.

Bara vara. Det är något bra. Att bara vara. Med rätt sällskap är det bland det bästa som finns. Att inte göra någonting speciellt. Bara vara och titta på tv till exempel. Kvalitetstid, på sätt och vis. Joråsåatt.. Så är det. Just nu är jag inte mycket för sällskap överhuvudtaget. Det tar emot att åka hem till päronen imorgon för att stanna där till på söndag. Det innebär att jag ska vara social. Kanske kan jag träffa brorsdöttrarna i helgen? Hoppas det. Jag saknar dem extremt mycket. Gullungarna. Jag tänker dessutom passa på att tvätta imorgon när jag ändå åker till päronen. Bekvämast. Då ska allt tvättas, handdukar, sängkläder och kläder som ligger i tvättkorgen som jag inte fått tummen ur att tvätta än. Det blir nog bra det också.

Dålig låt. Byter.

Sådär.

Jag har dock inget mer att tillägga just nu. Känner inte riktigt för det just nu. Kanske skriver mer senare eftersom jag fått en släng av en extra jobbig skrivklåda som jag inte tycks bli av med.