Halka i hundskit.

Ute på landet. Hundvakt. En tik och hennes tre valpar. Som är rätt små och långt ifrån rumsrena, de har inte ens varit utomhus än. Eller.. två av dem var faktiskt ut på verandan på baksidan en stund på kvällen när deras mamma var därute, då vågade två gå ut och en låg och sov inne. Hur som helst, man får kolla var man sätter fötterna när man rör sig där valparna är/har varit. Risken finns att man annars kliver i en pöl med kiss, alternativt halkar i en diskret liten hög med hundskit. Inget av det är något jag strävar efter, så därför har jag råkoll på var de gör sina behov och tar genast bort skiten/torkar upp kisset. Här finns inget som heter "jag ska bara [infoga något lämpligt] först" - då glömmer man bort att man ska torka upp något och rätt som det är så står man i skiten. Inte för att det har hänt än, men det skulle lätt kunna hända. Kiss har jag klivit i en gång. Efter det blev jag än mer uppmärksam på var pölarna finns. Ibland är det fantastiskt roligt att vara hundvakt.. *harkel*

Imorgon åker jag hem. Runt två skulle jag tro. Jag har varit här sedan i fredags. Det är lugnt (nåja..) och skönt med bara fyra hundar hemma. Varav tre är små valpar. Som det är en jäkla fart på i och för sig, men ändå.

Annars då? Insåg att det är två veckor sedan jag skrev här sist. Man kan inte direkt påstå att jag skriver överdrivet regelbundet för tillfället, å andra sidan så är det inte många som läser (vad jag vet) och ingen har yttrat sig om att jag skriver så sällan.. Så, det känns som om det inte gör så värst mycket att jag uppdaterar bloggen så sällan som jag gör. Har inte överdrivet mycket att skriva om ändå. Eller jo, det har jag alltid. Frågan är väl dock vad jag bör/kan/ska/vill skriva om och inte. Lika bra att låta bli, för det mesta iallafall.

Jag har ett riktigt stort och riktigt fult blåmärke på min vänstra arm. Jag har aldrig haft ett så stort blåmärke förut. Nog för att blåmärket jag fick i oktober då Zeppolin bet mig i låret var stort och fult, men det här.. Med tanke på hur smala armar jag har, så är ett blåmärke av den där storleken inte att föredra om man säger så. Vad sägs om att blåmärket brett ut sig över en tredjedel av min arm? Joråsåatt.. Jags ser misshandlad ut. Minst sagt. Jag är lila, gul, blå och röd. Läcker som få är jag.

Varför?

Så kan det gå, när en på vårdcentralen ska ta blodprov och sticker igenom ådran helt. Det gjorde ont från det att han stack in nålen och .. resten av dagen (jag var där på förmiddagen). Som om det inte var nog, att det gjorde ont, fick jag äran att gå omkring med en rejäl svullnad/bula på armen resten av dagen som gjorde så förbannat ont att jag inte kunde räta ut armen, inte heller böja den så värst mycket. Ondast gjorde det att räta ut armen, det kvittade om jag böjt armen ett par centimeter bara eller mer. Det gjorde lika ont varje gång jag rätade ut armen. Toppen. Inte. Dagen efter var svulladen nästan helt borta, men öm var jag fortfarande och jag hade ett stort blåmärke kvar som "minne".

Jag trodde att det inte skulle bli större än vad det var då, blåmärket alltså. Hur kunde jag vara så dum? Att jag trodde att det inte skulle bli värre? Det har bara blivit större och större, men nu tror jag att det inte kommer att bli större. Nu kommer den väl bara att skifta färg tills det slutsligen försvinner. Irriterande.

Fyra rör blod tog de. Sedan kom han på att han skulle ha ett till och då hade han redan förstört min vänstra arm, så han fick sticka i högra istället. Det gick bra. No problems. Efter ett par dagar fick jag dock ett blåmärke. Det är väl tre centimeter brett och fem-sex centimeter långt. För ett sketet nålstick? Ja jösses..

Jag var alltså hos en husläkare i tisdags för att kolla upp lite saker som krånglar inuti min kropp. Främst magen och hjärtat. Därav blodprovet. 14 grejer skulle de kolla upp med det. Inte hört något än, jag vet inte om det är så att de i sådana fall hör av sig i början av nästa vecka om det är något (med tanke på denna "korta" vecka). Är det inget konstigt/fel med proven, så är det tystnad från deras håll. Det innebär att jag får återkomma om problemen kvarstår (det lär de göra ja), för att kunna göra andra undersökningar. Om det i sin tur inte visar något eller ger något så skickas jag vidare till specialister på akademiska som får ta reda på vad som är fel. Det ska väl ordna sig det här, i slutändan, det också.

Min mage är riktigt elak mot mig idag. På mig har jag ett par gråa byxor, killmodell (eftersom de är köpta i en affär med enbart killkläder..), som i vanliga fall sitter väldigt löst i midjan. Det har de alltid gjort. Och idag då? Idag spänner de åt så pass mycket att jag måste ha översta knappen uppknäppt och det krävs en hel del svullnad för att behöva ta till det. Magen är väldigt svullen, den väsnas och bullrar och gör ont. Jag är rätt angelägen om att få reda på vad som är fel med min mage.. Men snart så. Har jag väl svar på den saken också.

AJ!

Nej. Nu får det vara nog. Jag kan inte sitta här och skriva mer, min mage dummar sig och det är bara allmänt jobbigt just nu. Min kropp mest. Elakelakelak.

Men bortsett från all skit som min kropp bidrar till genom att bråka, så är det bra med mig. Finfint rentav. Jag har då inget att klaga på. Oh no. Hell no.