Nämenojdåhoppsanhejsan.

Det var värst, jag tänkte skriva ett blogginlägg. Dock vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, så det får bli som det blir. Jag kan väl uppdatera om några saker i alla fall som har med mitt liv att göra. Först och främst måste jag nog nämna att jag har en pojkvän, den bästa man kan tänka sig. Henrik heter han och det känns toppen! Kärlek. It is. For real. Me happy - helt enkelt.

Vidare kan jag tala om att jag fortfarande är sjukskriven, det är jag till elfte mars. Vad som händer efter det har jag ärligt talat ingen som helst aning om. Vilket är smått ångestframkallande, vilket jag verkligen inte behöver men det är bara att bita ihop och se glad ut vare sig jag vill eller ej. Ska träffa min läkare den sjätte om jag inte minns fel och tills dess ska jag ha kommit på någon form av aktivitet som jag vill göra. Som ett första steg tillbaka till arbete eller studier. Jag har en månad på mig att tänka ut något eller rentav börja med något. *andas djupt och räknar till tio*

Befinner mig sällan hemma ruttnandes i mitt studentrum i Uppsala. Faktum är att jag nu varit i Västerås 1,5 vecka med endast en halv dag (det vill säga: en dagstur) i Uppsala. Sålde en bok, träffade en försummad vän, spelade lite tv-spel, vattnade blommor och kollade igenom min post. Sedan överraskade jag pojkvännen genom att dyka upp här igen på kvällen istället för på eftermiddagen dagen efter. Det var uppskattat minsann! Vad gör jag här då? Spelar WoW på min dator (som jag tagit med hit ja), umgås och bara har det bra. Riktigt trivsamt.

Stel i nacken, beror på spelandet och så brukar jag vara stel. Inte så nice nej.

Apropå kropp, jag har gått upp två kilo. De kilon jag varit utan i flera månader då jag knappt haft någon aptit. Å andra sidan, inte ens min kropp kan låta bli att öka i vikt efter att ha ätit det mesta av fyra kladdkakor själv. På åtta dagar. Igår åt jag en hel själv eftersom Kärleken inte ville ha. Ehum.. Tre deciliter socker, 100g margarin och så övriga ingredienser. Nyttigt värre.. *harkel*

Hur är läget annars då? Det pendlar. Vissa delar av mitt liv känns bra, såklart. Andra delar mindre bra, jag dyker ner på botten oregelbundet och med lite tur håller det värsta i sig en kväll bara och så är det bättre dagen efter. I värsta fall har jag en svacka några dagar. Jag vet att jag inte behöver dölja det, men det tar tid att vänja sig vid att inte hålla masken i de flesta lägen. Utåt kan det verka som att jag mår bra, medan jag går sönder inombords då och då. Jag hinner aldrig bli hel, själens lim hinner inte torka innan något sliter sönder den igen. Vad är det som gör ont? Om jag ändå kunde svara på det, så enkelt det vore. Jag ska väl inte klaga dock, för det är trots allt bättre nu än det var i höstas. Men bra? Nej. Bättre? Ja. Jag har tur, jag har fina vänner och en underbar pojkvän som finns där för mig. Jag går fortfarande hos en skötare, jag har tid på onsdag igen. Det blir nog bra det.

Mormor ligger på sjukhus än, där kommer hon förmodligen vistas tills hon dör. Puckade idiotiska stroke. Den fick hon i början av december, läget såhär två månader efter är inte så himla mycket bättre. Min lilla (för ja, hon är liten/kort) mormor håller på att tyna bort och har dropp för att hon inte kan dricka så mycket. Det gör ont att höra om hur hon mår. Samtidigt som jag vill veta allt som går att veta. Hon är deprimerad (no shit liksom, vem skulle inte deppa ihop när man plötsligt blir liggande på sjukhus halvförlamad helt plötsligt - resten av sitt liv?) och kroppen är emot henne. Halvt förlamad och så vidare. Livet är orättvist. Det är sannerligen orättvist.

Jag måste nog traska till ica. Det var något jag kom på tidigare idag att jag skulle köpa, vad det var minns jag dock inte. Suck. Dock vet jag att det är läge för bumlingar idag. Jag har varit utan i sex dagar nu, det är inte illa pinkat i och med att jag besökt ica flera gånger under veckan utan att köpa de där goda blåa bumlingarna. Undrar om Kärleken tänkt göra den där ananaspajen idag? Det märks väl. Borde väl ta fram lax från frysen också, svårt att tillaga maten om den ligger i frysen misstänker jag.

Nu får det vara nog. Det blev visst en hel del skrivet ändå, för en gångs skull.