Jag vill inte vara mig.
Det finns dagar då jag inte vill vara mig, Heidi. Idag är en sådan dag. Dels för ångesten på dagen/eftermiddagen. Dels för andra jobbiga saker som dock är sådant som är nödvändigt. Men som gör ont. För att jag vet att det inte bara är i mig det gör ont. Och om hat uppstår så förstår jag det. Jag respekterar det. Besvikenhet. Tilliten spricker och försvinner. Sådana saker. Sådana där saker som man önskar att det inte ska finnas, men som finns ändå. Som skapas ändå. De där känslorna. Allt som förstör.
Det är bara att inse. Jag vill inte vara mig. Och jag önskar att jag kunde isolera mig helt. Stänga ute allt.
Men.
Det funkar inte så i verkligheten.
Förlåt.
4 kommentarer:
Gaska upp dig. Du är som pippi långstrump, du kommer klara dig!
Rent hyptotetiskt, hur skulle man göra för att prata med dig, dvs inte över bloggkommentarer som hela världen kan se? Rent hypotetiskt, förstås.
Så.
Jag vet.
Skicka en kommentar