Mitt liv just nu.

Jag är rätt så tillfreds med mitt liv just nu. Visst finns det alltid saker som kan och ska bli bättre, men i överlag så är jag tillfreds med mitt liv som det är. Det är på väg åt rätt håll på flera fronter och det känns bra. Jag har kommit igång med träningen, skolan flyter på någorlunda bra, jag har skärpt till mig när det gäller städning och diskning och jag har plötsligt pengar att röra mig med och att lägga undan för framtida utgifter. Dessutom finns det andra glädjeämnen i mitt liv som lyfter upp mig rejält. Som gör att jag ler och som får mig att må bra. Det tycker jag om. Det är så det ska vara.

Det är nästan så att jag kan sträcka mig till att säga att jag är lycklig. Jo, hör och häpna. Jag är det. Lycklig. Och jag är värd det. Varenda liten minidel av en lyckokänsla är jag värd. Det är inte ofta jag kunnat säga att jag är lycklig, men det är precis vad jag är. Jag känner lycka. Det finns anledningar till att känna mig lycklig. Jag har medvind i livet för tillfället och hoppas att det här året fortsätter i samma anda. Förra året var inte mycket för medvind, det året var mer inne på motvindar. 2005. Men nu är det 2006 - nya friska tag. Visserligen var delar av 2005 riktigt bra. Medan andra delar var .. mindre lyckade och bra. Så är det väl med det mesta, det finns alltid negativa och positiva delar när det gäller saker och ting.

Jag själv har många positiva sidor tycker jag, men jag har också många negativa. Men det gör mig bara till människa. Det är så det ska vara. Det är det som kallas "perfekt" i min värld. Jag är mig själv och det brukar duga gott och väl, trots negativa sidor och sådant. Jag är omtyckt för den jag är, inte för någon jag vill vara.

En gång i tiden fick jag höra några ord ett par månader in i ett förhållande i stil med:
"Nu tycker jag om dig för den du verkligen är. I början tyckte jag om dig för en jag trodde att du var.". Med det menades alltså att personen ifråga tyckte om den Heidi som han lärde känna i början, när allting var relativt nytt och man trots allt inte kände varandra så väl. Men sedan när han lärt känna mig så tyckte han om mig för den jag verkligen var. Inte den jag verkade vara. Äh. Svårt att förklara, räcker väl med att jag vet vad jag menar och vad han menade då. Men det är så det ska vara i vilket fall som helst. Att jag är omtyckt för den jag är. Det är jag, det vet jag att jag är.

Det finns människor som tycker att jag är rolig, intressant, snäll, spännande och så vidare. Som väljer att umgås med mig just för att jag är jag. Fantastiskt.

Jag skulle kunna skriva om vissa saker i all evighet, men det tänker jag inte. Allt är inte för andras ögon. Allt är inte till för att läsas av människor öppet på nätet. Allt är inte till för andras sinnen och tankar. Det är mycket jag har inom mig som jag istället väljer att skriva ner i en bok som ingen någonsin kommer att få läsa. Jag väljer också att prata om alla de där sakerna med människor som jag har nära i det "verkliga" livet. Människor som är inblandade i mitt liv på något sätt, på riktigt.

Det jag skriver i min blogg är en bråkdel av allt som försiggår i mitt liv och i mina tankar. Det är små smulor av det liv jag lever, smulor som jag trots allt väljer att dela med mig av. Ibland så kryptiskt att jag knappt själv förstår vad jag menar. Ibland så att bara vissa kan läsa mellan raderna. Ibland så att det inte går att missa vad jag menar, för det står så självklart och öppet.

Men det mesta, det behåller jag för mig själv eller delar med dem som det berör. Som det ska vara, tycker jag.

Nu ska jag äta en banan och därefter fixa lite med olika saker. Jag har räknat en del matte idag och det har gått bra idag faktiskt. Jag är på oförskämt gott humör idag, det var jag igår också och i måndags. I helgen var det rätt uppåt också för den delen. Men denna vecka har börjat bra och jag hoppas den fortsätter så. Nästa vecka blir också en bra vecka har jag bestämt. Jag har mycket att vara glad för. Och det är en härlig känsla. Minst sagt.

Det tänker jag njuta av till det yttersta.