Lyckos dig.

Jag erkänner. Jag gillar låten "Lyckos dig" med Nanne. Den är med på spinningpasset som är på måndagar. Den är väldigt trallvänlig och rytmen i låten gör att jag trampar på lite extra. Nynnar med inuti mitt huvud. Man blir glad av låten. Må vara tjatig text och den är enkel och liknande. Men jag gillar den helt klart. När jag ändå erkänner sådana saker kan jag säga att Lena Ph med låten "Han jobbar i affär" (som också är med på spinningpasset) gör att jag trampar på lite extra också. Den är också trallvänlig och så. Musiken är viktig vid spinning. Hm.. I början av passet är det är "Hey baby" med Dj Ötzi också. Och ehh.. då trampar jag också på lite extra. Lätt att ryckas med helt enkelt. Vilket är bra. Väldigt bra. Jag gillar det där passet. Lagom tungt. Alltså .. motståndet när man cyklar reglerar man ju som man känner för, men det är ändå lagom tungt. Lagom mycket med stående partier och sådär. Roligt helt enkelt.

Och nu dök "Lyckos dig" upp i min playlist bara för det. Trallvänlig som fan. *nynnar med*

I kroppen rusar små hormoner,
känns som om de är miljoner,
i dina ögon kan man drunkna,
ja utan flytväst lär jag sjunka.
Tänk så kul vi två kan få.
Jag hjärtar dig om du förstår.

Jag känner något är på gång,
jag känner natten kan bli lång,
du är fantastisk hela du,
se till och gör något med mig nu,
jag känner att det här blir bra,
för lyckos dig här är ju jag.


Nog om den nu.

Idag är det fettisdagen. Antar att det är meningen att det ska uttalas "fet-tisdagen" (eller det är väl det som menas med denna dag). Jag påstår inte att det är så, men jag har hört många säga så. Själv säger jag fettis-dagen. För en fettis blir man väl om man äter för många semlor. Eller något åt det hållet. Jag tänker inte äta någon semla idag. Jag har ätit en semla i år och det var av ren slump, blev bjuden på semla en gång när jag gick hem till Lisa (andra februari) och jag brukar nöja mig med att äta en semla om året. Om det nu inte blir så att någon bjuder en på semla, då äter jag förstås. Men jag går inte och köper semlor själv bara sådär. Jag har å andra sidan andra laster som skulle kunna leda till att vissa kroppsdelar ökar i storlek. Och då menar jag inte att muskelmassan ökar om man säger så.. *harkel*

Det rycker i ögonlocket på mitt högra öga emellanåt. Det har det gjort sedan i söndags. Inte hela tiden, men det går inte många minuter mellan ryckningarna. Det är lite irriterande. Brukar sällan få sådant där. Jag brukar ibland får det i en punkt på ena skinkan (mycket obehagligt kan jag meddela), ryckningar alltså. Det går inte att göra något åt det heller, bara att vänta ut det. Bara att stå ut med att det rycker i ena skinkan. Tur att det händer så sällan. Nu är det "bara" den här ögonryckningen som stör mig. Men det går väl över det också snart.

På fredag (på dagen) ska jag åka till stallet till Zeppolin. Jag ska rida. Jag trivs uppe på hästryggen. Dock har jag liiite svårt att trivas däruppe på hästryggen när snön vräker ner och det är tio minusgrader ute och det blåser så att man känner sig som en isbit och hästen ser inte heller ut att gilla ridturen. Då stannar jag hellre inne i stallet och pysslar. Eller tar en kort ridtur på max 20 minuter. Mer klarar iallafall inte jag av, det är långt ifrån roligt eller trevligt att rida när det är så. Få se vad det är för väder på fredag. Om det är kallt så är det okej, man kan klä på sig ordentligt. Om det snöar så är det inte lika trevligt. Det visar sig väl. Hur det blir. Hur som helst får jag ju känna närheten och värmen av henne. Zeppolin. Som jag känt i åtta och ett halvt år nu. 1997 - året då jag fick en fråga från I om jag ville hjälpa Pernilla med Zeppolin. Att I frågade mig berodde på att jag tagit hand om hennes häst till och från innan. Hon tyckte jag var toppen som hästskötare och valde därför att fråga mig. Jag tackade ja till det och det har jag aldrig någonsin ångrat kan jag säga.


Zeppolin är underbar. Mycket speciell är hon, fin är hon också. I år fyller hon femton år. Inte så värst ung längre, men ungdomlig är hon än i sitt beteende emllanåt. Jösses. Pigg är hon också. Och leka kapplöpninghäst är jätteroligt tycker hon när man rider ut. Full galopp så fort hon bara kan tycker hon om. Jag kallar det kontrollerat sken när vi susar fram på vägarna på det viset. :)

Jag är stel i nacken. Jag skulle behöva massage. Knådas och lida lite. Det gör ont, men efteråt är det skönt och man känner sig nästan som ny. Dock ger det inte samma resultat att massera själv som när någon annan gör det åt mig. Men jag får knåda själv. Det går det med.

Det är nog dags att tända ett par lampor här. Även om det fortfarande är ljust ute så att det lyser upp lägenheten en aning så är det lite på gränsen. Jag brukar tända lampan vid spisen, det är sådär lite lagom. Den och hjärtlampan i fönstret. För att den ger ett mysigt rött sken.

Mys.. Var jag tvungen att skriva "mysigt"? Minsta lilla antydning på mys får mig att reagera. Det går i vågor det där. Jag är alltid myssugen, men ibland kommer jag in i perioder då jag längtar efter det mer än vanligt. Jag är inne i en sådan period nu. Jag tycker om att kramas (och allt annat också som räknas till mys). Det är mysigt (såklart) att lägga armarna om en varm och go kropp. Det är mysigt att känna någons armar runt sin kropp. Det är mysigt att krypa tätt intill någon och bara vara. Lägga huvudet mot en axel och njuta av närheten. Ligga sked. Bara vara. Det är mys. Mycket mys. Bli pillad i håret eller i nacken. Varför började jag skriva om det här nu för? Nu blev jag ännu mer längtansfull. Mys .. SLUTA! Innan jag blir tokig. Jag får ändå inget mys här och nu. Det närmsta jag kommer mys är att krypa ner under täcket när jag ska sova och dra upp täcket till öronen, dra upp benen och bara njuta av att det är så skönt att ligga nerbäddad. Liksom.

Snart dags att inta föda igen. Stuvade makaroner och falukorv. Som igår efter spinningen. Annars kommer jag att hälla ut mjölken, jag dricker nämligen inte standardmjölk ("röd mjölk"). Jag tycker att den smakar.. ogott helt enkelt. Blandar man i oboy eller liknande så går det an, men jag har ingen oboy och dessutom känns det som om jag lika gärna kan göra stuvade makaroner igen - annars är det risk för att jag äter yoghurt och mackor istället. Vilket jag ju ska försöka undvika. Det är mellanmål - inte "riktiga" måltider. Skärpning måste uppnås från mitt hål helt enkelt.

Nog med svammel.