Heidi blog Uppsala.

My God, någon har sökt på "Heidi blog Uppsala" (ja, med ett b) och ramlat in på min blogg. Inte så svårt att lista ut att det förmodligen var just min blogg som eftersöktes. Dessutom är det ingen "okänd" som hittat hit, den där ip-adressen har jag sett här i min blogg åtskilliga gånger förut. Stockholmare dras hit. Helt klart. För det står "Stockholm" som ort på var och varannan som hittar hit. Även om man sorterar bort sådana som söker på konstiga saker via google eller sådär och hamnar här. Som "vad ska jag äta för att få större bröst" eller vad någon nu sökte på här nu senast i veckan. Lustigt det där. Jag tycks ha många läsare trots att få yttrar något när de väl är här. "Syns inte - finns inte" funkar inte i bloggvärlden. Eftersom jag ändå kan se att folk besöker min blogg, trots att de tiger som små pyttemusar när de väl är här och läser en massa dravel. ;)

Inatt var jag väldigt aktiv. Nu menar jag natten till söndag. Jag åkte bland annat bakpå en hoj fort som jag vet inte vad (höll på att skriva något värre, men tänkte göra detta inlägg svordomsfritt). Det sög till rejält i magen när jag satt där bakpå den där svarta (varför var den svart? Fel färg) motorcykeln och for fram på vägarna. Kan väl tillägga att jag aldrig åkt bakpå en motorcykel någongång. Det ska jag dock se till att ordna i vår. På ett eller annat sätt. Det rycker i åkabakåpenhojtarmen nämligen. Hur som helst, i drömmen blev det plötsligt mörkt och då kunde man inte köra hoj längre (ehh..?) och den byttes ut mot en bil. Jag satt med hjälmen på i bilen också och vi for fram på vägarna i en hastighet som var låååångt över den tillåtna gränsen. När jag vaknade på morgonen så kände jag ett lustigt begär efter att åka motorcykel. Men landade platt från de där drömmarna när jag kom på att det är februari och minst tre decimeter snö ute. Och kallt. Nåja. Det var väldigt härligt i drömmen iallafall, just den där sugande känslan i magen var spännande. Sådan där känsla man kan få när man åker olika åkattraktioner på exempelvis Grönan. Med skräckblandad förtjusning.

I en annan dröm så åkte jag till en skidort en bra bit bort bara för att umgås med folk en kort stund. När jag säger "en bra bit bort" så menar jag mååånga timmars bilresa dit och hem. När jag kom fram så visade det sig vara min mormors hus. Och mormor och morfars hundar (som varit döda sen 2002, både morfar och hundarna..) fanns där också. Hannas föräldrar dök upp av någon anledning dessutom, de skulle hämta saker i ladan. Jaha, för det åker de över femtio mil..? Nåja. Jag tittade på medan människorna jag skulle umgås med tog på sig "skidåkarkläder" och själv stod jag där och konstaterade att det var fint väder för skidåkning, men jag åkte inte skidor. Jag har inte åkt slalom sedan april 2004 och det är också första och enda gången i mitt liv (nåja, en hel vecka var det då..). Har väl åkt slalom i någon av mina drömmar någongång dock. Inte i denna, men i andra. Jag vaknade strax efter att någon plogat bort fem irriterande snöhögar som låg precis utanför utfarten från gården, om de inte plogats bort så hade man inte kunnat åka ut från gården. Konstigt nog var de inte där när jag rullade in på gården med min bil. Förövrigt hade alla människor svarta Saabar. Precis som min, dock nyare varianter. Oookej. Den drömmen var rätt skum. Med tallrikar med köttfärs som låg ute på gården i kylan för att det inte fanns frys inne i huset som egentligen skulle föreställa en stuga. Normalt. Eller inte.

Nog om drömmar.

Denna helg har varit rätt så okej. Igår drabbades jag av en studiemotivation utan dess like. Jag var ute och gjorde den där ekologiska undersökningen jag skjutit upp och sedan gick jag in igen. För att plugga matte i några timmar. Någonstans däremellan åt jag lite och ringde för att prata med mamma och så högg jag in på den skriftliga delen av den ekologiska undersökningen som jag satt och fipplade med några timmar på kvällen. Blev klar och mailade den till läraren. Skönt att ha den ur världen. Faktiskt. Tror den duger gott och väl dessutom.

Hela veckan har jag varit på gott humör. Under eftermiddagen idag började det dock gå neråt, rätt så mycket neråt, men ändå inte ända ner så att säga. Jag åkte iväg på spinning trots att mitt högra knä tidigare idag sa att den inte riktigt var med på noterna. Hur som helst så genomled jag ett pass med nöd och näppe och det var skönt att gå och duscha efter passet. Det var ett sådant där "jag vill dö och jag kommer att dö"-pass. Mina lår ville inte alls vara med och leka. Flera gånger övervägde jag att avbryta och gå därifrån för att hålla mig vid liv, men efter mycket om och men så var passet plötsligt slut och jag insåg att jag hade härdat ut hela passet. Jag är lite småimpad av mig själv över den bedriften. Just för att det var så helvetiskt (nej, det är ingen svordom) jobbigt idag. Värre än sist. Få se hur det går nästa gång. Jag låter mig inte besegras av en stillastående cykel. Svårare än så är det inte. Det vore löjligt om jag gav upp.

Idag har jag förövrigt också pluggat, jag har räknat matte. Det gick skapligt. Faktiskt.

Mitt hem är skinande rent än. Sneglar bort mot diskbänken då och då och inser att det finns ingen disk som hamnar i mitt synfält. Det enda jag möts av är en ren spis, ren köksbänk och en diskfri diskho. Underbart. Det är mycket trevligare att kliva upp på morgonen och mötas av den synen än av ett diskberg som jag gjort 90% av alla dagar sedan jag flyttade hit för strax över åtta månader sedan. Galet. Jag bäddar sängen direkt när jag kliver upp på morgonen oavsett hur trött jag är. Bara för att det är trevligare med en bäddad säng än en obäddad. Hemmet ser trevligare ut rent allmänt och jag mår bra av det. Wohoo.

Annars då? Jotack, det är bra skulle jag tro. Om man bortser från eftermiddagens lilla dykning. Det vände till det bättre sedan igen. Nu känner jag mig rätt neutral. Varken bra eller dåligt, jag bara är.

Imorgon bär det av mot Tierp, då ska jag klippa mig (vilket jag inte gjort sen maj förra året), som vanligt runt tre centimeter. Mer får hon inte ta och det vet hon. Kan hända att hon får ta en centimeter till om hon flirtar lite och har bra argument för varför det behövs, men annars håller jag stenhårt på att max tre centimeter får klippas. Jag vill bara toppa mig. Det behövs nu. Dessutom ska ögonbrynen noppas/snyggas till och ögonfransarna ska färgas. Ska bli kul att se vad det blir för resultat av det.

Ska peta in ett syskonbarnsbesök imorgon också, om de är hemma det vill säga. Var alldeles för länge sedan jag träffade dem nu. Gullungarna. Jag saknar dem verkligen.

På tisdag är det alla hjärtans dag. Ibland förstår jag mig inte på sådana där speciella dagar, varför kan man inte bara uppskatta varandra under årets alla dagar när man känner för det? Kan tänka mig att många "tvingas" till att visa uppskattning på alla hjärtans dag för husfridens skull. Andra tycker att det är jättemysigt med en sådan där dag då man kan gulla lite extra och ge varandra olika saker. Andra tycker att det bara är skit och bojkottar det. Jag känner en del "ofrivilliga" singlar (dvs, singlar mot sin vilja) som inte riktigt gillar alla hjärtans dag av den anledningen att den i stort sett bara är till för par. Vilket inte är alltför långt från sanningen då det mest är just par som firar alla hjärtans dag. De som bokar in middagar och bio eller både och. Och mer därtill. Men vilket hån mot dem som vill bli uppskattade, men som av olika anledningar inte blir det? Måste kännas.. kul. Inte. Å andra sidan är det väl ändå bra att en sådan där dag finns, att de som inte tänker på att visa uppskattning till nära och kära får en knuff åt rätt håll åtminston en gång om året.

Hur ska jag fira alla hjärtans dag? Säg det. Förmodligen är jag hemma och tittar på tv eller liknande. Har svårt att tro att något annat än det dyker upp och förgyller min dag. Det är okej. Jag förväntar mig inget, helt enkelt.

1998 var jag singel på alla hjärtans dag. Ja, jag var singel rentav hela det året. Jag var 14 år och det är inte alltför konstigt att jag var utan pojkvän då. Visst, kär var jag. I en kille som heter Morgan och som gick i pararellklassen. Han visste om det, han ville dock bara vara min vän. Vi pratade då och då och han är en schysst kille, det är han fortfarande. Dock pratas vi sällan vid. Då och då några ord över lunarstorm om hur läget är och så inget mer. Ett par-tre gånger om året kanske.

1999 hade jag pojkvän. A. Jag fick blommor som finns kvar torkade hos mina föräldrar om jag inte minns helt fel. Stora röda rosor med blad som kändes som sammet. Lycka.

2000 hade jag pojkvän. A. Efter några månaders uppehåll. Om jag inte är helt ute och cyklar så var det då jag fick ett guldhalsband med en liten vit sten i. Det var/är fint.

2001 hade jag pojkvän. C. Men han bodde måååånga mil bort. Jag åkte in till Uppsala för att fika med en nyvunnen nätvän, T , vi skulle träffas för första gången. Ingen kärlek inblandad (då via nätet) eller så alls. Ja, tills jag såg honom gå där på gatan. Det var kört. Jag föll pladask. Bara sådär. Poff så hade jag kunnat bli en liten smält hög. DET kallar jag kärlek vid första ögonkastet gott folk. Hur som helst, det visade sig vara mer än besvarat. Vi blev ett par. Trots att jag hade C. T visste om C. C visste inte om T. Två veckor senare gjorde jag slut med C. Utan att berätta om T dock, det fick han veta några månader senare. Fy på mig. Hur som helst, det var en fin alla hjärtans dag. Vi fikade, jag fick en ros, vi satt på en brygga och frös häckarna av oss och så fikade vi på ett ställe till. Promenerade lite. Sedan var det dags att skiljas åt. Jag mötte exet A på tåget hem.

2002 hade jag pojkvän. T. Vi åt kinamat och han fick en specialbeställd bakelse av mig (han älskade princessbakelser) som det stod "Jag älskar dig" på. Blommor också om jag inte minns galet. Jag fick en stor bukett med blommor där på restaurangen och sedan gick vi på bio för att se Ocean's eleven. En fin ettårsdag och en fin alla hjärtans dag. Det var mysigt.

2003 hade jag pojkvän. A. Jodå, samma som 1999 och 2000. Ingen speciell dag. Han tränade medan jag stannade hemma. Jag fick ett "Jag älskar dig" i sängen sent på kvällen. Efter sex och tårar. Det kändes som om han sa det för att han var tvungen för att jag var så ledsen, där och då kändes det så. Blir väl så när man är depp och när man inte hört orden på en månad ... Av mig fick han en ros, kort och massageolja by the way.

2004 hade jag pojkvän. A. Samma ja. Jag fick ett par guldörhängen med vita stenar i mitten. Faktum är att jag har dem på mig just nu, jag brukar ha silverörhängen annars (har ett par favoriter), men jag tappade ena på F&S häromveckan. Dock har jag fått tillbaka det tappade örhänget, men jag har inte bytt tillbaka än. Delade på en flaska vin också. Delade och delade.. som vanligt när vi skulle "dela" på en flaska vin så var det så att han tog ett glas och jag fick resten. Eller något sådant. Hmpf.

2005 hade jag pojkvän. A. Fortfarande samma ja. Vi lagade mat på kvällen och när jag kom hem då från (var jag nu hade varit..) så upptäckte jag ett kort, en chokladask och två par handklovar som satt fast på sängen! DET var en fantastisk present! Jag hade tjatat om just handklovar i över två år utan framgång, för han vägrade beblanda sig med sådana "konstiga saker". Och så hade han gått in i en affär och var till och med tvungen att be om dem i kassan eftersom de inte finns ute i butiken (Teknikmagasinet). Och så fick jag två par. DET kallar jag en present av kärlek. De användes givetvis. Det var också första och sista gången .. men ändå.

2006 - nämen se där, det är detta år. Alltså tänker jag inte skriva om det i år. Det vore knas. Jag har redan skrivit om vad jag förmodligen kommer att göra på alla hjärtans dag. Vara hemma och slappa. Som alla andra dagar. Inget märkvärdigt alls.

Detta inlägg känns evighetslångt och jag slår vad om att ingen orkar läsa hela. Iallafall inte ordentligt. ;)

Klockan är plötsligt efter ett på natten och det är dags att bädda ner sig i sängen. Lika bra det. Ska upp i skaplig tid imorgon och ha mig. Äta frukost, kanske räkna lite matte, ta det lugnt, äta lunch och därefter åka till Tierp.


By the way, jag har fått ett extraknäck till (dvs, utöver hundvaktandet)! Ett jobb som jag är riktigt glad över att jag har fått faktiskt, som korrekturläsare på ett dataföretag. Passar språkåpolisen Heidi utmärkt. Ända sedan jag lärde mig läsa/skriva så har jag varit en språkpolis. Jag KAN inte låta bli att påpeka när jag ser stavfel, särskrivningar eller konstiga meningar. Det bara är så. Detta kan driva en del till vansinne. Men HA! Nu äntligen får jag användning för det. Mina språkpolisfasoner lönar sig i längden helt enkelt.

Nej, jag påstår verkligen inte att jag själv skriver så himla perfekt och felfritt och korrekt svenska. No no no. Däremot ser jag fel i andras texter helt enkelt och det har jag användning för nu. I mitt jobb. Som korrekturläsare. Timanställning, vid behov. Firmafester ingår i jobbet. Vad det nu innebär. :p


Förövrigt vill jag kramas, pussas, kelas, sexa, gosa, mysa framför teven tätt omslingrad med någon gosig person, kyssas och hångla. Och mer därtill. Jatacksåmycket. Men .. men.. Det går ju inte. Jag är ensam här. Nåja, var sak har sin tid. Det kommer tids nog. Och det ser jag framemot. Som fa..ehh.. som fantasier ser framemot att levas ut? *håller på regeln om svordomsfritt inlägg* ;)

Godnatt vettja. Alla ni Stockholmare och boende i Östergötland (jo, för det är många besökare därifrån också). Och givetvis ni andra också. Här diskrimineras ingen. Bara Tierpare. *lipar*