What a feeling.

Tio i sju är klockan just nu. När jag börjar skriva. Eftersom jag kommer av mig emellanåt när jag ska uppdatera så lär det dröja innan detta inlägg är färdigskrivet. Jag äter till exempel rostade solroskärnor med jämna mellanrum. Det är gott. "Fågelmat" säger en del. Må så vara, men gott är det.

Hundarna åkte hem för några timmar sedan. Tomt. Speciellt om jag tänker på att när jag fick ett sms om att de skulle vara här (hundarnas matte med sällskap) om "tre minuter", så satt Babben i mitt knä och gosade. Vilket hon hade gjort i 45 minuter och hade inga planer på att sluta gosa heller. Hon var inte överdrivet glad över att jag lyfte över henne till sängen från mitt knä och när jag plockade ihop deras saker så tittade hon på mig med en konstig blick. Såg ut att undra varför jag plötsligt plockade ihop deras saker (mat).

Jag har ringt pappa idag. Eftersom det är fars dag (nej, det ska inte skrivas ihop). Hade inte så mycket att säga, tänkte mest höra av mig och visa att jag inte glömt vad det är för dag. Han frågade vad jag gjort och skulle göra och lite annat sådär. Vi är inte så bra på det här med att småprata, tyvärr.

Cobrastyle med Teddybears Sthlm går inte att dansa till. Tro mig - jag har försökt. Den där gången jag och Lisa var ute på nation i sju timmar. Jag gillar låten, men det är omöjligt att dansa till den. Fel av mig - det går säkert att dansa till den, men jag kan inte det. Det går bara inte.

Har förövrigt insett att mina föräldrar skulle kunna googla på i stort sett vad som helst och hamna här. I min blogg. Eftersom min blogg finns med som sökträff på diverse grejer på till exempel Google. Det är ibland helt knasiga sökningar som fört människor till min blogg. Rätt så kul att se, trots allt.

Depeche Mode. Walking in my shoes. Bra låt.

Har en konstig känsla i magen. Som sprider sig åt alla håll och kanter. Känns som en blandning av nervositet, oro och smygångest. Lägger man till hur mitt hjärta slår (slår kanske som det ska, men det känns inte så), börjar jag tro att jag är nervös över någonting. Orolig. Ångestfylld. Så kan det nog vara. Just nu har jag ingen anledning till det, känns bara onödigt. Att den känslan finns i kroppen. Försvinn.

Jag hade stora planer på att äta schnitzel (det är så gott!) och ris till middag. Det blev istället mannagrynsgröt och två bullar efter det. Och rostade solroskärnor. Min plan sket sig helt enkelt. I brist på ork. Gröt var gott, var länge sedan jag åt mannagrynsgröt nu. Ett tag åt jag det var och varannan dag. Under några veckor.

Jonuärdetsåhärva, att jag längtar efter vissa saker. En hel del. Rätt så mycket till och med.

Jag gillar verkligen låten Cryin' med Aerosmith (höll på att skriva Aerosmist, låter inte ens lika för sjutton!). Lyssnar på den just nu. Just n u.

Piiip sa det. *kollar*

Sugen på vindruvor. Har jag vindruvor här? Svaret är givetvis nej. Inte tänker jag köpa det heller. Jag har inte råd. Så jag knaprar vidare på mina rostade solroskärnor, de är goda. Ska ta en bulle till senare också.

Klockan är fem över halv åtta. Sa ju det, att det skulle ta tid. Om jag skrev hela inlägget utan att göra något alls på sidan av så skulle det knappast ta såhär lång tid att skriva ett inlägg. Verkligen inte. Men eftersom jag gör en massa annat emellanåt så tar det tid. Har jag bråttom kanske? Nej. Precis.

Jag vill ha nytt tangentbord. Och en mus. Scrollknappen är dum. Å-tangenten är helt puckad. Den vill ibland inte funka alls. Ungefär som min mobil. När jag får några hundra kronor över (haha.. om något år kanske...) så ska jag köpa en ny mobil. Min bevisade senast idag att den börjat ge upp livet. Skit också.