Många veckor sedan.

Det kliade på mitt ben, vilket gjorde att jag blev tvungen att dra upp ena byxbenet för att titta på området där det kliade (för det vägrade ge med sig). Jag var lite röd där. Och när jag tittade på det så upptäckte jag något annat mindre trevligt. Jag inser att det var ett par veckor sedan jag rakade benen. Jag har inte orkat bry mig. De senaste tre veckorna är det bara hundarna, Madde, mamma och pappa som sett mina ben. Inte direkt så att jag känt mig tvungen att raka benen för det om man säger så. Jag känner mig i och för sig aldrig tvungen att raka benen för någon annans skull. Jag gör det för min skull, det känns trevligare med lena ben än stubbåker. Iallafall mina ben. Män/killar får gärna ha håriga ben. Mysigt att smeka deras ben då. Det gillar jag. Sådär framför teven, bara för att det är mysigt. Till exempel.

*pillar mig i naveln*

Jo. Jag gjorde det. På riktigt. Det var inte bara något jag skrev.

Nu blev det en sådan där lång paus igen. Skärmstirrning bara. Mina tankar for iväg långt bort. Funderar på att lägga mig, känner mig trött och jag är trött. Dessutom börjar jobbiga tankar och känslor smyga sig på mig. Igen. För femtielfte gången denna vecka. Jag vill inte gråta idag. Jag har klarat mig hittills idag och tänker inte gråta nu heller. Så är det bara. Har inte sjunkit så långt ner än, fallit så djupt. Och jag tänker lägga mig innan jag faller djupare än såhär. Lägga mig i sängen och lyssna på musik och somna.

Först ska jag borsta tänderna och släcka lampor och ha mig. Inatt kommer det inte att vara trångt i sängen. Inatt sover jag ensam. Inte med två hundar. Utöver hundar och katter har jag haft sovsällskap en enda natt sen i början av juni. EN natt. Men jag är van. Att sova ensam. Dock skulle jag inte ha något emot sällskap om man säger så, sova sked. Jatack.