Ett nytt.

Nämen titta, ett nytt inlägg. Fruktansvärt intressant va? Jo, jag kunde väl tro det. Just for you baby.

Klev ur duschen en stund sedan och har fått på mig strumpor och trosor. Har håret invirat i en handduk och känner mig ren och fräsch. Om man bortser från mina ben, ren och fräsch är jag, men benen är i behov av en rakning. Får väl ta tag i det nästa gång jag duschar. Orkade inte hålla på med det idag.

Min aptit är inte "som den ska" än. Förhoppningsvis är den på G åt rätt håll nu åtminstone. Eftersom jag blivit smalare, så skulle det inte skada om den kom tillbaka så att jag går upp lite igen. Det som är lite komiskt (enligt mig, skiter i vad andra tycker om saken) är att mina bröst är sådär stora. Nu snackar vi inte stora som i stora, men de krymper inte trots att jag blir smalare. Det är rätt trevligt och det känns mystiskt, att de inte blir mindre när allt annat blir det. Nåja, inte ALLT annat. Mina lår blir aldrig mindre eftersom de mest består av muskler (och lite fett, fett har alla) och min rumpa krymper definitivt inte. Men allt annat. Mycket intressant fakta.

25 november. Inte ens en månad kvar till jul. Toppen. Inte. Jag ser inte framemot julen. Skulle väl vara alla knäckebrödsmackor med skinka på, men det är också allt. Julklappar ger mig ångest, för första gången i mitt liv. Det har helt och hållet med min ekonomi att göra. Jag har två obetalda räkningar som jag ska betala när jag får lön. När det blir vet jag inte, men före den sista november måste det bli iallafall. Eftersom räkningarna ska vara betalda då. Det visar sig, det är bara den 25:e idag.

Jag blir varm i kroppen av vissa ord. Det är en sak att läsa dem, en helt annan sak att höra dem. Rätt in i örat. Det känns bra. Toppentoppen. Vissa människors ord kan man ta till sig bättre än andras. Helt klart. För att ta ett exempel. En person kan säga "du är snäll" till mig och det är klart, jag tar åt mig. Men sedan kan en annan person säga samma ord och det värmer extra mycket. Sedan kan en tredje person säga orden och det går inte alls att ta åt sig dem. Beror helt på. Det gäller även komplimanger, när vissa människor ger mig komplimanger så är det som om de lika gärna skulle kunna säga "bananer är gula". Ungefär lika mycket bryr jag mig. De rinner av mig direkt. Andras ord går rätt in och jag tar åt mig, suger åt mig. Det är bra. Att det finns sådana människor, de är inte överdrivet många. Tycker jag.

På söndag fyller min yngsta storebror trettio år. Han är gift (sedan i somras) och har två underbara barn. Saga och Engla. Fortfarande kan jag ibland när jag tittar på honom se den han var för mindre än tio år sedan. Alltså, de dragen finns inte hos honom längre. Men en blick på honom och jag blir påmind om hur han har varit och ibland kommer jag på mig själv med att le åt det faktum att han faktiskt är gift. Min bror, just den brodern, är gift och har två gullungar! Hur gick det till? :)

Inget illa menat mot honom. Klart jag visste att han skulle bli mer "seriös" en dag och stadga sig på allvar och skaffa familj. Men jag trodde inte att han skulle hinna gifta sig före min mellersta storebror. Min äldsta bror har varit gift och har en dotter på tolv år. Min mellersta bror är förlovad och har en dotter som är tolv år och en som är tio år. Separerad från barnens mamma sedan minst åtta år om jag inte minns fel. Han är "varannan-vecka-pappa". Han är go han. Min bror. Gillar mina bröder. Den äldsta ser jag inte så ofta eftersom han bor utomlands och inte hälsar på hos mina föräldrar alltför ofta eftersom han inte har tid (lastbilschaffis..), men ändå. Mina andra två bröder träffar jag desto oftare. Mina extrapappor skulle man nästan kunna säga, med tanke på hur överbeskyddande de varit mot mig när jag var yngre. ;)

Nu tänker jag inte skriva mer. Men varsågod, här kom iallafall lite nytt att glo på.