Den här söndagen.

Detta skrevs 18.00 - men då ville det inte funka för mig och jag hade inte tid att fixa det då. För jag skulle ut på promenad.

Idag har vi mest tagit det lugnt jag och hundarna. Hade finbesök idag också, Johanna var här och hälsade på och såg lägenheten för första gången. Idag har jag bott här i fem månader. Det känns bra. Jag trivs. Det är inte stort, men jag trivs. Det räcker för mig. Det är det som är det viktigaste. Hundarna ligger och sover som små grisar som vanligt. Breeze är söt när hon sover, hon drömmer (förmodligen) för hon morrar i sömnen emellanåt och igår eller om det var imorse så skällde hon till i sömnen. Ett skall som inte liknade något annat av hennes skall. Det var rätt sött. Babben ligger och sover under skrivbordet (nämen så oväntat va? Hon ligger nästan alltid där och sover, förutom när Breeze snott hennes sovplats, då lägger sig Babben i sängen eller bredvid stolen här). Vi ska snart ut på promenad, tänkte gå ut vid sex och därefter är det dags för kvällsmat för deras del. De fick dela på ett grisöra i eftermiddags, så därför får de kvällsmaten lite senare. Det var uppskattat kan jag säga. Grisörat. Ville inte ge dem ett varsitt (Breeze ser ut som en korv eller som om hon svalt en stor limpa hel. :p) eftersom de inte är överdrivet små. Så istället tog jag ett och trampade på det så att det sprack och så fick de en varsin del. Breeze fick den minsta delen, av förklarliga skäl. Såhär mumsigt är det med grisöra enligt Babben:

Breeze låg på golvet och tuggade i sig sin del. Som givetvis tog slut före Babbens så efter det trånade hon efter Babbens grisöra. Som hon givetvis inte fick, men att lägga sig ner bredvid och försöka se supergullig och oskyldig ut (vilket hundar är proffs på) kan man ju alltid försöka med. ;)

(Här skulle det vara en bild på Breeze när hon mumsade på sin del av grisörat, men Blogger vägrar samarbeta helt plötsligt. Irriterande. Nåja. En söt Babben fick vara med iallafall!)

Annars då? Det är skapligt. Vi har varit ute på två promenader hittills idag, på 45-50 minuter vardera. Nu ska vi ut snart igen som sagt och så ikväll innan sovdags. Jag tänker alltid "vi går en sväng, sisådär 20-25 min" och så blir det alltid minst en halvtimme ändå. Oftast 40-50 minuter. Jamen det går av bara farten, skönt att gå och dessutom tycker hundarna om att vara ute (såklart) och varför då skynda sig att gå in? Onödigt.

Jag har många "fina" blåmärken på mina händer/armar efter Babbens tänder. Vilda lekar emellanåt.

Nu kom hon och krafsade mig i ryggen. Så jag måste snurra på stolen så att hon kan kliva över i mitt knä (från sängen, båda hundarna gör så. Smidigare än att hoppa upp från golvet). Nu har hon krafsat två gånger, så det är bäst jag gör som hon säger. Sådärja. Nu sitter vi och kramas. Älskade Babben. Söt och speciell. Tänk om hon kunde vara såhär kolugn när vi är ute och går och möter andra hundar.. Vilket hon inte är. Jag blir frustrerad av hennes beteende. Hon ger sig inte heller utan skäller som en tok. Idag när vi mötte en hund (har mött två hundar idag) så skällde hon visserligen, men inte så mycket som hon brukar. 100 meter senare mötte vi nästa hund. Då blev hon tokig. Håller förövrigt på att försöka få henne att sluta dra när vi är ute och går. Ibland går det jättebra faktiskt. Hon får en massa beröm när hon väl gör som jag säger och tycker att hon ska göra. Såklart. Breeze är mer uppmärksam och lyssnar bättre än vad Babben gör. Ibland har dock även Babben sina ljusa stunder och är en ängel på promenaderna. De är så söta så.

Men nu ska jag fortsätta kramas med Babben som sitter här och halvslumrar i mitt knä och är toksöt. Med munnen stängd så att jag inte känner andedräkten (den är rätt otrevlig). Hon är så go när hon sitter i knät. Nu lutar hon sig mot min axel och.. ja..åhh..

När hon tröttnat på att sitta här så ska vi gå ut. Jag tänker inte lyfta ner henne. Det har jag inte hjärta till. Har aldrig det. Jag gosar och kliar tills de tröttnar. Slutar inte före det. Så är det bara. Är nog mycket därför de tycker om mig.. Konstaterade idag att det längsta de varit utan mig (sedan jag hämtade dem i torsdags) är tio minuter. Om ens det. När jag duschat. Å andra sidan är Breeze inne på toaletten då och snokar under tiden. Så det är väl fem minuter max de varit utan mig i ett sträck (ett par gånger om dagen). När jag går på toaletten. All övrig tid får de stå ut med mig. Eller stå ut och stå ut. De verkar inte lida som sagt..;)

Imorgon är det måndag. Måndag innebär återlämning av hundarna. Tråkigt. Det blir tomt.

Senare (00.14):

Vi har varit ute på promenad och som vanligt tänkte jag "max 30 minuter". För det regnade dessutom. Men det blev 40 minuter istället. Som vanligt. Jag gick helt enkelt tills båda hade gjort alla sina behov. Babben "sparade" bajsandet tills vi var 200m hemifrån. Ett tag trodde jag att vi skulle behöva gå en liten sväng till så att hon kunde göra det hon skulle. För jag visste att hon behövde göra det, så det var skönt att hon gjorde det där hon gjorde det. Så behövde vi inte gå längre. Mina benhinnor vill ta livet av mig tror jag. Det är det dock värt.

Jahaja. Det här inlägget blev ett hund-inlägg. Jätteintressant. Eller inte. Jag bryr mig inte om andras åsikter, jag skriver om det jag känner för och eftersom jag haft hundarna här dygnet runt sedan i torsdags så kretsar mitt liv just dem helt och hållet just nu. Där jag är - där är de. Och allt jag gör inkluderar dem på ett eller annat sätt. Borstar jag tänderna så är Breeze med och tittar. Hon brukar lägga sig i duschen. Alltså, jag har ingen kant vid duschen eller sådär. Utan det är bara lite lite lutning på golvet vid golvbrunnen. Och hon lägger sig där i hörnet i duschen när jag står vid handfatet. Bara för att vara med. Babben brukar nöja sig med att ligga utanför. Eller på badrumsmattan. De är så söta. Verkligen. Väldigt speciella båda två. Knähundar båda två och det är helt underbart! Nog för att det kvittar hur stor en hund är, men det är trevligt när en hund är "lagom" stor för att sitta i ens knä. Min mormor och morfar har alltid (när morfar levde..) haft två hundar. Alltid samma raser. En finsk spets och en finsk stövare. Alla finska spetsar de haft har haft samma namn. "Söpö". Det betyder söt på finska. Finska stövarna har hetat "Rita" och de två senaste stövarna har hetat "Tiina". Och alla de där hundarna har tyckt om att sitta i mitt knä. De finska spetsarna fick ju plats rätt bra, även om det var knappt. De finska stövarna däremot. Ja jösses. Visst GICK det att ha en sådan i knät helt. När jag satt där lutat mot ladan vid "springlinan" de var kopplade i om dagarna (roligare för dem än att vara i hundgårdarna hela dagen). Men oftast var det bara rumpan som fick plats i knät och frambenen fick helt enkelt vara nere på marken. Finns en del kort på det.

Tänk er mig som liten. Och som mellanstor (upp till högstadiet..). Med en stor hund i knät. Och jag har haft andra stora hundar i knät. Golden Retriever. En Rottweiler. Och liknande. Det går utmärkt. Trångt och tungt, men det går med lite (eller rätt så mycket) vilja från hundens och mitt håll också för den delen. ;)

De här hundarna är liksom lite mer.. Lagom för sådant. Att ha i knät. Ibland får de dock för sig att sitta två i knät. Dock inte Babben och Breeze. Men Rosso har en tendens att inte orka vänta på att hunden som sitter i mitt knä ska hoppa nere utan han kliver helt enkelt upp i knät ändå. Tungt och trångt och till slut går den ena hunden. Och jag kan väl säga som så att den "ena hunden" som går aldrig är Rosso. Han sitter kvar.

Men nu spårar jag ur. Jag skulle kunna skriva mer, men jag ska sova nu snart. Ska fixa till sängen lite. Vilket innebär att jag får väcka Breeze som ligger på sängen uppe vid kuddarna. Ja och nu hoppade Babben upp och lade sig där också. Hm. Äh, jag får vänta med att fixa sängen. Tänker inte knuffa bort dem.. Jaaaaaaja. Säg vad du vill, att jag daltar med dem och skämmer bort dem när det gäller sådant. Men jag finner ingen anledning att flytta på dem och ha mig om jag inte behöver. Har liksom inte ens gjort iordning mig själv för natten än och kan lika gärna göra det först. Förövrigt kommer åtminstone Babben flytta sig när jag kommer. För att hon blir glad och ska kramas lite och bli kliad. Så det löser sig. :)

Godnatt.