Still.

Lyssnar på Santana. Den där låten jag nämnde förut. Gillar den. Mycket.

Dessa örhängen som jag bytte till igår är lite irriterande. Byter tillbaka imorgon. Dessa drar bara ut hålen mer och det irriterar mig. Dessutom tycker jag bättre om de andra. Helt enkelt.

Still in the mood. Kan man lugnt säga. Jag är på topp än. Jag dansar dock inte längre, men jag är ändå på topp. Vilket känns bra. Vilket dock också får mig att tänka när nästa störtdyk tänker dra ner mig. Brukar vara så att jag "får" vara på topp ett tag, men så blir det störtdykning neråt efter det. Den dagen den sorgen, jag mår bra och är på topp JUST NU. I skrivande stund. Låt mig få njuta av det så länge det varar. Det kan lika gärna störtdyka imorgon eller om en vecka. Det vet man aldrig. Men nu är jag på topp. Liiiite huvudvärk, men inget som jag inte kan hantera. Helt enkelt.

Mitt i allt detta är jag ändå less på mig själv. Mitt sätt att vara. Mitt sätt att bete mig. Mig. Jag. Heidi. Det går över det också. Det brukar det göra. Alltså den där "less på mig själv"-känslan. Imorgon åker jag ut på landet en vecka. Det ska bli skönt. Frisk luft och djur i min närhet. Får dessutom sällskap av Hanna och Linnea några dagar i början av veckan. Inte helt fel om man säger så. Sällskap är nice.

Fick förövrigt mail från min läkare idag (eh, fredag). Så från och med imorgon börjar jag dra ner min Zoloftdos. Ner till 75mg. En vecka. Sedan ner till 50mg. En vecka. Sedan ner på 25mg. En vecka. Sedan 25 mg varannan dag i en vecka. Sedan är jag Zoloft-fri. Remeronfri är jag sedan igår. Det ska bli skönt att bli kvitt medicinerna. Om jag av någon anledning känner att jag behöver dem igen senare, så har jag en bunt recept hemma. Men det tror jag inte, att jag behöver dem alltså. Sju månader har jag ätit Zoloft. Det räcker nu. Jag känner att det räcker nu. Jag kan inte säga att jag aldrig mer kommer att äta Zoloft. Men för denna gång räcker det. Nu.

Cliffs of Dover. Underbar låt.

Nu kom jag av mig totalt. Ehrm. Anders berättade förövrigt nyss att han jobbat 170 timmar + 40 timmar nu under några veckor. Inte bra. Under tre veckor om jag inte missuppfattade honom. Jobbat för mycket iallafall, han är väldigt trött och mer blir det i helgen. Men sedan från och med måndag ska det väl lugna ner sig en aning åtminstone. Bra det iallafall. Jag vet hur han är när han jobbar för mycket, blir toktrött (vem blir inte det, men ändå) och orkar inget.. Not good. Och jo, jag bryr mig om honom. Såklart. Att han numera är ett ex förändrar inte en sådan sak. Liksom känt varandra sedan 1999. Varit med om mycket. Bott ihop och gud vet vad. Jag som vet mest om honom och vad han tycker och känner om olika saker som han inte pratar med andra om. Jag slutar inte bry mig om killar jag varit tillsammans med eller varit kär i. Om någon nu tror det. Jag BRYR mig. Sedan vill inte alla att man ska bry sig, ett visst ex vars namn börjar på T har bett mig dra åt helvete och inte lägga mig i hans liv. Jag lägger mig inte i. Det har jag inte gjort på evigheter. Att jag hört av mig till honom (vilket var bra länge sedan nu) trots att han varit emot det har berott på att jag velat veta om han mår bra. Hur han mår. Inte för att jag är svartsjuk/har känslor kvar/är besatt/vad han nu än får för sig att jag har för motiv till att fråga hur han mår. Men jag respekterar det där. Ingen kontakt. Så okej. Då är det så. Tur att det inte är så med alla som varit mig nära och kära, som ÄR mig nära och kära. Jag är omtänksam. Även om jag ibland (ofta kanske..) beter mig på ett sätt som inte är omtänksamt. Jag har aldrig påstått att jag är perfekt, att jag är en ängel, att jag är genomsnäll eller liknande. Jag är bara människa. Tyvärr har jag krossat en del hjärtan, vilket gör ont i mig. Men jag kan inte hjälpa det. Ibland blir det bara så. Tyvärr.

Aj min rygg! Gör ont i den. Lär knappast bli bättre efter en vecka med mockning, ridning, fodring, vattenbärande och allt. Men det är en vecka som jag ser framemot ändå. Trots allt. Katter, hundar och hästar. Underbart. Hundarna ska jag dock inte ta hand om förrän nästa lördag - söndag. Men ändå.

Magknip. Så ovanligt. Inte. Eller svullen mage är det väl jag har. Stoppat för mycket knas i den. För många bananer, för många morötter, för många tunnbrödmackor, en bit av chokladkakan/kladdkakan vi bakade hos Lisa häromkvällen och sådär. Jag förstår min mage om man säger så.

Fan klockan är 01.50! Jag borde ligga och sova. Så att jag är pigg imorgon. Jag ska dock inte kliva upp någon bestämd tid utan dra mig så länge som jag känner för att dra mig. Sedan kommer jag vara tvungen att kliva upp senast 08.45 i en vecka. Tjohej. Låter inte så hemskt nej, för dem som är tvungna att kliva upp ännu tidigare fem dagar i veckan. Men jag som sällan har en tid att passa kan känna att det är lite drygt att tänka att jag verkligen inte kan sova längre. För hästarna ska ha frukost. Visst kan jag ge dem frukost och sedan släppa ut dem och så sova igen. Men då har man liksom redan klivit upp och är igång. Sova = uteslutet.

Ska bli mysigt att ha Hanna och Linnea där i några dagar. Då får Hanna lite avlastning åtminstone, eftersom ja gärna grejar med Linnea. Matar, byter blöja, bär på, roar och gosar med. :)

Nej nu ska jag sova. Ska upp .. ehh.. nä just det ja. Inte sätta någon tid. Men jag lär knappast kliva upp efter elva. Förmodligen vid tio, halv elva. Brukar bli så. Oavsett hur sent jag somnar. Vilket är bra i och för sig, för då sover man inte bort hela dagen. Eller vad säger du LISA om det? ;)

Nu är det tandborstning och så hopp ner i sängen efter det. Imorgon blir det en trevlig dag. Dock är inte packande sådär jätteroligt. Jag kommer att få gå två vändor till bilen. Jag ska nämligen släpa med mig min tvätt. Och så alla andra saker utöver det (ridkläder, stallkläder, vanliga kläder, böcker och så vidare och så vidare). Finns inte en chans att jag kan bära med allt under en vända. No way.

Godnattgodnatt. Få se när jag skriver nästa gång. :)