Skrivklåda igen.

Nu har jag skrivklåda igen. Inte har jag något speciellt som jag vill skriva om heller. Jag vill bara skriva. Låta orden flöda. Svammel. Nonsens.

Jag har tittat på "Populärmusik från Vittula". Jag förstår om många svenskar inte kan uppskatta filmen fullt ut. Med tanke på att de då och då pratar finska och det är inte alla som kan det (nämen, det kom som en överraskning va? *ironisk*). En fördel om man förstår alla de finska delarna också. Blir roligare så. Tur att jag är en finska. Finne. Som förstår. Finska är mitt modersmål. Men jag pratar bara finska med min familj och med mina släktingar, i övrigt är det svenska som gäller. Och jag tänker på svenska. Även när jag är i Finland. Jag kan båda språken flytande. Man hör inte på mitt sätt att prata att jag är finsk. Tror att det är max tre personer som sagt något dylikt till mig. Under de 21 år jag levt.

Sitter och sjunger samtidigt som jag skriver. Just nu är det låten "You're beautiful". Enkel text. Som till och med jag lärt mig utantill. Grattis. Tack så mycket.

Hm. Mitt tangentbord och skrivbordet också för den delen, vibrerar. Av musiken. Första gången T var här så rotade han runt bland min musik på datorn och klagade på att det var för dåligt med bas och maximerade den på högtalarna. Knappast imponerande, resultatet av det. Var inte så stor skillnad. Den står fortfarande på max, så som det är nu så duger det åt mig. Jag behöver inte ha så mycket bas när jag lyssnar på musik. Beror väl på vad det är för låtar man lyssnar på, men musiken jag lyssnar på nu behöver inte mycket bas.

Eh.. Nu blev jag nervös. En nervositetskänsla sköljde över mig. Det var väl onödigt. Jag har för fasen inget att vara nervös för nu, inte vad jag kan komma på iallafall. Eller så är jag nervös över små skitsaker, som vanligt.

Huvudvärk har jag också förövrigt.

*ler*

Men va fasen.. Där kom det igen. Leendet. Hellre det än tårar, men ändå.

Finns många saker som får mig att le. Både sådant som hänt mig den senaste tiden och sådant som hänt mig tidigare än så. Till exempel så får en viss Olinda-imitation mina mungipor att dra sig uppåt. Jag kommer dessutom inte att sluta le åt ett trevligt minne, med någon som gett sig fan på att göra en viss sak med/på mig, men som höll på att somna med huvudet på min rygg med jämna mellanrum. Där låg jag på mage och log. För det var så komiskt. Huvudet som låg på min rygg blev tyngre och tyngre och andetagen längre så att säga. Plötsligt piggnade någon till och så blev det sådär igen. Det är ett roligt minne som jag aldrig kommer att glömma.
Något annat som får mig att le är saker jag upplevt den senaste tiden. Bland annat hur jag druttat i golvet flera gånger på grund av kittelattacker. Fegt, mycket fegt att kittlas. Men roligt. Ändå. Jag har en massa braiga minnen på lager. Eller vad sägs om Gurgeldjuret Hanna? Måste nog infoga en bild på Gurgeldjurets hem (en golvbrunn ja, i duschen i den hytt vi hade då).. Japp, i allra högsta grad ett internt skämt som uppstod på Helsingforskryssningen ett år sedan. ;)

Vad har jag för anledning att deppa egentligen? Då och då när jag deppar så försöker jag plocka fram alla minnen som får mig att le. Det försöker jag förresten alltid att göra. Tänka på positiva, roliga och fina saker. Sådant som fick mig att le där och då (när minnet blev till så att säga), det brukar få mig att le då när jag tänker tillbaka på just det minnet. Ibland fungerar inte det där. Ibland tar sig de glada sakerna inte igenom mitt deppfilter och jag förblir deppig och kan inte få fram ett leende. Alls. Ibland hjälper det och då mår jag bättre. Det varierar lite. Såklart. Beror också mycket på varför jag är deppig. Om jag är det av en anledning eller utan att veta varför jag är deppig.

Ska tända min myslampa i fönstret. Rött fint sken.

Tjugo i sju? Redan? Denna dag har sannerligen gått fort. Är många timmar kvar på dagen än, men ändå.

Scar Tissue. Bra låt.

---

Kom av mig lite. Skulle kolla in Hannas sida och sådär mitt i allt.

---

Hade tänkt slänga in en egobild här. Som jag tog nyss. Men Blogger vill inte samma sak som jag, så jag får väl peta in den bilden en annan gång. Helt enkelt.