Jo...

Undrar när pappa dyker upp? Tyckte mamma sa att han skulle vara på något möte hela dagen fram till fyra. Utbildning av något slag tror jag. Jag vet inte. Han dyker väl upp så småningom. Undrar om jag ska bjuda på kaffe då? Min pappa har aldrig hälsat på mig ensam. Det är sällan vi umgås på tu man hand. När vi gör det så är det ibland svårt att veta vad vi ska prata om och sådär. Finns saker som vi borde ventilera egentligen. Men jag tar inte upp de där sakerna och han gör det definitivt inte. Det har med alkohol att göra om man säger så. Inte det lättaste att prata om direkt. Nej. Det har vi aldrig pratat om. Bara jag som skrivit två brev till honom om vad jag tycker, känner och tänker.

Kvart i två.

Jag har gråtit idag. Jag har haft hjärtklappning. Blir så ibland, när saker tas upp. Dessutom jag som började, att säga saker. Som jag kände att jag ville ha sagt. Till någon. Någon jag sårat.

Om ett par dagar är jag nere på 25mg Zoloft. Det känns bra än så länge. Att trappa ner.

*nyser*

Måste duscha sen. Någongång. Orkar inte nu. Mitt hår är skitigt (fett.. intressant att veta va?) och jag går ogärna utanför dörren när det är sådär. Dessutom var jag för lat för att duscha igår. Få se om jag orkar raka benen och sådant där. Går visserligen snabbt och är inte så jobbigt. Få se. Om jag orkar bry mig.

Hm. Mindre än fem timmar kvar tills det är dags att börja förflytta sig lite smått till stället där vm-kvalet ska ses. Måste äta mat någongång också. Snart. Utifall jag ska klara mig hela kvällen och om jag får för mig att köpa något drickbart som inte är alkoholfritt. Då vill jag inte vara tom i magen eller ha ätit för lite. Nä. Det är ingen bra kombination. Eller så dricker jag bara läsk. Det visar sig. Äta ska jag innan iallafall.

Fint väder ute.

Nu fick jag mail. När jag såg ettan dyka upp efter inbox. "Gmail - Inbox (1)" så högg det till i magen. Nu har jag svarat också. Jag har svårt för att hitta bra formuleringar emellanåt. Jag är 21 år. Jag utvecklas och mognar än. Jag blir bättre och bättre på att formulera mig. Inbillar jag mig iallafall. Men ibland går det bara inte. Ibland blir det bara blaj hur många gånger jag än skriver om en mening. Men snälla någon.. Nu svarade jag på ännu ett mail och jag inser att inte en enda mening blev formulerad på ett bra sätt. Idag är alla bra formuleringar som bortblåsta. Gone. Poissa. Ja, det sista ordet är finskt.

En ymmärrä miksi olen miten olen. Miksi vedän sen sydän ulos ja hakkaan sen rikki. Sitten heitän sen takaisin, rikkinäisenä ja sydämmestä valuu verisiä kyyneleitä. Miksi olen miten olen?

Jo. Precis.

Mat. Måste ha mat. NU. Min kropp känns konstig. Det är inte önskvärt.

Nej. Duscha först. Jag är frusen om fötterna, tårna är blå-lila. Fryser inte, men när jag känner på dem så är de kalla. Insåg att jag måste tvätta bort nagellacket och måla på nytt. Men så jobbigt. Men nödvändigt. Mina tånaglar är fula. För mycket information, jag vet.

Att förklara saker har aldrig varit min starka sida. Är inte det nu heller inser jag. Fan.