Frisk luft gör gott.

Kom precis in efter att ha varit ute sedan ett. Då tog jag in Scarlette och gav henne lunch. Sedan gav jag hästarna ute i hagen lunch. Därefter mockade jag två boxar (har alltså en kvar) och fyllde på med vatten i hagen härhemma. Släppte ut Scarlette när hon ätit klart. Sedan rensade jag bort två högar med äpplen (två högar återstår att ta bort). När jag ändå var i farten så fick jag för mig att kratta lite löv. Så nu har jag gjort fyra prydliga lövhögar. Alla löv är från ett och samma träd. Inga små löv, så det gick fort att kratta trots att det var massor. Katterna härjade runt mig och attackerade varandra i lövhögarna och for iväg i full fart och så hopp ner i en lövhög igen. De är söta.

Måste göra ren kattlådan idag. Usch.

Åker inte till Tierp idag. Jag åker dit en sväng imorgon, för då är Saga och Engla hemma hos mina föräldrar nämligen. Kommer väl dit runt tolv och jag åker dit när jag är klar här. Behöver visst inte vara ute hos hundarna förrän vid fem. Så senast fyra måste jag åka från Tierp. Då hinner jag busa lite med gullungarna iallafall. Innan jag måste åka vidare för att gosa med fyra hundar. Ge dem mat och ta en promenad innan det blir mörkt. Det är det gamla vanliga gänget som är där. Det vill säga Rosso, Babben, Basil och Breeze. :)

Skrev ett mail till Monica igår för att höra mig för om lördagen och idag hade jag fått svar. Bland annat detta:
"Jag bäddar åt dig inne på CGs kontor, så kan du göra som du vill om du vill ha trångt i sängen eller ha hundarna i köket". Alltså, det står en säng därinne på kontoret. Som om jag tänker stänga in hundarna i köket under natten, no way. De får mer än gärna sova med mig. Alla fyra om de nu känner för det. Trångt blir det, men det är bara mysigt. Nu är jag så van att ha två katter sovandes med mig. I en 120 cm bred säng i och för sig, sängen jag ska sova i imorgon är bara en 90 cm bred säng. Om jag ska vara ärlig så är jag glad att de föder upp just Borderterrier och inte till exempel Sankt Bernard eller något liknande. Det skulle sluta med att de tog upp hela sängen och jag får lägga mig i soffan eller på golvet.. ;)

Inte för att jag riktigt tror att fyra Sankt Bernard riktigt får den plats de behöver i en nittio centimeter bred säng, men ändå. :)

Idag är jag på bättre humör. Jag är dock väldigt trött och seg. Har vattnat alla blommor idag (inne) och jag plocka ihop mina saker senare idag. Jag tar och dammsuger imorgon när jag är klar med allt annat. För om jag dammsuger idag så kommer jag definitivt att smula en massa på golven eller dylikt ikväll, så jag väntar med det.

Ont i nacken och axlarna och ryggen. Gör ont i benen emellanåt och det gör ont i mitt vänstra lår när jag går. Ja, där Zeppolin bet mig. Det har verkligen satt sina spår. Inte så roligt direkt. Svullet och ett riktigt fult blåmärke.

För vissa saker här i livet kommer rätt tillfälle aldrig upp. Då menar jag mest när det gäller att prata om saker, berätta saker, få reda på saker. Man ägnar en massa tid åt att fundera på när rätt tillfälle kan tänkas vara och kan till slut konstatera att det inte finns något sådant. Så är det iallafall för mig. Dessutom är jag så fruktansvärt osmidig så det finns inte.. Ett av mina mindre charmerande drag om man säger så. Fråga min fd. sambo så får Du höra. Hur det kom på tal att jag skulle flytta..
Han: "Nå, har du bestämt dig för om du ska följa med på brorsans student nästa fredag eller inte?"
Jag: "Jag följer inte med.."
Han: "Nehe, för att?"
Jag: "Jag kan inte.."
Han: "och vad ska du göra då?"
Jag: "Jag ska flytta".

Behöver jag ens säga vad det blev för reaktion på det? Nä, misstänkte väl det. Intet ont anande satt vi där i soffan, jag med snuttan i knät och han slöande till vänster om mig. Usch. Jag hade bestämt mig för att ta upp det då under dagen, att jag ville göra slut och att jag skulle flytta. Men jag visste inte riktigt när, var och hur jag skulle ta upp det. Det där var väldigt osmidigt och oplanerat av mig. Lite väl.. chockerande. Jag kunde väl ha sagt det på ett bättre sätt. Men det är bara att konstatera, det finns inget bra sätt att göra slut på. Finns inget "rätt tillfälle" när det gäller det. Jag har gjort det öga mot öga några gånger, jag har gjort det via telefon två (tre?) gånger. Även om öga mot öga är jobbigast så föredrar jag det. Det är inte mer än rätt att den andra har en framför sig när man säger en sådan sak. Telefon är fegt. Sms är puckat och mail.. är inte heller så lyckat.. Öga mot öga är bäst. Även om det känns som knivhugg och som att hjärtat ska spricka när man ser hur ledsen han blir, han som sitter där framför mig. Hemskt.

Och hur kom jag in på det? Jo just ja, jag skrev om att det inte finns några rätta tillfällen. Ändå får man till slut bita ihop och bestämma sig. Att nu är det dags. Även om man helst av allt vill fly. "Bättre fly än illa fäkta" - är det inte ett ordspråk? Men det är fegt att fly. Jag vägrar fly. Jag är inte bra på att fly.

Nog om det.

Fint väder ute idag, hästarna får därför vara ute lite längre idag. De mår bara bra av frisk luft. Då har de fått mycket frisk luft och jag har fått en massa frisk luft jag också idag. Jag ska ut i stallet vid fyra tänkte jag och mocka Scarlettes box, ströa och fylla på vattenhinkarna. Lägga in middagen och fylla på påsarna med hösilage.

Jag ska ta och skriva ett brev nu. Alltså till Pernilla, om vad jag gjort med hästarna i veckan och hur det har gått och så vidare. Sådant där som jag vet att hon vill veta helt enkelt.

Ignorera det mesta jag skrivit här. Jag behövde bara få ur mig lite.