En liten promenad.

Scarlette och jag tog en promenad på 30 minuter. Satte på mig reflexvästen och satte på fyra reflexer på hennes ben och så gick vi en sväng. Hann inte bli helt svart ute förrän efter att vi kommit hem igen. Men det blev mörkare och mörkare under promenaden såklart.

*ler stort* Knubbis-Knoll ligger här mellan tangentbordet och skärmen och så som han ligger så ser det ut som om han svalt en limpa. Som sagt, en knubbis och han är så söööt. Tott sover på stolen bredvid min stol.

Ser verkligen framemot Madde-besöket! Vi har inte träffats sedan valborg förra året. Det är en evighet sedan. Jag har varit upp till henne två gånger och nu ska hon ner till mig. Det ska bli roligt. Verkligen!

Idag är jag mest ledsen. Till och från har dagen varit bra såklart. Fått en hel del Linnea-tid de senaste dagarna, idag var inget undantag. Och jag kunde inte ens bli äcklad när jag hade henne på mina axlar och så spydde hon. Litelite kom på min ena kind, men inget i håret och resten på soffan (tack gode gud för att det är en skinnsoffa) och lite på mina byxor. Jag kunde inte göra annat än att garva och Hanna likaså. Spyor är äckligt, men inte idag. Linnea är så himla söt. Gullunge. Hennes leende och pratande gör en alldeles varm.

Men om man bortser från Linnea-tid, Hanna-tid, katt-tid och häst-tid så har det varit en .. inte bra dag. Jag har känt mig ledsen och det sitter i än. Men det lär väl gå över det också, till imorgon eller något. Saksamma, ledsen blir väl alla då och då.

Sådär. Pratat sisådär en halvtimme med mamma. Hon hade inget speciellt på hjärtat. Skulle bara ringa och höra hur det var och om jag var ensam här nu och blabla. Frågade om jag kommer imorgon och när i sådana fall och sådana där saker. Inget speciellt som sagt.

Nu vill jag inte skriva mer. Har inget att dela med mig av. Alls. Och skulle jag ha det så skulle jag ändå inte skriva om det. För idag är ingen bra dag att öppna sitt hjärta på.

Ibland måste man väl ha sådana här dagar också. Life goes on. Ändå.