Det är så helt enkelt.

Vet inte vad jag ska skriva.. Känner bara att jag behöver skriva.

Alla missunsamma människor kan ställa sig upp och jubla. Nu. Klart? Bra.

Ibland undrar jag varför jag inte kan vara tyst. När jag tänker att jag ska vara tyst och inte säga något så borde jag också vara det. Inte släppa ut det som finns där innanför. Inne i mig. Men å andra sidan kändes det som om en lägeskontroll var på sin plats. Det var väl ungefär vad jag trodde, läget alltså. Ett "vad var det jag sa" ligger inte långt bort. Men ändå gör det det. Det är inte färdigpratat om saker och ting än. Men ändå.

Inga förväntningar alls. Då blir man inte besviken. Det har jag tänkt hela tiden. Från början.

Fint väder ute. Borde innebära att jag ska cykla bort till Ekonomikum. Men det tänker jag inte göra. Jag tänker ta en ledig slapp dag idag. Det är jag värd. Efter att ha slitit dygnet runt med hästar och annat i en vecka. Jag måste få en chans att samla på mig energi och annat. Ork. Var ska jag finna den tro?

Jag ska läsa lite i utbildningskatalogen idag. Senast imorgon tänker jag skicka in en ansökan. Vad det nu blir av det hela. Det visar sig helt enkelt. Har inte riktigt kommit fram till vad jag vill/ska läsa.

Jag är rätt dum, när man tänker efter. Inte dum som i elak (jo det också ibland tydligen..) utan dum som i dum.. Lite för mycket handla först och tänka sedan. Så har det alltid varit.

Få se om jag orkar pallra mig iväg till ica idag för att köpa smör och sådant där.

Nu ska jag iallafall äta frukost.