Ett inlägg.

Klockan är mycket. Jag borde lägga mig och sova. Jag ska vara ute hos hundarna vid tolv, upp senast elva. Inga problem, oavsett vilken tid jag lägger mig lär jag vakna långt före det. Förut kunde jag sova länge (med länge menar jag tolv-ett), sedan jag började med zoloften är elva det längsta jag lyckas sova till. Om jag nu inte lagt mig väldigt sent - då sover jag såklart längre. Det jag menar är att jag förut kunde lägga mig vid tolv och sova till elva-tolv, inga problem alls. Nu är till och med tanken löjlig, för så blir det inte. Liksom.

Fick ett sms 22.50 - som jag tänker fläka ut här:
"Glöm inte att jag älskar dej och bryr mej om dej. pussar och kramar från din då bästaste bror TEPPO"

Det är från min mellersta bror. Min första tanke var "eh, är han full?!". Tro mig, något dylikt har jag aldrig hört (vad jag kan minnas och sådant lär man väl ändå minnas?) från varken honom eller mina andra två bröder. Jag ska skicka ett sms imorgonbitti och tacka för det där och .. sådär. Undrar vad det för ryck han fick när han skickade det där, ärligt talat. Jag vet såklart att mina bröder älskar mig, men att säga det är en annan sak. Kan inte minnas om jag har sagt det till dem någongång. Har jag det? Vet inte.

Strax två, nu får jag fan ta mig samman och lägga mig. Slötitta på tv (matlagningsprogram? det brukar de ju sända mitt i natten..) och lär väl slockna relativt fort. Imorgon är det hundmys och promenader som gäller.

Ska komma ihåg att hålla mina tummar imorgon också. :)

Roligare än såhär blir inte detta inlägg. Orkar inte skriva mer.