Blahablaha.

Har inget vettigt att skriva om här och nu. Har jag någonsin det?

Mycket att tänka på, som alltid. Jag tänker och jag tänker, velar hit och velar dit. Jag måste tänka till ordentligt, inte göra något förhastat. Tänka först - handla sedan, inte tvärtom. Det är för mycket sådant i mitt liv, det har det alltid varit. Tänka är jag bra på, det gör jag mest hela tiden. Ibland mycket och ibland lite. Djupt och ytligt. Det behövs. Ner på djupet behöver jag ta mig, in i mitt djupaste inre för att hitta svar. Inte panikgräva mig in där utan ta en bit i taget och vila emellanåt. Annars orkar jag inte.

Jag har aldrig någonsin påstått att livet är lätt att leva. Aldrig påstått att det är lätt att veta vad som är rätt och fel. Aldrig påstått att det är en dans på rosor och att man kan glida runt och tro att allt ordnar sig av sig själv. Det gör de sällan. Livet är till för att jävlas med en känns det som ibland. Livet kan få en att må fruktansvärt dåligt och det motsatta - toppenbra.

Ofta undrar jag över varför mitt liv är så komplicerat. I andras ögon är mitt liv kanske inte alls komplicerat, men enligt säkra källor inom mig själv vet jag att det är så. Jag tar fel beslut, jag gör fel saker, jag säger fel saker, jag vet inte riktigt vad jag gör emellanåt. Självklart är det inte alltid så, jag gör en hel del bra också. Jag tar många bra beslut, säger bra saker och ibland har jag råkoll på vad jag gör. Det varierar och det ska det göra, jag är inte så naiv att jag tror att allt ska vara bra.

En massa svammel är det här, men jag behöver skriva av mig. Även om det är rörigt.

Jag trivs här. I min lägenhet på 19kvm med pentry. Tycker att det är hemtrevligt och ligger lagom långt från centrum. Uppsala - staden som alltid varit min favoritstad. En stad jag alltid känt mig hemma i. En stad som är lagom stor och där jag har fått nya vänner som kommit mig nära. Jag förstår inte varför jag inte umgåtts med Lisa förut för dock. Det är nu under sommaren som vi börjat umgås "privat" (dvs utanför skolan) och hon hör helt klart till skaran av vänner som jag håller närmast hjärtat. Som jag trivs med och tycker om. Johanna är också en sådan vän, helt underbar vän. Vi kan prata om allt. Verkligen allt. Så är det med Lisa också. Min bästa vän Hanna likaså, så har det alltid varit. Hon är den som vet mest om mig, vilket inte är så konstigt. Hon är mamma till mitt gudbarn och hon är en toppenvän. Vi tycker inte alltid lika om saker och det finns mycket som skiljer oss åt i våra sätt att leva och sådär - men det finns också mycket som för oss samman. Vi tänker likadant om en hel del saker och vi "passar ihop" kan man säga. Jag har hellre få men nära vänner istället för många ytliga. Vänner kan man inte få för många av och jag vet att jag kommer att få fler vänner så småningom. Fler sådana där nära braiga vänner.

Sitter och lyssnar på en playlist som innehåller Dire Straits och Iron Maiden. Mest Iron Maiden eftersom jag har alla deras skivor i den playlisten. Jag minns konserten med Iron Maiden. Den som sändes Live på svt. Jag såg hela och jag gillade den. Innan dess hade jag inte lyssnat så mycket på dem, men jag hade bestämt mig för att skaffa alla skivor och titta på konserten. Jag är imponerad av dem. Jag avundas dem som var där. Även om jag inte är ett stort fan av dem så avundas jag dem som var där på plats och såg dem.

Smärtan i bröstet gav med sig efter att jag hade tagit alvedon. Satt i en stund efter det, men släppte sedan. Skönt, för det är som sagt en störande smärta.

Igår såg jag en av mina grannar. Låter kanske inte överdrivet spännande, men jag har liksom bara sett tre av mina grannar förut eller förresten fyra. Kom på att jag såg en snubbe förra veckan när jag var på väg in och han var på väg ut. Han sa "tack" för att jag höll upp dörren tills han hade hunnit fram till den och kunde gå ut. Jag log som svar. Annars har jag bara pratat med grannen intill, killen som bor i lägenheten "före" mig (om man räknar från dörren in korridoren). En gång då när jag var utelåst och en gång har vi sagt "hej" när vi möttes i dörren till korridoren. Jag bor alltså i korridor, men eftersom det är lägenheter så finns det inget gemensamt allrum eller liknande. Alla har pentry i sin lägenhet och därmed behövs inget allrum/matrum eller något sådant. Så det är verkligen inte samma sak som att bo i studentrum i korridor. Då delar man ju på kök och det finns för det mesta också ett rum/allrum med tv också där man kan umgås. Inget nytt jag skriver om, det här vet de flesta om. Jag bara kände för att skriva om det.

Halv tio. Redan? Var tog denna dag vägen egentligen? Var uppe i skaplig tid (halv tio) trots att jag somnade sent inatt. Väldigt sent. Kan bli så ibland. Jag somnade medan jag låg i sängen och tittade på Köket på fyran. Vaknade efter ett tag och tog av mig glasögonen och lade mig tillrätta och sov vidare.

Måste hämta böcker och annat från min fd sambo snart. Han påminde mig om det idag, hans bror behöver visst det utrymmet. Hans bror ska nog bo där skulle jag tro, i det rum som är datarum nu. Tror jag, jag vet inte. Tyckte han sa något om det förut.

Jag har tänkt på en sak. Det är många (konstigt nog) som tycker att jag har en släng av norrländska i min dialekt. Ursäkta? Vissa ord kan jag själv reagera på efteråt, att de gör att jag låter som en norrlänning. Men mycket? Knappast. Tycker inte jag iallafall. Jag kan i och för sig inte säga hur jag låter, hur jag hör mig själv och hur andra hör mig skiljer sig rätt rejält skulle jag tro.

Dags att sluta skriva en massa blaj här nu. Jag ska ta och se på tv eller något. Tänka lite mer.