Sömn och läkarbesök.

Det gick alldeles utmärkt att somna igår. Inte. Tårarna rann (de hade slutat rinna, men så började de om när jag stängt av datorn och så slutade det igen och så började det om igen) och jag låg och blundade och hoppades på att somna snabbt. Då hör jag oväsen utifrån. Då är det ett gäng ungdomar utanför som förmodligen festat tillsammans och skulle vinka av varandra och gå åt skilda håll. De var inte direkt dämpade om man säger så. Efter det lade jag mig ner och stirrade i väggen och somnade sedan med en klump i magen och tårar på kinderna.

Som jag misstänkte så vaknade jag och var döläcker. Inte. Schyssta svullnader under ögonen och dessutom var jag lite stressad eftersom jag klev upp lite senare än planerat. Hann ändå till studenthälsan i tid, kom på att det finns en uttagsautomat en bit därifrån och jag cyklade rätt fort så jag hann åka dit och ta ut pengar. Slapp därmed ta en omväg via ica för att ta ut pengar. Skönt.

Läkarbesöket gick bra. Jag hade en vacker hes morgonröst under hela samtalet, blev förvånad över att den inte gav med sig efter en stund utan höll i sig hela tiden. Hur som helst, vi pratade om min sommar (alla förändringar, hur jag mått, ångesten och så vidare) och om mina sömnproblem. Man kan säga att sömnproblemen är enda biverkningen jag fått av zoloft (konstiga drömmar också, men det är inte så farligt), men det är ingen biverkning man kan säga "jag har bara sömnproblem". Sömn är viktigt. Jag har i sommar varit utan propavan nästan helt och hållet, för att under en längre period se om det blir bättre med sömnen men det blir det inte. Jag ska nu skippa propavanen och istället ska jag komplettera med annan medicin om kvällarna, enda antidepressiva som ska tas på kvällen. Remeron, 15mg. Man blir trött av dem. Om en vecka (eller inom en vecka) ska jag höra av mig till min läkare för att säga hur det funkar med dem och hur jag reagerar på dem. Hoppas det funkar bra! Läkarintyg kommer med posten snart också, bra det så att jag kan söka studiestöd.

Hämtat ut mediciner idag och jag känner mig som värsta pillerknarkaren när jag tittar på mitt lager av tabletter. Jag behövde bara betala ynka 28:- idag.. Nu har jag frikort. Ironiskt nog bara till 13 september och sedan är jag tillbaka på noll igen. Och inte har jag något som jag kan hämta ut nu innan heller. Kanske sista omgången med zoloft, men resten har jag bunkrat upp med så mycket att jag inte kan hämta ut mer nu på ett tag. Typiskt.

Var förresten in på H&M idag. Tänkte lägga 50:- på att köpa något. Jag gick raka vägen till en viss avdelning och hittade där något som jag verkligen kände att jag kommer att se riktigt läcker ut i. Dem ska jag ha på mig.. Nästa gång. Måste ta och prova dem nu snart och se om jag är så läcker i dem som jag föreställde mig där i butiken att jag skulle vara. På H&M fanns en jäkla massa kläder som jag gärna hade köpt. Eftersom min ekonomi är som den är så höll jag blicken framåt utan att snegla åt sidorna, utan att röra vid ett enda klädesplagg förutom på den avdelningen där jag var för att köpa något. Duktigt av mig. Hatar att inte kunna köpa några nya tröjor och ett par byxor såhär till hösten, men vi får väl se. Kanske kan spara ihop lite och unna mig något sedan. Men jag kan inte spara ihop något, alla mina pengar kommer att gå åt räkningar och mat. Allt annat får skippas. Pengar kommer att gå åt till bensin också. Men annat? Knappast.

Lånade en bok på biblioteket också, om dinosaurier. Den är på engelska, men det ska väl gå bra det med. Enda boken jag hittade som var tillräckligt bra. Jag får använda den boken och kursboken och internet när jag skriver mitt PM. Måste bara hitta lappen från i somras där det fanns tips på bra internetsidor (som vi fick av läraren på kursen i somras).

Självklart måste jag nämna min bröststatus, de är fortfarande sådär trevliga. De verkar ha kommit för att stanna, mina nya och lite lite större bröst. Me like. Mycket.

Vid kassan på biblioteket idag höll jag på att bli tårögd när jag kom att tänka på något. Skapligt irriterande. Jag kan inte acceptera att jag blir det av sådana skitsaker. Det är bara Osäkerheten som knackar på hos mig.

Jag är inte luft. Jag vet att jag inte är det. Även om jag får den känslan ibland.