Fan vad det gör ont.

Det gör bara så in i helvete ont. Ont och mer blir det. Det gör ont ont och ont. Smärta. I mitt inre. Tårar igen.

Jag försöker tänka på saker som sagts till mig om vissa speciella saker, jag rentav upprepar dem flera gånger inne i mitt huvud. Det hjälper inte. Det gör ändå ont. Alla är vi olika. Såklart. Alla fungerar inte likadant och tur är väl det. Jag kan bara inte låta bli att undra.. Varför? Och så är jag tillbaka i mina "betyder ingenting" och "betyder mindre än jag trott" tankar. Fanjävlaskit. Jag ÄR bra för i helvete. Ge dig! Ge dig Heidi och gå och lägg dig. Torka dina patetiska tårar och lägg dig. Tårar som inte ens borde rinna, du borde inte bry dig. Alls. Men jag gör det ändå, ibland mer och ibland mindre. Idag (ja, fortfarande "idag" eftersom jag inte lagt mig än) är det "mer".

Ja, dagar som denna har jag jävligt svårt för att acceptera mig själv. För den jag är.

Luft. Jag är luft.

Nu stänger jag av, annars blir smärtan värre och intensivare.