Kommer att ta tid.
Någon minns säkert mot sin vilja att jag nämnde klåda på ena skinkan här för ett par dagar sedan. Nej, jag har ingen klåda nu eller sådär, men jag gjorde misstaget att ta en titt i spegeln för att se hur det gått med bettet.
Jag fick en chock.
Det kommer att ta tid för min rumpa att återhämta sig till sitt vanliga sexiga utseende. Fanjävlaskit. Formen är givetvis precis som den ska vara, men i övrigt? Jag har visst kliat sönder bettet och lite andra prickar har jag också kliat sönder. Sexigt - jävligt sexigt. Inte. Detta stör mig fruktansvärt mycket. Tur i oturen att jag inte kommer att behöva visa rumpan för någon på ett tag. Det där drog ner mitt humör rejält. Det är inte bara på ena skinkan utan båda och det gör ont i mig att se hur det ser ut. Jag som hade tänkt.. roa mig med att göra vissa saker denna vecka och det tappade jag ganska så direkt lusten till när jag såg det där. *suckar*
Toppen. Här mådde jag bra ett tag för att jag känt mig snygg idag och så gör jag en rumpkoll. Det var onekligen dagens mest puckade handling. Jag tänker knappast titta på ett par dagar, det får vara. En jäkla tur att rumpan sitter där den sitter så slipper jag se den hela tiden. Men vetskapen om hur den ser ut svider i mig. Fan.
Hej jag heter Heidi och har mycket intressant information att dela med mig av mig själv - min rumpa. Tjohej du.
Ska snart lägga mig och läsa lite eller titta på tv. Mitt humör är knappast det bästa nu och det känns som om tårarna skulle kunna ge sig på mig när som helst. Inte för den där rumpgrejen (även om det bidrar), men det märks att tentan och skolstarten närmar sig. Jag vägrar få ångest, men den knackar mig på axeln med jämna mellanrum för att visa att den finns till och kan dra över mig när som helst.
Sedan finns det som vanligt saker som gör ont. Jag skjuter tankarna åt sidan och tänker att det inte gör så mycket. Men då och då tvingar sig tankarna in i huvudet på mig och fastnar, jag kan inte skjuta undan dem. Snart är det två månader sedan jag hörde/läste ett visst ord. Dock tänker jag på det då och då. Ändå. Jag har fått höra en massa fina ord om mig, jag vet att varenda ett är sagt från hjärtat och de är sanna. Kvällar som denna är det ingen idé att påminnas om alla dem genom att läsa här och där, för sådana här kvällar gör det bara ont. Andra dagar får de mig att le och bli varm. Och jag svamlar som fan och ska ta och hålla käften nu.
Så länge jag slipper gråta till sömns så är jag glad. Tack så mycket. Det är min enda önskan inatt, så snälla vemjagnuänskabetillnärjaginteriktigttrorpåGud, håll tårarna borta från mig inatt.
Imorgon SKA jag vara uppe ur sängen senast 09.30 - så är det bara. Skiter i hur trött jag är, jag ska upp.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar