Jag fryser.

Plötsligt började jag frysa. Trots att jag suttit i trosor bra länge utan att frysa. Men mina fötter var kalla och jag fick gåshud och det blev kallt helt enkelt. Nu har jag tagit på mig strumpor och drog på mig ett nattlinne. Jag fryser. Mycket till och med. För en stund sedan sjönk mitt humör, kanske det som gjorde att jag även började frysa? Vad vet jag.

Jag känner mig lycklig, samtidigt som jag är rädd för att känna mig just det. Jag är glad och jag är lycklig, jag är rentav lugn och avslappnad dessutom. Men rädslan finns där, vilket trots allt känns helt naturligt när allt kommer omkring. Vore konstigt om jag inte kände någon rädsla överhuvudtaget. Faktiskt. En dag i taget, var sak har sin tid och man ska skynda långsamt. Det funkar bäst, det vet jag.

Ätit de där knäckebrödsmackorna med ost och druckit en flaska (50 cl) med svag päronsaft. Som omväxling för all vatten som jag brukar svepa i mig om kvällarna (nej, blir inte kissnödig under natten för det). Gott.

Men äh, kall om händerna också. Smått irriterande. Det bästa vore nog att krypa ner under täcket och bli varm. Jag vill dock bli varm av andra anledningar, genom andra rätt trevliga aktiviteter. För det krävs två personer, jag själv och en till. Och jag tar inte vem som helst. Aldrig i livet. En eller ingen. Svårare än så är det inte.

Orden försvann. Jag hade tänkt ut en del saker att skriva om, men orden försvann. De vill inte komma ut och formuleras i meningar som går att förstå. Det är bara svammel. Som alltid.

Just nu, just nu önskar jag att jag vore någon annanstans. Där.