Håglös.

Känner mig tom. Jag har legat och tittat på film sen nio, den är slut nu. Egentligen var jag inte överdrivet intresserad av filmen, jag bara låg i sängen och tittade ändå. Orklös och tom. Nyss skrev jag ett svar på ett mail jag fick från Ester (som är i Usa, kommer hem nästa vecka tror jag) för en vecka sedan. Jag har inte haft ro att skriva tidigare men nu gjorde jag det. Det blev ett kort mail. Jag brukar skriva långt, men när jag väl skulle svara så blev jag tom på ord efter två rader. Plötsligt hade jag inget mer att skriva, de första två raderna bad jag om ursäkt på. Skrev varför jag inte svarat tidigare och sedan.. nada.

Det känns som om gråten är nära - ändå är tårarna långt borta. Inga som försöker rymma ur tårkanalerna på mig, jag är nästintill torrare än vanligt i ögonen. Ändå känner jag den där känslan i kroppen som jag känner innan tårarna letar sig ner för mina kinder. Var är då tårarna? Lustigt det där, plötsligt kände jag för att redogöra var tårkörtlarna sitter och vad tårvätskan har för syfte i ögonen och i näsan dit det också rinner ner tårvätska (vilket förklarar varför man blir så snorig när man gråter..). Bara för att jag läste om ögat häromdagen, inför tentan. Vissa saker av det jag har läst fastnar tydligen och det kan bara vara positivt.

Nu sitter jag och stirrar på skärmen igen. Utan att ha några ord att skriva ner.

Hittade en dikt jag skrev 2004-10-20. Beskrivning för dikten är "Tänker alltid för mycket" och jag har visst döpt den till "För mycket tankar" (mycket fantasifullt... inte):

"Kan jag bli kvitt dessa tankar?
Kan jag få ro en stund?

För mycket tankar, orkar snart inte mer
Kommer aldrig upp - utan faller ner
I olika former dyker de upp och stör
Ser inte tankarna att jag är skör?
Märker de inte hur jag kämpar och kämpar
Ser de de inte att jag vill vara utan dem?
Ser det inte att jag inte orkar med dem?

Kan jag bli kvitt dessa tankar?
Kan jag få ro en stund?

För mycket tankar, orkar snart inte mer
Inombords gråter jag - utåt? Ja, jag bara ler
Ler för att dölja det som finns under ytan
Ler för att dölja det jag skäms över och vill gömma
Snälla? Kan jag få gå vidare och glömma?
Märker inte mina tankar hur jag bryts ner bit för bit?
Märker de inte hur jag förändras?

Nej, tankarna kommer inte att lämna mig ifred
Så jag faller bara djupare ned.."