Funderingar igen.

"In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love
In the name of love
What more in the name of love"

U2 är bra.

Jag har varit och handlat. Nu kommer jag definitivt klara mig ett bra tag på den maten jag har. Inte för att jag köpte tokmycket mat nu, men jag fyllde på lite och det jag har kommer att räcka ett tag helt enkelt. Köpte frukt och grönsaker (grönsak.. tomater), inte haft det hemma på en evighet känns det som.

Funderar en del på min framtid. Med "min framtid" menar jag inte livet om tio år eller så, utan den närmsta framtiden. Ett år framåt ungefär. Jag vet vad jag vill göra, jag vet precis vad jag vill göra. I höst ska jag gå den där kursen som jag skickade en ansökan till för att det fanns restplatser. Studietakten är 50%. Jag ska jobba som hundtjej, jag ska jobba så mycket jag kan på mitt extrajobb (granska räkningar) och jag ska rida regelbundet. Första veckan i oktober ska jag vara husvakt/kattvakt/hästvakt ännu längre. Pernilla med familj åker utomlands då och eftersom mitt schema är luftigt så passar det bra att hjälpa till därborta då. Hon har frågat om det där redan i juni/juli, om jag kan hjälpa till lite mer då och då visste jag inte om jag kunde eller inte. Nu vet jag.

När jag handlade så passade jag på att posta ett par brev. Det var mycket på grund av dem jag fick tummen ur för att cykla till affären eftersom det finns postlådor där. Ett till Telia och ett brev till någon som heter Aina, om studieuppehåll som ska skickas in snarast så jag fixade det idag.

Varför känns det som om det skulle vara torsdag idag? Det är onsdag och inget annat.

Våren. Hör också till min närmsta framtid. Hur blir det? Hur kommer det att kännas? Kommer det att gå bra? Det tror jag, jag tror på mig själv och vet att andra också gör det av någon anledning. Förändringar är bra, för mig är förändringar bra. Iallafall en del av dem. Om de kan leda till att jag mår bättre inifrån och ut så är det bra, de förändringar som kommer att ske i mitt liv framöver är mest positiva. Visst medför de även en del negativa saker, jag får avstå från vissa saker för att ta mig framåt i livet. I slutändan tror jag att det är värt det. Faktiskt. Jag överlever, det gör jag alltid på ett eller annat sätt. Att våga ta steget ut på en väg jag inte vet var den leder, det är modigt och det är precis det jag ska göra. Finns en skylt vid vägen med en pil på. På skylten kommer det att stå "Framtiden". På en annan skylt i närheten kommer det att stå något i stil med "För fegisar". Den vägen tänker jag inte följa, jag väljer att följa den andra och se vart den leder mig.

Så svamligt det där blev då, men det jag vill få sagt är helt enkelt att de val jag kommer att göra inom den närmsta framtiden är sådant som kommer att få mig att må bättre. På ett eller annat sätt. Jag är värd det.

Idag när jag stod framför spegeln (provade byxor, jag har en del byxor som jag använder alldeles för sällan!) så kunde jag först och främst konstatera att jag har en snygg rumpa. För det andra att det märks på mina lår att jag ridit i över tio år (inte för att de är SÅ enorma, men det märks att jag ridit/rider). För det tredje att mina bröst fortfarande är sådär "lite större". För det femte att min midja är lite väl smal. För det sjätte att jag är rätt snyggt allt som allt - egentligen.. ;)

Det vore fruktansvärt gott med hamburgare just nu. Det kommer jag att få äta någon dag denna vecka. Imorgon kanske? Eftersom jag ska skjutsa Anders till andra sidan stan där han ska in på diverse affärer och han bjuder på MAX som tack. En mycket bra deal tycker jag, för jag ska minsann ha ett maxmål utan lök, med plusmeny och två smält cheddarostdipar. ;) (dippar?)

Gjorde förresten en milkshake direkt efter min vända till affären. Väldigt gott! Mixer är bra att ha. :)

Längtar. Längtar. Längtar. Saknar. Saknar. Saknar. Längtar. Längtar. Längtar. Ungefär.

Nu ska jag se That 70's show.