Förbannad, less och tyst.

Jag lägger ner hjärta och själ i något för att det ska bli så bra som möjligt, få till det lite extra. För att efteråt inse att det var förgäves. Ljudet existerar inte och det var just ljudet som var viktigt idag. Det där extra. Jag är förbannad, less och irriterad. Varför måste jag råka ut för sådana saker? Fanjävlaskit.

Som om det inte vore nog så började jag nyss gråta. Nu har det dock gått över. Varade en kort kort stund. Bara bröt ihop. Allt jag trängt undan hela dagen trängde sig väl tillbaka och det blev för mycket. Det gör ont. Ont. Ont. Jag ska bara vara tyst nu. Jag gör mig själv en tjänst om jag är det. Jag vägrar vara en börda och jag vägrar kväva. Flåsa i nacken när jag inte alls vill det på det sättet. Backa undan, det är inte för mycket begärt av mig själv. Tyst. Även en Heidi kan vara tyst. Ibland.

Förbannad är jag iallafall på att ljudet uteblev fullständigt från det jag gjorde. Hur noga jag än kollade upp allt innan så var ljudet som bortblåst sedan. Ärligt talat gör det mig riktigt jävla förbannad. Och less. Och arg. Och besviken.. Jag behövde inte det - jag behövde inte ännu en dålig sak idag. Räcker väl med att jag blev underkänd på tentan och så vidare? Tydligen inte. Murphy loves me.

Ont.