En.

Jag ...

... vet plötsligt inte vad jag ska skriva. Får inte ner orden jag alldeles nyss tänkte på. Hittar ingen bra formulering. Ingenting. Det var något om att jag inte vill skrämma bort människor ur mitt liv på grund av hur jag är, hur jag mår. Jag är på väg att bli bättre och må bättre. Jag har lärt mig att jag inte är sämre än någon annan bara för att jag mått och mår som jag gör. Bara för att jag har dåligt självförtroende emellanåt. Bara för att jag är jag. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag vet att jag är omtyckt för den jag är och det gör mig glad. Det är precis så jag vill ha det. Att bli omtyckt för att jag är Heidi.

Jag kommer inte att skriva på ett tag här nu. Idag alltså. Blir väl senare. Jag har inget att skriva om. Tänker inte fylla min blogg med en massa negativa inlägg. Mitt hjärta är inte lugnt idag. Jag låter bli att skriva helt enkelt. Även om det säkert lär klia i fingrarna emellanåt av en önskan att skriva. Men jag vill verkligen inte sitta och skriva en massa inlägg fyllda med ångest och annan skit.

Tyst är jag också. För en gångs skull. Jag vägrar vara en börda.