En bit in på natten.

Loggar in på min sida här och klickar mig vidare till denna sida, där nya inlägg kan skapas. Skriver in en rubrik, väljer teckensnitt och färg på texten. Sen då? Vad kommer sen? Det är meningen att jag ska skriva något här, men när jag skulle börja så var det tomt. Tomt i huvudet. Plötsligt har jag inget att skriva om överhuvudtaget.

Det har gått en kvart nu sedan jag började skriva. Hittar fortfarande inga ord, ändå känns det som att jag vill skriva. Jag behöver skriva av mig och jag orkar inte skriva i min "riktiga" dagbok nu. Får ont i handen då.

Kan jag få en natt utan obehagliga jobbiga drömmar, snälla? Två nätter i rad har jag haft jobbiga drömmar. Natten till igår (onsdag menar jag då) drömde jag något jobbigt och natten till idag (torsdag.. även om det är fredag nu enligt klockan) drömde jag obehagliga drömmar. Vad kommer härnäst? Hemska drömmar? Tack - men nej tack. Jag kräver inte att jag ska ha normala drömmar, men inga jobbiga tack. Skulle inte vara helt fel med sällskap i sängen, då menar jag inte de två nallarna som brukar pryda min säng om dagarna, utan en annan människa. En som håller om mig och som jag kan krypa tätt intill när drömmarna blir för jobbiga.

Tjugo i två, jag borde lämna datorn och lägga mig i sängen och somna. Önskar det fanns någon som kunde lova mig att inatt får jag en bra natt, men det går inte. Finns ingen som kan styra över drömmarna. Jag kan ibland få mig att vakna ur jobbiga drömmar men det är inte alltid det funkar. Det finns tillfällen få jag varit nära att dö i mina drömmar och de flesta människorna vaknar innan de dör. Jag däremot har dött flera gånger i mina drömmar, visst vaknar jag också upp innan jag dör (ibland), men jag har sett mig dö några gånger. Obehagligt minst sagt.

Över till något helt annat, den där andra mazarinen jag åt kunde jag ha låtit bli. *mår illa*
Var ett tag sedan jag åt den, men jag mår ändå illa nu. Irriterande.

Jag har förövrigt konstaterat att jag gillar mina former. Jag har inte smala höfter och liten rumpa direkt, men jag gillar det. Tänk om jag vore pinnsmal över hela kroppen? Inga höfter värt att nämna ens eller en mindre rumpa eller dylikt? Det vore tråkigt. Jag känner mig snygg i den kropp jag har, även om jag ibland hakar upp mig på mina lår. Som sagt, över tio års ridning sätter sina spår. Men det är okej det också, hellre det än pinnsmala ben. Jag trivs i denna kropp helt enkelt, en del dagar mer än andra. En del dagar känner jag mig rentav riktigt jävla läcker och sexig. Andra dagar inte alls. Finns en sak jag måste jobba med dock och det är min hållning, få bak axlarna och gå rak i ryggen och sitta rak i ryggen. Ser så jäkla fult ut när jag är så ihopsjunken som jag är, måste verkligen få ordning på det där. Det kommer att ta tid, men det ska gå. Punkt slut. Då blir jag ännu snyggare. *sitter och är ego*

Man måste få vara det ibland också. Jag vägrar deppa ihop nu. Så enkelt är det.

Snart två. Jag ska ta och borsta tänderna och lägga mig. Sova. Imorgon är det mycket plugg som gäller.