...

Bra start på dagen och en dålig avslutning. Dagen är visserligen inte slut än, är ett par timmar kvar tills jag ska sova. Men jag känner att humöret är på väg åt fel håll, långsamt. Sakta smyger sig deppigheten närmare mig, flåsar mig i nacken och jag ryser. Jag vill inte idag, men vad har jag att säga till om? Jag försöker tänka på annat, läsa om det mail jag läste imorse när jag klev upp. Läsa igenom meddelanden på telefonen och lyssna på de mms som har ljud med. Det får mig att hålla mig på ytan. Nu. Jag tänker inte sjunka under ytan, inte nu.

Det finns saker som lyser upp i mörkret, även när det är som sämst. När jag är som mest nere (vilket jag inte är nu). Som ger mig värme i kylan. Som ger mig lugn när jag känner oro. Som får mig att flyta på ytan med hjälp av en flytväst av ord. Som får mig att le trots tårar. Tack, tack räcker inte för att beskriva hur jag känner. Hur glad jag är för att ha turen att få känna så. Känna hopp när allt egentligen känns hopplöst. Underbara...

*pekar på hjärtat*. Precis där, där finns allt sparat. Där känner jag allt det jag nämnt här ovan.