Jag vet.

Så bra det gick för mig att låta bli det här. Inte.

Jag skulle vilja gå upp på takterassen. Stå och blicka över Uppsala. Men klockan är kvart över ett på natten, jag vågar inte gå upp där då. Jag tror visserligen inte att det skulle hända mig något, tror inte jag blir nedslagen/rånad/våldtagen eller dylikt, men jag vågar ändå inte. Inte nu, inte idag. Jag låter bli.

Gjorde ett pluggförsök nyss, tänkte att det kunde göra mig trött. Det är inte överdrivet roligt att plugga nämligen. Kunde inte koncentrera mig. Tog en titt på höstterminens första kurs, schemat alltså. En klump växte sig direkt i magen och jag kände ångesten komma smygande. Det är för sjutton över en månad kvar tills det börjar och jag har ångest redan nu? Ska inte tänka mer på den där kursen, inte på skolan överhuvudtaget förutom tentorna.

Jag tänker allt oftare på om jag verkligen gett mig in på rätt utbildning. Visst, det är intressant emellanåt och roligt när man väl är på röntgen. Även om jag ändå känner att det tar emot litegrann, allt. Trevliga klasskamrater har jag dock, en del av dem iallafall. Men allt annat? Våren har inte bestått av så mycket annat än ångest, hösten 2004 var ungefär likadan. Våren 2003 också. Men värst har denna vår varit. Vill jag jobba på sjukhus? Visst vill jag hjälpa människor, men det tar ändå emot nu och har gjort det flera gånger när jag tänkt på det där. Jag har redan slösat bort åtminstone en termin (lärarprogrammen, en termin - våren 2004) på något jag kände var fel. Är det inte meningen att jag ska tycka att det är intressant och någorlunda roligt att gå i skolan? Borde jag inte vilja lära mig allt om yrket och längta tills jag studerat klart 2007 så att jag kan börja jobba? Nej. Jag gör ärligt talat inte det.

Studieuppehåll från programmet kan man ta. Men vad ska jag göra istället? Läsa en massa roliga kurser och ha mig så att jag får tillbaka lusten att gå i skolan och bli av med min ångest som ständigt hänger över mig när jag är i skolan eller ska göra något som har med skolan att göra. Känns inte roligt. Inte alls. Jag vill att jag ska se framemot att gå till skolan, lära mig saker och trivas med det. Men det här med ett jobb på ett sjukhus, det känns inte rätt, inte till 100%. Jag vill inte gå en utbildning i tre år med ständig ångest och sedan verkligen komma på att jag gjort helt fel val.

Jag skulle trivas med ett jobb där jag får sitta inne, när jag var yngre tänkte jag ofta att jag skulle passa perfekt som en sekreterare. Eftersom jag gillar att skriva och då skulle datorer ingå i mitt jobb (så såg jag det framför mig, en sekreterare med datorn som främsta arbetsredskap) och jag tycker om att hålla på med datorer. Skulle kunna tänka mig att jobba som personlig assistent, kanske. Jag vill inte jobba i någon affär. Jag vill inte bli lärare (har jag aldrig velat bli, gav det bara en chans sådär ändå förra våren i brist på annat att göra) och så vidare.

Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Vad ska min framtid innehålla rent yrkesmässigt? I övrigt vet jag väl vad jag vill ha, i stort sett. Inte så säker på om jag vill ha barn, vet inte om jag vill gifta mig - skulle duga gott att "bara" vara förlovad utan att gå längre än så med den saken. Kommer jag att bo i Uppsala hela mitt liv? Om inte, var hamnar jag då i sådana fall? Sådant där tänker jag på ibland. Då och då.

Halv två. Jag mår inte bra. Att lägga mig som det är nu vore rent idiotiskt, även om jag behöver sömn.

En Heidi. Mitt i natten.