[...]

Min granne håller på och flyttstädar. Han flyttade ut häromveckan och jag mötte honom i korridoren nyss när jag hämtade posten och jag hörde honom dra igång dammsugaren nyss. Enda grannen som jag sagt mer än "hej" till. Nu ljög jag. Häromveckan (tisdag förra veckan för att vara exakt) såg jag en granne jag aldrig sett förut. Tydligen bor det en snygg kille i min korridor utan att jag vetat om det. Har jag nämnt att jag aldrig träffar/ser/pratar med mina grannar? Hur som helst, han bor nästan längst ner på samma sida som jag bor på och stressad som en tok var jag en vecka sedan, försenad till en Hanna-träff. Höll mina vantar i händerna och jag låste dörren och var på språng samtidigt så att min arm blev flera meter lång (nästan) eftersom jag inte tog mig tid att stanna och låsa utan snabbt petade i nyckeln i låset och fortsatte att gå ett par steg medan jag vred om nyckeln. Som förövrigt inte ville komma ut ur låset så det höll på att sluta med att jag ramlade baklänges eftersom nyckeln satt kvar i låset och jag fortsatte att gå. Jag vet, urusel på att beskriva saker. Hur som helst så låste han sin dörr samtidigt och när jag nästan var borta vid korridorsdörren så hör jag honom säga "ursäkta" bakom mig och jag vänder mig om (förmodligen med en stirrig blick, eftersom jag inte visste varför han tilltalade mig) och han tog upp min ena vante (som låg vid min dörr) och sa "du tappade en vante". Jag sa tack och tog emot den och öppnade dörren ut från korridoren och höll upp den eftersom det är oartigt att stänga igen den mitt framför näsan på någon som går bakom en. Han sa tack och jag rusade ner för trappan och iväg till bilen.

Så. Man kan väl säga att jag pratat med två grannar, utöver "hej" och "tack" som man kläckt ur sig om någon håller upp dörren åt en eller liknande. Jag vet vad en del av mina grannar heter enbart för att deras namn står på brevlådorna utanför korridoren. Att bo i en korridor med studentlägenheter utan ett gemensamt utrymme jämfört med i en korridor med studentrum med gemensamma utrymme är rätt så mycket annorlunda. För man har mycket mindre kontakt med grannarna. Det är knappt jag ser mina grannar ens och jag har bott här i över fem månader nu. Jag har inte ens träffat/sett alla som bor här i korridoren. Men det gör mig inget, jag har mina vänner på annat håll och har inget behov av att ha kontakt med mina grannar om jag ska vara ärlig.

Jag har ätit schnitzel och ris idag också. Dock utan kokta grönsaker till (som jag åt igår). Igår när jag lagade middag så gjorde jag en matlåda till idag. Annars är risken stor att jag inte äter ordentligt, det här med att få tummen ur och ställa sig och laga mat är inte min starka sida tyvärr.

Blir galen på min å-tangent snart. Ibland vill inte heller "bindestreckstangenten" funka heller. Jag vet, det är dags att skaffa nytt tangentbord snart. Det här duger åt mig än så länge. Tills å-tangenten ger upp helt och hållet. Då har jag inget val, då måste jag skaffa ett nytt vare sig jag vill eller ej.

Nytt skrivbord skulle jag behöva också. Ett skrivbord som min skärm får vettigt med plats på. Jag sitter för nära skärmen, men jag kan inte göra något åt det eftersom skrivbordet ser ut som det gör och det är med nöd och näppe tangentbordet får plats framför skärmen. Nej, jag har inte plattskärm. Jag gillar min skärm och vill inte byta ut den, men skrivbordet däremot. För mina ben får knappt plats under det. Det är så lågt. Var bra länge sedan jag fick skrivbordet (eller snarare var det så att det var länge sedan jag önskade mig det och fick det ett par år senare och när jag skruvade ihop det ett par år sedan så konstaterade jag att det är lite väl lågt..) och jag vet på ett ungefär vad jag vill ha för skrivbord. Finns på IKEA. Jaja, i vår kanske. Etta på listan över saker jag ska köpa när jag får råd är nya glasögon. Sedan en ny mobil (400-500:- blir det typ) eftersom min ballat ur totalt. De senaste dagarna har den börjat med att stänga av sig själv lite när den känner för det. När jag skriver sms. När jag sätter den på laddning. När jag tar kort med den och ska spara dem. Den startar om sig själv. Och ibland kan jag skriva RÄTT PIN-kod 7-8 gånger innan den accepterar det. Kommer upp "Fel PIN-kod" flera gånger. Efter några felaktiga försök "ska" man väl egentligen vara tvungen att skriva i sin PUK-kod, men nänä. Eftersom min mobil ballat ur så säger den bara att jag skriver fel trots att jag verkligen verkligen inte gör det. Som sagt, jag vet precis vilken mobil jag ska köpa när jag kan. Den har jag velat ha länge. Den här mobilen (T610) som jag har nu, har jag haft i två år. Den har för länge sedan dragit sin sista suck egentligen.

Halv fyra började jag skriva på detta. Nu är klockan 16.18. Mellan detta stycke och föregående stycke kom jag av mig totalt. Satt och läste lite saker på annat håll. Sparade ner några saker som jag ska läsa sedan. Inte nu. Få en inblick i saker och ting. Hur saker och ting varit. Förut.

Jag är älskad för den jag är. Heidi. Och allt vad det innebär. Denna intensiva framfusiga och knasiga människa som jag är. Som pendlar mellan att vara glad och att gråta ögonen ur sig. Hon den där som svikit och krossat en del hjärtan. En del av dem gång på gång. Hon som är en djurvän och hon som är avgudad av brorsdöttrarna. Hon som ibland visar tecken på att ha ett gott självförtroende trots att hon inte har det. Hon som kan trycka i sig oändligt många päronsplittar på ett par timmar. Hon som älskar och blir älskad. Hon som har få men nära underbara vänner. Hon som ständigt säger fel saker - grodor ur munnen hoppar det ur henne dagligen. Hon som har en själv med hål i. Hon som har ett hjärta fullt av vassa bitar av andras krossade hjärtan. Hon som har ett hjärta som smälter när en man visar sin kärlek. Hon som är.. Heidi. Jag är älskad. För att jag är jag. Det finns mycket jag önskar att jag inte gjorde, som jag önskar att jag inte gör. Men trots allt är det så att allt jag gjort och allt som hänt i mitt liv format den människa som jag är. Som trots allt är älskad. Givetvis finns det många som inte alls tycker om mig, men dem bryr jag mig inte om. Varför fokusera på dem, när det finns trevligare människor och trevligare känslor och saker att fokusera på? Precis.

Nu ska jag läsa det jag sparat ner. Sedan pyssla med annat.

Jag saknar. Jag längtar.