Träningsvärk och lite sådär.

Skapligt svullen mage jag har för tillfället. "Kärlekshandtag" har jag också. Vitt bröd blir man svullen av. Jag klämde just i mig sex mackor med champinjonstuvning på. Vilket jag även gjorde tidigare idag, sex sådana mackor alltså. Tolv sammanlagt. Och så en hel del annat på det. Inte konstigt att man svullnar upp. ;)

Träningsvärk. Känner av träningsvärk precis i "början" av låren. Längst upp, strax nedanför höfterna. Så kan det gå, när man dansar och vickar på rumpan och gör lite fina moves som inkluderar en hel del rörelser med höftpartiet. Jo, en liten osäker plutt-Heidi har krupit ur skalet och kunde släppa loss. Segt i början och mystiska låtar. Ärligt talat, det GÅR fan inte att dansa till den där låten som spelas i den där Heineken-reklamen där en snubbe går in på ett ställe "Greenspace" står det väl utanför och de rör sig lite lustigt när de går/dansar och öronen är vikta och det säger "plopp" när de vecklar ut sig. De åker taxi och så vidare. Då vet väl alla vilken jag menar? Jomenprecis. Det går inte att dansa till den. Inte jag iallafall. Och nog tyckte jag att det var fler som nästan stod still den låten igenom. Så det var inte bara jag. Sedan kom det en massa andra låtar (speciellt senare på natten, däruppe i gamla delen) som man kunde dansa till hur mycket som helst och sjunga (läs: vråla) med i. Pausade då och då eftersom fossingarna strejkade lite smått. Lisa sa "vi kan väl vila den här låten igenom?" några gånger och det gjorde vi. Men givetvis var det oftast så att när vi satt oss och vilat oss igenom en låt så kom det en låt som man inte bara kunde.. sitta på sitt arsle till. Det var sådana där "måste-gå-ut-på-dansgolvet-och-släppa-loss" - låtar. Helt enkelt. ;)

Det där ska vi göra om. Men då med andra skor, det gäller oss båda. Skorna Lisa hade ser kanske inte så obekväma ut när man kastar en blick på dem. Men efter sju timmar var de inte så bekväma nej. Mina var väl inte direkt obekväma och jag var smart nog att förbereda mig med skavsårsplåster innan, men att stå så mycket med sådana skor på sig.. Det känns kan man säga. Speciellt när vi skulle hem. Innan ignorerade jag mina ömmande fötter rätt så mycket, men när man satte sig ner och vilade efter att ha hämtat ut jackorna från garderoben så kom smärtan smygande och jag hörde fötterna säga en sak högt och tydligt: "Vi hatar dig!". Trots att de ömmar idag och att jag hade jätteont igår så var det värt det. Utan tvekan.

Och här har vi Fröken "jag-dansar-aldrig-och-då-menar-jag-aldrig-bland-folk". Det sa jag senast i fredags. Ett dygn senare står jag och dansar för fullt ute på ett dansgolv (nåja, två. Men inte samtidigt nä)? Ett bevis på att man aldrig ska säga just aldrig. ;)

Nu kom jag av mig totalt. Började läsa bloggar som jag inte läst (jaja, inlägg då, om man ska vara petig) och fastnade. Men nu har jag inga olästa inlägg kvar att läsa. Men jag har heller inget mer på hjärtat att skriva om. Jag ska skriva in några saker i min kalender bara. Sedan är det väl dags för det där som kallas sömn. Inte somnat före halv sex nu på några dagar, känns som om det är dags att vända tillbaka dygnet nu. Ja.

På återseende kanske.