Blablabla..

Förstår inte riktigt hur tiden kan gå så fort. Var det inte kväll bara för en liten stund sedan? Nu är klockan plötsligt tio i ett. Jag ska pallra mig i säng. Om en stund. Känns som om det är mitt i veckan. När det egentligen slagit över till lördag för sisådär femtio minuter sedan. Skum känsla.

För ett par timmar sedan drog jag på mig min fina svarta klänning och tog på mig mina vackra remskor med hög klack. Inte stilettklack. Sådant skulle jag aldrig vilja ta på mig. Stilettklack, skor med spetsig tå (det har jag aldrig gillat, varken på mig själv eller andra. Fötterna ser ju för fasen ut som .. kanoter typ) och skor med kilklack är sådant jag vägrar ta på mig. Nej tack. Klacken på mina fina skor är perfekt. Så ska en högklackad sko vara i min värld. Jag gillar verkligen skorna och i kombination med den svarta klänningen. Snyggt. Det är allt jag har att säga. Med lite smink (bara ögonen) och håret vackert lockigt så bilr jag vacker. Riktigt vacker. Anledningen till denna provning är att det är gask nästa lördag. Jag vill inte gå på gasken (min ekonomi säger nej), men jag är mycket mycket lockad av att gå på släppet. Hundra spänn kan jag slänga ut på roligheter. Klä upp mig lite och gå ut. Klädkoden är kavaj. Därav den svarta klänningen. Som jag älskar. Vilket jag skrivit om tidigare. Den sitter som klippt och skuren på mig. Me like. Ska bara lura med mig sällskap. Det är nog inte helt omöjligt. Lisa? Johanna? Kanske? Jag vet inte. Det visar sig. Får kolla upp det i helgen. Är rätt säker på att T ska dit, men jag ska inte dit med honom. Ser jag honom där så är det en sak, men gå dit med honom ska jag inte. Nepp.

Hm. Måste erkännas att jag är småpilsk för tillfället. Igår var det första gången på tre (?) veckor som jag roade mig på egen hand. Vet inte varför det inte blivit av. Det har bara inte blivit så. Min lust är det inget fel på, det är det aldrig. Men just det där med att leka själv har inte blivit av helt enkelt. Det har jag tagit igen. Idag (med idag menar jag fredag) har jag roat mig med sådant, all by myself.

Förövrigt så kom det aldrig fram vem den där S. var/är. Som kommenterat en (hel) del i ett tidigare inlägg. En sak vet jag dock. Personen läser min och en annans blogg och hittar likheter. Eller något åt det hållet. Språkmässigt. Hm. Jaha? Jag har inte tänkt på det. Jag skriver det som dyker upp i tankarna. Tänker inte efter så mycket när jag formulerar mig. Det bara.. blir. Ibland bra, ibland dåligt, ibland bara en massa blaj, ibland vettigt. Varierar en hel del. När jag deppar så föredrar jag att beskriva känslorna så gott det går. Att säga "ja, det gör ont" räcker inte. Men att säga "Det gör ont. Som att falla från hög höjd och slå i marken. Hårt.". Det sätter mer .. Djup/känsla/whatever i det hela. Äh, saksamma. Det är som det är.

Nu ska jag prata lite på msn.

Så inget mer bloggande nu.