Allt på en gång.

Jag mår illa. Jag är hungrig. Jag har ångest. Jag har ont i ryggen/nacken. Jag är nere. Jag har den där "misslyckad"-känslan kvar i kroppen. Jag har tråkigt. Jag är less. Jag har huvudvärk. Jag mår inte bra.

Det är jättekul att vara en Heidi just nu. NEJ, jag tycker inte synd om mig själv. Det gör jag aldrig kan jag tala om. Finns ingen anledning att tycka synd om sig själv, så ser jag på den saken när det gäller mig själv. Jag blir bara så frustrerad emellanåt. Som nu.

Mitt i allt "elände" är det dock ändå saker som lyser upp mitt inre och värmer mig i kylan som mitt mående för med sig. Det är jag tacksam för, mycket tacksam. Det känns bra. Inombords. I mig. En liten tanke och ljuset tänds i mitt mörker, inte alltid det blir ett starkt ljus - men det är inte kolsvart åtminstone.

Varma mackor. Nu.